Mr Pink has left the building.

OBS! Känsliga läsare och mammor varnas!

Jag gjorde en hemsk upptäckt för några dagar sedan.
Det var en helt vanlig kväll hemma, vid Finska Ambassaden. Jag skulle umgås med Mr Pink, men snabbt insåg jag att det inte gick för honom (och att det inte skulle göra det för mig heller). Han hade kastat in handduken, helt enkelt; lämnat mig.
Jag svor tyst och vände och vred på honom.
- Kom igen! Jag vet att du klarar det! viskade jag.
Men hur mycket jag än skakade honom, förblev han tyst. Tyst och orörlig. Han bara låg där, död, på sängen.
Jag blängde på honom. Jag kunde till och med känna hur min blick fylldes av förakt.
- Det här händer inte, det här händer inte, det här händer inte.
Jag upprepade meningen lågmält, otaliga gånger. Mest för att försöka övertyga mig själv. Övertyga mig själv om att allt bara var en dum dröm.
Jag blundade. Drog ett djupt andetag, tittade upp på Mr Pink, petade lite förläget på honom. No respons.

Jag är av åsikten, att för 400 svenska kronor ska han väl ändå vara på hugget i åtminstone ett år? LJ är tydligen av en helt annan åsikt. Det är nämligen inte första gången de skickar ut produkter som inte fungerar som de ska. Det har till och med hänt och produkter inte har fungerat överhuvudtaget. Jag får helt enkelt skriva en reklamation.

Tillsammans med Mr Pink hade jag det bästa förhållandet någonsin. Han förgyllde min vardag avsevärt. Vi fick några fina månader tillsammans, och nu har han tagit sitt sista andetag.
Mr Pink has left my bedside table.