I will put some RED (<3) on.

Det är fredag kväll i Fårösund. Jag dricker jättegod öl i min ensamhet och suktar efter sällskap.

Jag har lyssnat på pepp-musik i ett desperat försök att pigga upp mig själv. Det gick inte så bra som jag hade hoppats.
Jag har sänkt öl och skummat igenom oändliga diskussioner på Facebook (mina egna diskussioner med andra).

Dagen har varit sjukt härlig.
Den inleddes i hallen med en av de bästa vännerna,
och jag antar att den slutar någonstans här.

Där emellan har jag invigt min vårjacka, sett på film och lyssnat på musiker in action, ätit påsklunch och glidit omkring i en bil med nervevade rutor. Käkat glass vid hamnen, vinkat av Johan, druckit kaffe, umgåtts med Nils och Samuel, druckit mer kaffe, druckit ännu mer kaffe, pratat med morbror, handlat, skrivit kylskåpspoesi, druckit kaffe, ätit pizza, sett på film, druckit öl.
Och det coolaste; jag hörde en vän skratta på ett nytt sätt! Ett sätt jag aldrig hört vännen skratta på förut.
Det var helt otroligt och jag höll på att börja grina för att det var ett sådant vackert ögonblick.

Jag har blivit bjuden till Helsingfors några dagar i sommar.
Jag skulle vilja vara där NU, i detta ögonblick. Jag är nästan beredd att offra min högra hand för att få vara där.
Men icke!
Här sitter jag, i Fårösund, en fredagkväll. Utan någon som helst att umgås med. Ja, här sitter jag och dricker öl i min ensamhet. Jag är för trött för att ta mig an något större projket, men för pigg och för rastlös för att gå och lägga mig. Så jag sitter här och sänker öl efter öl och skriver meningslösa blogginlägg just för att jag inte har något bättre för mig. Inte har jag någonting att berätta för er heller.

Jag önskar att jag fick se en människa i ögonen. En människa som vet vad som hände innan Gotland.