I've got news for you.

Inte förstår jag varför all text i senaste inlägget blev centrerat, och inte bryr jag mig heller.

Back in the days, i snickeriet, hade vi alltid radion påslagen. På det viset uppdaterades jag med nyheter, flera gånger om dagen. På sommarlovet, när jag jobbade vid restaurangen, läste jag dagstidningen varje dag.
Efter att jag flyttade till Gotland har jag knappt ens rört en dagstidning. Någon enstaka gång har jag bläddrat igenom DNs kulturdel, men det är allt. Jag lyssnar heller aldrig på radio, eller ser på tv. Detta har förstås resulterat i att jag ligger väldigt efter, vad gäller nyheter världen över. Detta blev jag medveten om igår, när min kära farmor ringde.
Så jag bestämde mig för att det fick vara nog. Medan vi fikade i förmiddags lusläste jag Gotlands Tidning. Jag blev inte glad.

På ledarsidorna skriver Karin Rebas om Den lurade ungdomsgenerationen, och jag inser att jag tillhör den; åttiotalisterna. Jag citerar:
Åttiotalisterna är en lurad generation, den första som inte kan räkna med att få det bättre än sina föräldrar.
Garantier och åtgärdsprogram räcker inte långt, när grundproblemet är att tidigare generationer har byggt trygghetssystem som skyddar dem själva – och som utestänger de unga.

Jag läste även om Nordkoreas långdistansrobot. Och jag undrar i mitt stilla sinne; vad håller de på med?