Varmt välkomnande till lugna Fårösund.

Egentligen borde jag för tillfället skriva recension för tidningen, lyfta pengar och boka biljetter härifrån. Men jag är lamslagen. Jag är trött. Det gör ont i min kropp och världen tycks skälva när jag går.

Estland var underbart.
Mötet utanför Centralstationen var underbart. Brunbränd varm hals mot min högra ansiktshalva, tryggt famntag och vetskapen om att han fanns i mitt liv långt innan Gotland. Underbart även om ordet svärfar inte passade hans tunga. Glädje i det att jag vet att han väntar på mig i De Tusen Sjöarnas Land när jag reser tillbaka dit.

Lyckan var ändå total när jag klev av färjan vid hamnen i Visby igårkväll. En timme senare stod jag på parkeringen vid mitt hem. Jag slängde in all packning, genomförde ett klädbyte i rapidfart, öppnade en öl och begav mig till festen som hölls några meter bort.

Vännerna var där. Det blev kramkalas och skratt och värme och stopp i toaletten och snurra flaskan och roliga diskussioner och jag snodde en longboard och livet lekte
fram till dess att objudna gäster slog in glaset i den låsta dörren.
Det tog ett dussin samtal och en jävla tid innan polisen kom och sedan också ambulansen och en lärare från skolan och läraren pratade med rektorn i en timme och allt kändes som en hemsk dröm.
Min vän hade lånat ut sin jacka, jackan hade åkt iväg till Visby och i jackfickan fanns vännens hemnycklar så jag fick en oväntad sängkamrat.
Det hade redan ljusnat ute när vi somnade.

När jag vaknade lade jag mig tvärs över sängen. Håret stod på ända, sminket var utsmetat i hela ansiktet och jag trodde mitt huvud skulle sprängas. Jag drack ett glas vatten och slogs sedan av insikten om att det inte fanns någonting ätbart hemma.
Jag gick barfota ut på trappen i förmiddagen och min vän kom också ut och ställde sig bredvid mig och vi tittade på havet.

Vännens jacka kom tillbaka till Fårösund så vännen skulle bege sig hem och jag skulle åt samma håll för jag var ju tvungen att handla innan jag kunde äta någon frukost.
Men när vi stod nere på gården och rökte godmorgoncigaretter fick vi veta att flera lärare hade kommit till skolan och att de skulle ordna fika. Så vi gick dit och fick frukost, gratis.

Hela dagen har världen skälvt under mina fötter. Jag har försökt röja upp lite i hemmet, lyssnat på Frida Hyvönen, druckit två liter kaffe och rökt ett paket cigaretter.
Det gör ont i kroppen. Min sängkamrat berättade att han hade vaknat och funnit mig sova på ett väldigt besynnerligt sätt. Jag skrattade. Inte är det så konstigt att man är lite seg i kroppen om man sovit några få timmar bredvid en annan människa (vilket jag gör väldigt sällan) i en liten 80-säng.
Många lärare har varit i skolan hela dagen och ikväll hölls ett litet möte för dem som befann sig på festen inatt.

En matthet börjar ta över nu. Kroppen är varm. Jag längtar till mitt svala sovrum och min säng som jag inatt ska breda ut mig i helt själv. Jag längtar tills skolveckan drar igång. Jag längtar efter dig och jag älskar den plats du kallar hem.