Dagen D.

Äter frukost för tillfället. Vi gick och lade oss kring halv ett, jag och en av mina systrar. Har knappt sovit tre & ½ timme ens.

Strax bär det av till flygplatsen.
Vet ni; jag har aldrig flugit förut.

Nu vaknar fjärillarnar också, det gör inget.
Nu kör vi!

Åker inte ensam.

Nej, jag åker inte helt ensam till Gotland. Fast det trodde jag fram till förra veckan.

Det var någon gång i slutet av juni. Jag skulle äta lunch på mitt älsklingskafé inne i stan. På kafét jobbar en gammal god vän till mig, en gammal god vän vid namn Julia. Hon var så glad för min skull, glad för att jag hade sluppit in på en skola på Gotland. Lite avundsjuk var hon nog och hon berättade att hon hade läst om deras musiklinje, men inte sökt dit.
- Men du, hör av dig till skolan och kolla om det ännu finns lediga platser på musiklinjen, it’s worth tryin’! sa jag.
Så Julia skrev ansökningsbrev och spelade in en demo som hon skickade till skolan.

På onsdag kväll förra veckan ringde hon upp mig.
- Josefin, sa hon sansat varefter en lång, oändligt lång tystnad följde.
- Ja, Julia? sa jag.
- JAG ÄR INNE! utropade hon och lyckan var total. Jag kunde knappt tro mina öron, det här var för bra för att vara sant. Jag visste inte ens om mitt hjärta slog längre.

Tänk sådan otrolig tur man kan ha! Helt enkelt fantastiskt!

Detta har hänt:

Efter högstadiet gick jag ett utbildningsprogram inom hantverk och konstindustrin. Jag blev utexaminerad trä-artesan (möbelsnickare) i maj i år.
I januari började jag fundera på vad jag skulle ta mig till när hösten väl kom. Jag var 100% säker på att jag ville fortsätta studera, men vad och var?
Efter sömnlösa nätter och grubblande tillsammans med vänner, kom jag underfund med att jag ville studera något som hade med skrivande att göra. Journalistik, javisst!

Någonstans inom mig, var det någonting som sa, att jag skulle ha möjlighet till mycket bättre utbildning och undervisning i grannlandet, Sverige. Via Studentum fick jag information om alla utbildningar över hela landet, utbildningar som hade med skrivande att göra.

Jag sökte till ett flertal olika skolor med journalistikutbildning och även till några folkhögskolor. Folkhögskolornas linjer var inte inriktade på journalistik, de var ”fördjupande kurser” för poeter. Jag fick hem en broschyr från Gotlands Folkhögskola. Deras Skrivarlinje erbjöd allt jag önskade och ville ha. Gotland lockade.

Några skolor sa Nej med det samma. Några bjöd in mig för ”urvalsprov”.
Vi befann oss i slutet av april, början av maj och jag var mitt uppe i mitt slutarbete. Jag hade varken tid eller råd att åka runt i Sverige för intervjuer på skolor.
När jag meddelade Gotlands Folkhögskola om att jag inte kunde närvara på deras antagningsdagar, svarade de att de förstod det väl, att de kunde ringa istället. ”Okej, shysst!”, tänkte jag och gick dagarna i ända och väntade på samtalet.
Det var aldrig någon som ringde. Telefonen i mina snickarbyxor, förblev tyst.

Men så en sen kväll kom jag hem från snickeriet och slog mig ner vid datorn för att kolla mejl och göra lite skolarbeten. I inboxen fanns ett mejl från handledaren på Skrivarlinjen på Gotlands Folkhögskola.

Hej Josefin! Det har inte funkat att nå dig, men eftersom din ansökan var så bra så har jag nu bestämt mig för att ta in dig på Gotlands skrivarlinje, ibland får man följa sin magkänsla som det heter!

När jag läst mejlet tre gånger, långsamt, långsamt, långsamt, gick det snart upp för mig vad som stod på, vad det var som höll på att hända, eller vad som redan hände. Jag skrek, min sambo skrek och jag ringde runt till mina systrar, till min mamma och till min bästa vän. Sedan satt jag länge på golvet och bara skälvde, jag var nog rätt chockad.
Det var en av de lyckligaste kvällarna någonsin.

Tillägnad Er:

Den här bloggen är tillägnad
mina älskade systrar, min kära mor, Mina Falkögon; Fong, Hanna, vännerna som står mig nära, Stora Stygga Vargen och mina bekanta. Den är även tillägnad de unga männen, mina gulliga arbetskamrater, den där mannen T och mina svågrar.
Den här bloggen är tillägnad resten av världen,
de som flydde Ingenstans och de som ännu är kvar där. Den är tillägnad de nyfikna, de som bara trillar in och de som vill följa med till Gotland.

Kanske att jag inte alltid har tid. Har tid till att sätta mig ner och skriva ett brev, ett vykort eller ett mejl för att underrätta er. Underrätta och berätta om Gotland och dess härlighet, berätta om skolan och de nya klasskamraterna. Berätta om de pinande vindarna, stränderna och kalkbrotten. Berätta om all poesi och prosa jag skriver.

För de gånger jag inte har tid att höra av mig, finner ni mig här.
Man kanske inte alltid berör människor, men ni har berört mig.