Den ekonomiska missären; i väntan på alkohol.

Det gick knappt att ta sig ur sängen i förmiddags. Varje natt drömmer jag om restaurangen. Jag tror inte att det finns någon som gillar sitt jobb så mycket som jag gör.
Hursomhelst, så var det som om jag växt fast i sängen. Ett obehag fyllde mig.

Till sist kom jag mig i alla fall upp. Drog på mig ett linne och ett par kortbyxor. Begav mig över parkeringen med smockfylld plånbok.
Jag betalade hyran och stötte på klasskamrater. Drack lite kaffe och rökte en godmorgoncigg i solen.

Försökte äta lunch vid Markan, men till min förvåning var jag inte speciellt hungrig, så jag tog med mig resterna i en liten låda.

Gick hem och diskade och hoppade i duschen. Smorde in min bleka kropp med solkräm, klädde på mig. Provade Paris Hiltons nya parfym Fairy Dust. Till min glädje gillade jag den bättre när den fick vara en del av min vardag, än när jag doftade på den i affären.
Innan jag gick tillbaka till skolan, hittade jag av en händelse mina knallgula skor. Jag hade för mig att jag hade kastat bort dem. Uppenbarligen hade jag inte det.
Skorna fick följa med till skolan. Jag slängde skorna i tvättmaskinen och sprang upp till klassrummet, loggade in på nätbanken och gjorde lite uträkningar hit och lite uträkningar dit.

Min ekonomiska situation är verkligen ingenting att skratta åt. Jag får nog glömma att pierca min rook i Estland (om det inte kostar typ 10€, vill säga).
Jag önskar att jag visste hur FPA kommer göra i maj. Kommer de vara villiga att ge mig fullt belopp? Halvt belopp? Inget belopp alls? Att leva i total ovisshet är inte det minsta kul.

Jag gick till Ica med Micke. Det var sol och hundbajs vid vägkanten och orimliga mängder blåsippor. Jag fotograferade ett träd. Och köpte cigaretter (det är min högsta prioritet för tillfället. Jag skiter fullständigt i om jag har råd att köpa mat, bara jag får röka).

Väl hemma värmde jag på maten jag inte orkade äta tidigare. Och babyspenat och pesto och körsbärstomater och lite cappucino på. Åt ute på trappan i sällskap av Annelie och Liv. Ringde Fong. Han är en pålitligt humörhöjare.

För tillfället har jag beslagtagit Annelies dator. Ibland kan man känna ett begär att blogga, men när man väl sitter och skriver, märker man att man egentligen inte hade något intressant att berätta.

En skum sak som har hänt idag dock, är det att min orkidé har tappat alla sina blommor. Det här gör mig lite nervös. Vad håller den egentligen på med?

Inom en snar framtid ska jag bänka mig mellan mina goda vänner och korka en Rekorderlig Mansikka-Lime cider. Jag hade hunnit inhandla alkoholen innan jag upptäckte min ekonomiska missär, så det finns ju inte så mycket annat att göra åt saken, än att dricka upp alkoholen.

Nu ska jag i väntan på den första cidern ansluta mig till sällskapet i köket. Hej så länge.