Starstruck,
baby could you blow my heart up?
Efter en folköl och massvis av musik, suktar jag efter att dra på mig värsta kalasblåsan för att sedan dra till Fone och skaka min röv så jag på morgonkvisten blir tvungen att halta ut.
Problemet är bara det att jag sitter hemma i Fårösund och skriver brev till den unga mannen i New York och ett krogbesök i Visby känns väldigt avlägset. Näst intill omöjligt.
Typiskt. Nu, när jag för en gångs skull har lust.
lördag, februari 28, 2009
Skitmusik och kärlek.
Ibland är det tacksamt när Julia inte är hemma. Som idag till exempel. För idag har jag riktigt lust att lyssna på skitmusik. Ja, alltså, även om jag kallar den "skitmusik", tycker jag ju att den är bra. Jag tror att ordet "skitmusik" härstammar från de tider när jag endast lyssnade på System Of A Down. Det sitter fortfarande i bara.
Jag kan lyssna hur mycket som helst på Teriyaki Boyz, Lady Gaga, Petey Pablo och electro-tech såsom Boys Noize utan att Julia håller för öronen och skriker för full hals, varefter hon kastar sig över datorn för att byta låt.
Utöver skitmusiken, dagdrömmer jag och mår som fisken i vattnet. Jag har inte så mycket träningsvärk som jag trodde jag skulle ha. Litegrann bara, i mage, svank och skuldror. Jag saknar Julia lite. Jag undrar när hon kommer hem.
Jag skulle vilja bli kär.
Så där ordentligt kär så det gör ont i bröstet. Så kär så jag lider.
Det är väldigt länge sedan det kändes så. Väldigt, väldigt länge sedan.
Nu ska jag dricka kaffe. Tja!
Jag kan lyssna hur mycket som helst på Teriyaki Boyz, Lady Gaga, Petey Pablo och electro-tech såsom Boys Noize utan att Julia håller för öronen och skriker för full hals, varefter hon kastar sig över datorn för att byta låt.
Utöver skitmusiken, dagdrömmer jag och mår som fisken i vattnet. Jag har inte så mycket träningsvärk som jag trodde jag skulle ha. Litegrann bara, i mage, svank och skuldror. Jag saknar Julia lite. Jag undrar när hon kommer hem.
Jag skulle vilja bli kär.
Så där ordentligt kär så det gör ont i bröstet. Så kär så jag lider.
Det är väldigt länge sedan det kändes så. Väldigt, väldigt länge sedan.
Nu ska jag dricka kaffe. Tja!
Sjukligt besatt.
Jag har nyss ätit fil. Med citronsmak. Tillsammans med tinade hallon.
En gång i somras, när den där mannen T och jag satt i bilen, påväg hem till honom, frågade jag om han kommit ihåg att köpa yoghurt till frukosten. T log och sa, såklart. Och efter en stunds tystnad sa T att jag var sjukligt besatt av yoghurt. Så där mysigt retsamt, sa han det.
Sedan hände det sig att jag och T och våra gemensamma vänner var ute på krogen en helg.
Det var ett fylleslag aldrig tidigare skådat och T och jag kom oss i säng först kring sju på morgonen.
Jag vaknade en timme innan jag skulle vara på jobb. Klev upp och gjorde mig iordning. Tänkte att jag inte mådde så farligt illa i alla fall. Väckte T och bad honom skjutsa mig till restaurangen. Under passagen genom ytterdörren, kom illamåendet. Som ett slag i magen, en stekpannan i bakhuvudet.
T skjutsade mig raka vägen till restaurangen, frågade när jag klev ur, om jag hade hunnit äta något. Nej, svarade jag och Vi ses sen!
Jag hann bara byta om och ställa mig bakom disken, innan T var tillbaka.
Med två jordgubbsyoghurtar.
En gång i somras, när den där mannen T och jag satt i bilen, påväg hem till honom, frågade jag om han kommit ihåg att köpa yoghurt till frukosten. T log och sa, såklart. Och efter en stunds tystnad sa T att jag var sjukligt besatt av yoghurt. Så där mysigt retsamt, sa han det.
Sedan hände det sig att jag och T och våra gemensamma vänner var ute på krogen en helg.
Det var ett fylleslag aldrig tidigare skådat och T och jag kom oss i säng först kring sju på morgonen.
Jag vaknade en timme innan jag skulle vara på jobb. Klev upp och gjorde mig iordning. Tänkte att jag inte mådde så farligt illa i alla fall. Väckte T och bad honom skjutsa mig till restaurangen. Under passagen genom ytterdörren, kom illamåendet. Som ett slag i magen, en stekpannan i bakhuvudet.
T skjutsade mig raka vägen till restaurangen, frågade när jag klev ur, om jag hade hunnit äta något. Nej, svarade jag och Vi ses sen!
Jag hann bara byta om och ställa mig bakom disken, innan T var tillbaka.
Med två jordgubbsyoghurtar.
Mat.
När jag skummar igenom de senaste inläggen på min egen blogg, inser jag att den senaste månaden har nästan alla inlägg handlat om mat, eller om att äta.
Jag undrar: gör jag inget annat än äter, månne?
Jag undrar: gör jag inget annat än äter, månne?
Chocken!
Mystiskt. Skulle bara se om länken i tidigare inlägget fungerade,
och VIPS! så hade Blondinbella uppdaterat (men 10:29? Jag förstår fortfarande inte?).
Hon skriver om "världens bästa dag i Anttila!". Sedan följer ett bildsjok av (mestadels) Bella herself och i bakgrunden skymtar snöhögar.
Detta förstår jag inte heller. Anttila är ju en affär?
Om det vore möjligt, skulle jag gärna höra Bella uttala det. Anttila.
(Jag ryser bara jag tänker på det.)
och VIPS! så hade Blondinbella uppdaterat (men 10:29? Jag förstår fortfarande inte?).
Hon skriver om "världens bästa dag i Anttila!". Sedan följer ett bildsjok av (mestadels) Bella herself och i bakgrunden skymtar snöhögar.
Detta förstår jag inte heller. Anttila är ju en affär?
Om det vore möjligt, skulle jag gärna höra Bella uttala det. Anttila.
(Jag ryser bara jag tänker på det.)
THIS IS SOOO NOT HAPPENING!
Jag vet inte åt vilket håll jag ska titta. Vet ej, vad säga?
BLONDINBELLA HAR INTE UPPDATERAT SIN BLOGG PÅ HELA DAGEN!
Jag... jag... f-f-förstår inte? Har det månne hänt henne något?
Överlag är jag salongsberusad och hungrig.
Tror jag ska söka mig hemmåt. Käka en liten macka och yoghurt. Älskade yoghurt (fil med smak av citron, ah!).
Förutsättningen är att det finns en ren djuptallrik.
Det gör det knappast.
Jag känner redan nu,
vilken cool träningsverk jag kommer ha imorgon!
BLONDINBELLA HAR INTE UPPDATERAT SIN BLOGG PÅ HELA DAGEN!
Jag... jag... f-f-förstår inte? Har det månne hänt henne något?
Överlag är jag salongsberusad och hungrig.
Tror jag ska söka mig hemmåt. Käka en liten macka och yoghurt. Älskade yoghurt (fil med smak av citron, ah!).
Förutsättningen är att det finns en ren djuptallrik.
Det gör det knappast.
Jag känner redan nu,
vilken cool träningsverk jag kommer ha imorgon!
fredag, februari 27, 2009
En halv fiskfilé...
... och lite potatis senare; det känns som om jag är tillbaka på banan igen. Tillbaka i spelet.
För nu har jag kammat håret och borstat tänderna. Även bytt kläder.
Någonstans ligger den envisa huvudvärken på lur.
Jag skulle ha lust att skrika; WHAT THE FUCK DO YOU WANT!?
Men jag har en känsla av att Den Envisa inte skulle svara.
Nu ska jag och vattenflaskan och några klasskamrater bege oss till GIC.
Ute yr vädret. Yrväder. Hej.
För nu har jag kammat håret och borstat tänderna. Även bytt kläder.
Någonstans ligger den envisa huvudvärken på lur.
Jag skulle ha lust att skrika; WHAT THE FUCK DO YOU WANT!?
Men jag har en känsla av att Den Envisa inte skulle svara.
Nu ska jag och vattenflaskan och några klasskamrater bege oss till GIC.
Ute yr vädret. Yrväder. Hej.
Inte-så-produktiv-period.
I dessa dagar är jag väldigt inaktiv.
Jag har samlat ihop all smutstvätt och förflyttat den till tvättstugan.
Jag har ätit frukost.
Jag har druckit kaffe med några klasskamrater.
Det är allt jag åstadkommit hittills.
Någon kamm eller tandborste har fortfarande inte varit nära min skepnad än idag. Jag misstänker att jag förfaller.
Hemma nu för att slänga i mig lite mat.
Kom på att det nog inte är så smart att gymma, om magen inte fått något på fem timmar.
Deadline för veckans skrivuppgift är om ungefär en timme.
Allt jag skrivit den här veckan är ett brev och några blogginlägg.
Jag är inne i en inte-så-produktiv-period.
Det känns hemskt. Det känns, rent ut sagt; förjävligt.
Jag känner skuld. Ångest.
Jag borde leverera. Men jag levererar inte ens en liten skvätt kiss. Fy fan.
Jag har samlat ihop all smutstvätt och förflyttat den till tvättstugan.
Jag har ätit frukost.
Jag har druckit kaffe med några klasskamrater.
Det är allt jag åstadkommit hittills.
Någon kamm eller tandborste har fortfarande inte varit nära min skepnad än idag. Jag misstänker att jag förfaller.
Hemma nu för att slänga i mig lite mat.
Kom på att det nog inte är så smart att gymma, om magen inte fått något på fem timmar.
Deadline för veckans skrivuppgift är om ungefär en timme.
Allt jag skrivit den här veckan är ett brev och några blogginlägg.
Jag är inne i en inte-så-produktiv-period.
Det känns hemskt. Det känns, rent ut sagt; förjävligt.
Jag känner skuld. Ångest.
Jag borde leverera. Men jag levererar inte ens en liten skvätt kiss. Fy fan.
Sömn.
Jag är en sådan trött människa. Om jag inte behövde äta och gå i skolan antar jag att jag istället hade sovit dygnet runt. Min mor och mina systrar (här finner ni den yngsta) har alltid förundrats över mina absurda sovvanor.
Jag hade tid i tvättstugan mellan tio och tolv. Tär va he tå! Ti hukka!
Fast nu är det ju så att jag vet att ingen har tid där efter mig, vilket innebär att jag kan gå och tvätta precis när jag vill. In your face, tvättstugan!
Föresten! Nils är tillbaka på bloggen igen! Awesome, eller hur?
Nu ska jag äta.
Jag hade tid i tvättstugan mellan tio och tolv. Tär va he tå! Ti hukka!
Fast nu är det ju så att jag vet att ingen har tid där efter mig, vilket innebär att jag kan gå och tvätta precis när jag vill. In your face, tvättstugan!
Föresten! Nils är tillbaka på bloggen igen! Awesome, eller hur?
Nu ska jag äta.
Inget är som du tror.
Idag har jag varit huslig. Diskat och fört ut massvis med sopor och kokat vid spisen och sådant som man bör göra när man är huslig.
Jag har även hunnit med en snabb promenad och en timmes simning vid GIC.
Alida gick nyss hem.
Hon kom hit vid nio.
Vi började med en kopp te och filmen Stratosphere Girl.
Vi fattade inte mycket, kan jag säga.
När filmen var slut, såg vi på varandra med frågade blickar; Va?!
Vi delade på det som var kvar av den där härligt beroendeframkallande vaniljyoghurten.
Vi åt den tillsammans med tinade blåbär och hallon.
Såg sedan filmen The Illusionist. Den liknade mycket The Prestige. Men den är helt klart sevärd!
En envis huvudvärk plågar mig. Den vill inte ge sig. Sömnen tar den nog.
Jag har även hunnit med en snabb promenad och en timmes simning vid GIC.
Alida gick nyss hem.
Hon kom hit vid nio.
Vi började med en kopp te och filmen Stratosphere Girl.
Vi fattade inte mycket, kan jag säga.
När filmen var slut, såg vi på varandra med frågade blickar; Va?!
Vi delade på det som var kvar av den där härligt beroendeframkallande vaniljyoghurten.
Vi åt den tillsammans med tinade blåbär och hallon.
Såg sedan filmen The Illusionist. Den liknade mycket The Prestige. Men den är helt klart sevärd!
En envis huvudvärk plågar mig. Den vill inte ge sig. Sömnen tar den nog.
onsdag, februari 25, 2009
Yoghurt.
Åååh! Den där yoghurten... med hallon... åååh!
Tänk om jag skulle stanna hemma hela dagen? På soffan. Och äta yoghurt ur hinken. M-m-mys!
Tänk om jag skulle stanna hemma hela dagen? På soffan. Och äta yoghurt ur hinken. M-m-mys!
tisdag, februari 24, 2009
Födelsedagskalas och yoghurt.
Ja, det firades ju lite födelsedag igår! Sara var födelsedagsbarnet. Och Micke, lite i efterskott.
Jag, Alida och Harry blev en timme försenade till festen, eftersom jag och Alida hade varit och simmat innan. Vi skämdes lite över det.
Hur som helst så bjöds det på kaffe och te och jättegod bål och chokladkaka med vispgrädde och muffins och ostbågar och chips. Klassrummet var pyntat med en massa balonger. Det hela var mycket festligt!
Vi sysselsatte oss sedan med SingStar fram till halv två på natten. Då var jag väldigt trött. Men det var det tamefan värt! Hela SingStarsessionen bjöd på åh så många skratt!
Idag vaknade jag tidigt på förmiddagen och åt frukost. Sedan började jag skriva ett brev. Efter ett tag drog jag på mig jackan och gick ner till receptionen för att köpa lite lunchkuponger. Jag blev att prata med Jonas. Vi hade ett gemytligt samtal.
Vid ett åt jag lunch vid Markan med några klasskamrater. Solen kom fram. Sedan gick jag hem och fortsatte skriva brev.
När brevet var färdig klädde jag på mig och gick ut.
Jag postade brevet.
Tog en lång, skön promenad. Jag träffade Ethel och hennes son Kalle.
På vägen hem handlade jag världens godaste delikatess vaniljyoghurt! Ja, när jag köpte den visste jag ju inte hur god den var. Det insåg jag ju sen när jag kom hem och skulle äta mellanmål.
Man fick köpa 1 liter i en liten hink. Det tyckte jag var fint. Hinken.
På kvällen gick jag med tjejerna till GIC för att gymma. Jag har fortfarande lite svårt att förstå detta faktum att jag nuförtiden bara umgås med tjejer. Det känns coolt! De är ju så fina allihopa och jag trivs så bra med dem!
Vi hade hela gymmet för oss själva. Det var skönt! Och oj som jag slet! Andfådd och svettig blev jag. Huhhu!
Hemma igen tog jag en snabb dusch. Hann även byta några få ord med Fong på msn. Det visade sig att han hade varit ute och sprungit imorse.
Hur är det ens möjligt att vi båda har fått något sådant här ryck samtidigt? Jag förstår inte.
Nåja, jag kokade upp lite pasta och åt snabbt innan jag gick till skolan och tv:rummet för att se House.
Nu är jag hemma. Jag tänker på den där delikatess yoghurten. Och cashewnötter. Jag åt upp alla nötter när jag såg på House. Typiskt. Jag borde införa ett litet lager med cashewnötter här hemma i något skåp. Så att det alltid finns. För de är ju så goda.
Jag borde diska också. Jag tror inte det finns en endaste ren pytsa i det här hushållet för tillfället.
Fast jag är så trött. Promenaden och timmen på gymmet tog verkligen all energi ur mig.
Jag får diska imorgon. Innan frukosten. Ja, det blir nog bra.
Nu ska jag sova. Godnatt!
Jag, Alida och Harry blev en timme försenade till festen, eftersom jag och Alida hade varit och simmat innan. Vi skämdes lite över det.
Hur som helst så bjöds det på kaffe och te och jättegod bål och chokladkaka med vispgrädde och muffins och ostbågar och chips. Klassrummet var pyntat med en massa balonger. Det hela var mycket festligt!
Vi sysselsatte oss sedan med SingStar fram till halv två på natten. Då var jag väldigt trött. Men det var det tamefan värt! Hela SingStarsessionen bjöd på åh så många skratt!
Idag vaknade jag tidigt på förmiddagen och åt frukost. Sedan började jag skriva ett brev. Efter ett tag drog jag på mig jackan och gick ner till receptionen för att köpa lite lunchkuponger. Jag blev att prata med Jonas. Vi hade ett gemytligt samtal.
Vid ett åt jag lunch vid Markan med några klasskamrater. Solen kom fram. Sedan gick jag hem och fortsatte skriva brev.
När brevet var färdig klädde jag på mig och gick ut.
Jag postade brevet.
Tog en lång, skön promenad. Jag träffade Ethel och hennes son Kalle.
På vägen hem handlade jag världens godaste delikatess vaniljyoghurt! Ja, när jag köpte den visste jag ju inte hur god den var. Det insåg jag ju sen när jag kom hem och skulle äta mellanmål.
Man fick köpa 1 liter i en liten hink. Det tyckte jag var fint. Hinken.
På kvällen gick jag med tjejerna till GIC för att gymma. Jag har fortfarande lite svårt att förstå detta faktum att jag nuförtiden bara umgås med tjejer. Det känns coolt! De är ju så fina allihopa och jag trivs så bra med dem!
Vi hade hela gymmet för oss själva. Det var skönt! Och oj som jag slet! Andfådd och svettig blev jag. Huhhu!
Hemma igen tog jag en snabb dusch. Hann även byta några få ord med Fong på msn. Det visade sig att han hade varit ute och sprungit imorse.
Hur är det ens möjligt att vi båda har fått något sådant här ryck samtidigt? Jag förstår inte.
Nåja, jag kokade upp lite pasta och åt snabbt innan jag gick till skolan och tv:rummet för att se House.
Nu är jag hemma. Jag tänker på den där delikatess yoghurten. Och cashewnötter. Jag åt upp alla nötter när jag såg på House. Typiskt. Jag borde införa ett litet lager med cashewnötter här hemma i något skåp. Så att det alltid finns. För de är ju så goda.
Jag borde diska också. Jag tror inte det finns en endaste ren pytsa i det här hushållet för tillfället.
Fast jag är så trött. Promenaden och timmen på gymmet tog verkligen all energi ur mig.
Jag får diska imorgon. Innan frukosten. Ja, det blir nog bra.
Nu ska jag sova. Godnatt!
måndag, februari 23, 2009
Det är som det är.
Jag har varit så där otroligt lat och otroligt sunkig. Så sunkig att jag inte ens borstade tänderna innan jag gick och lade mig igår kväll. Så lat att jag inte ens har sorterat mina sopor i helgen.
Vanligtvis, när det inte är lov och jag inte är sunkig, är jag väldigt pedant när det kommer till sopsorteringen (detta har hänt sedan jag flyttade till Gotland. Hemma i De Tusen Sjöarnas Land sorterade jag aldrig).
En gång, för ett tag sedan, var en kille hemma hos mig. Vi skulle fika.
När jag gjorde iordning kaffet, hittade den här killen en tom hårinpackningsburk på diskbänken.
- Vad gör den här här? frågade killen.
- Den ska diskas innan den kan slängas (i kärlet för hårdplast), svarade jag.
Killen stirrade storögt på mig.
- Sorterar ni soporna!? frågade han skeptiskt.
- Ja, det är väl klart, svarade jag.
Killen fann detta besynnerligt. Jag fann killen ganska besynnerlig.
Idag har jag storstädat, käkat lunch ensam vid Markan, varit hemma hos mina grannar Annelie och Ellinor. Therese var också där. Sedan kom även Alida och Harry. Vi fikade och några pysslade. Det var mys! Jag beställde några tvålar och en parfym från Oriflame. Therese i min klass är konsult. Jag hade trott att Oriflame-produkterna var riktigt avskräckande dyra, men det visade sig att jag hade fel.
Nu ska jag ta en snabb promenad innan det är dags att bege sig till GIC för en timmes simning. Ikväll vankas födelsedagskalas och jag ska dricka lite alkohol och kanske sjunga lite Sing Star. Spännande!
Vanligtvis, när det inte är lov och jag inte är sunkig, är jag väldigt pedant när det kommer till sopsorteringen (detta har hänt sedan jag flyttade till Gotland. Hemma i De Tusen Sjöarnas Land sorterade jag aldrig).
En gång, för ett tag sedan, var en kille hemma hos mig. Vi skulle fika.
När jag gjorde iordning kaffet, hittade den här killen en tom hårinpackningsburk på diskbänken.
- Vad gör den här här? frågade killen.
- Den ska diskas innan den kan slängas (i kärlet för hårdplast), svarade jag.
Killen stirrade storögt på mig.
- Sorterar ni soporna!? frågade han skeptiskt.
- Ja, det är väl klart, svarade jag.
Killen fann detta besynnerligt. Jag fann killen ganska besynnerlig.
Idag har jag storstädat, käkat lunch ensam vid Markan, varit hemma hos mina grannar Annelie och Ellinor. Therese var också där. Sedan kom även Alida och Harry. Vi fikade och några pysslade. Det var mys! Jag beställde några tvålar och en parfym från Oriflame. Therese i min klass är konsult. Jag hade trott att Oriflame-produkterna var riktigt avskräckande dyra, men det visade sig att jag hade fel.
Nu ska jag ta en snabb promenad innan det är dags att bege sig till GIC för en timmes simning. Ikväll vankas födelsedagskalas och jag ska dricka lite alkohol och kanske sjunga lite Sing Star. Spännande!
Hunger, törst och saknad.
Det är en sen söndag kväll och jag är hungrig. Jag hungrar. Jag törstar. Jag suktar efter läsk. Läsk finns inte tillgängligt. Jag får nöja mig med antingen saft eller apelsinjuice (med fruktkött, nam!).
Det är en sen söndag kväll och jag är nu i vetskap om att jag väntar ett telefonsamtal från kyrkan. Förvisso har jag varit medveten om det i några dagar.
Och det är inte Svenska Kyrkan som kommer ringa. Inte heller är det den evangelisk-lutherska kyrkan (den jag en gång i tiderna tillhörde).
Det är just den där kyrkan som kommer att ringa. Och detta telefonsamtal vittnar till viss mån om att den där unga mannen som skickar brev till mig från New York, fortfarande hoppas på att en dag kunna gifta sig med mig.
Samtidigt som det känns som om det här är någonting jag aldrig kommer komma ifrån, känns det tryggt. Den där kyrkan gav mig mycket mer än vad "min egen kyrka" någonsin har gjort.
Det är en sen söndag kväll. Jag har hunger. Jag har törst. Jag har saknad.
Jag saknar den unga mannen i New York. Jag saknar den där mannen T (av någon konstig anledning?). Och framförallt saknar jag Fong. Min bästaste bästa vän. Mannen i mitt liv. Mannen framom alla andra män. Ack, alla dessa män.
Nu ska jag stilla min hunger med en macka. Stilla min törst med ett glas saft. Stilla saknaden med sömn. Vi ses imorgon.
Det är en sen söndag kväll och jag är nu i vetskap om att jag väntar ett telefonsamtal från kyrkan. Förvisso har jag varit medveten om det i några dagar.
Och det är inte Svenska Kyrkan som kommer ringa. Inte heller är det den evangelisk-lutherska kyrkan (den jag en gång i tiderna tillhörde).
Det är just den där kyrkan som kommer att ringa. Och detta telefonsamtal vittnar till viss mån om att den där unga mannen som skickar brev till mig från New York, fortfarande hoppas på att en dag kunna gifta sig med mig.
Samtidigt som det känns som om det här är någonting jag aldrig kommer komma ifrån, känns det tryggt. Den där kyrkan gav mig mycket mer än vad "min egen kyrka" någonsin har gjort.
Det är en sen söndag kväll. Jag har hunger. Jag har törst. Jag har saknad.
Jag saknar den unga mannen i New York. Jag saknar den där mannen T (av någon konstig anledning?). Och framförallt saknar jag Fong. Min bästaste bästa vän. Mannen i mitt liv. Mannen framom alla andra män. Ack, alla dessa män.
Nu ska jag stilla min hunger med en macka. Stilla min törst med ett glas saft. Stilla saknaden med sömn. Vi ses imorgon.
söndag, februari 22, 2009
Nehe?
Dörren till simhallen var låst. Detta är andra gången det inträffar. Och dessutom vet jag ju vem det är som låser upp den på söndagar. Ett minus i kanten för denna människa.
I och för sig var det ett träningspass att ta sig till och från GIC i snöstormen och drivsnön, som på vissa ställen är nästan en halv meter djup.
Nej, nu blir det en snabb dusch och sedan film med klasskompisarna i klassrummet. Ciao!
I och för sig var det ett träningspass att ta sig till och från GIC i snöstormen och drivsnön, som på vissa ställen är nästan en halv meter djup.
Nej, nu blir det en snabb dusch och sedan film med klasskompisarna i klassrummet. Ciao!
Som om det vore ett alternativ.
Jag har kokat lite mat och ätit. Nu dricker jag smultron- och vaniljte. Rauk-te. Vädret utanför är helt galet! Inomhus är det tyst och skönt. Jag vilar. En stund till.
Någon gång har det hänt sig att människor frågat mig; kommer du fortsätta skriva efter att du är färdig på skrivarlinjen? Precis som om det vore ett alternativ att sluta skriva!
Om jag ska vara uppriktigt ärlig förstår jag egentligen inte frågan över huvud taget.
Jag har alltid skrivit och kommer antagligen alltid att göra det.
Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag inte fick skriva. Jag skulle nog bli galen, tror jag.
Om en knapp halvtimme ska jag gå genom snöstormen ner till GIC. Med eller utan Alida, det återstår att se.
Någon gång har det hänt sig att människor frågat mig; kommer du fortsätta skriva efter att du är färdig på skrivarlinjen? Precis som om det vore ett alternativ att sluta skriva!
Om jag ska vara uppriktigt ärlig förstår jag egentligen inte frågan över huvud taget.
Jag har alltid skrivit och kommer antagligen alltid att göra det.
Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag inte fick skriva. Jag skulle nog bli galen, tror jag.
Om en knapp halvtimme ska jag gå genom snöstormen ner till GIC. Med eller utan Alida, det återstår att se.
Stormen.
Jag skäms lite över att ha missat en ex-pojkväns födelsedag. Kan kanske inte uppfattas som något att skämmas för, men anledningen till att jag skäms är den att min lillasyster verkar ha kommit ihåg hans stora dag.
Jag önskar att det kunde hända något riktigt spännande!
Det är storm i Fårösund idag. Ja, säkerligen storm över hela Gotland.
Stormen känns inte så spännande. Jag ska trotsa den. Släpa mig till Bungehallen för att inhandla köttfärs och lite annat. Jag tänker inte leva på tortellini en dag till.
Jag hoppas att Alida hänger med och simmar sen. Jag har suttit/legat på soffan alldeles för länge nu, känner jag. Behöver röra på mina arma armar och ben.
Jag önskar att det kunde hända något riktigt spännande!
Det är storm i Fårösund idag. Ja, säkerligen storm över hela Gotland.
Stormen känns inte så spännande. Jag ska trotsa den. Släpa mig till Bungehallen för att inhandla köttfärs och lite annat. Jag tänker inte leva på tortellini en dag till.
Jag hoppas att Alida hänger med och simmar sen. Jag har suttit/legat på soffan alldeles för länge nu, känner jag. Behöver röra på mina arma armar och ben.
lördag, februari 21, 2009
Sunk-Fia.
Första dagen på sportlovet alltså. Jag har gjort... ingenting. Förvisso pratat massvis i telefon och flyttat runt lite möbler och rökt ett x antal cigaretter och druckit x antal koppar te. Men utöver det; nada. Det känns för jävligt bra.
Jag har även planterat en liten blomma! Den kommer högst antagligen att dö.
Ingenting att förvånas över.
Allt detta runtflyttande av diverse möbler gjorde mig väldigt hungrig. Jag kokade tortellini. Jag åt så mycket att jag nu lider av magont.
Åh, jag är så sunkig! Så där mysigt äckel-sunkig som man ska vara när man har lov. Iklädd mjukisbrallor och ett utnött, smutsigt boxerlinne. En kam har inte ens varit nära min kalufs idag och inte heller har jag riktigt känt för att borsta tänderna. Håret under armarna börjar bli skrämmande långt. Om någon skulle knacka på min dörr nu skulle jag nog överväga att inte öppna.
Senast jag var så här sunkig, var på jullovet när jag var sjuk och inte hade vistats i badrummet på fyra dagar. Jag tänkte att det är nog på tiden nu, att vara lite sunkig.
Jag har även planterat en liten blomma! Den kommer högst antagligen att dö.
Ingenting att förvånas över.
Allt detta runtflyttande av diverse möbler gjorde mig väldigt hungrig. Jag kokade tortellini. Jag åt så mycket att jag nu lider av magont.
Åh, jag är så sunkig! Så där mysigt äckel-sunkig som man ska vara när man har lov. Iklädd mjukisbrallor och ett utnött, smutsigt boxerlinne. En kam har inte ens varit nära min kalufs idag och inte heller har jag riktigt känt för att borsta tänderna. Håret under armarna börjar bli skrämmande långt. Om någon skulle knacka på min dörr nu skulle jag nog överväga att inte öppna.
Senast jag var så här sunkig, var på jullovet när jag var sjuk och inte hade vistats i badrummet på fyra dagar. Jag tänkte att det är nog på tiden nu, att vara lite sunkig.
Overkligt underbar.
Jag hade lite problem med att komma mig upp ur sängen imorse (någon som är förvånad över det?). Men så tänkte jag lite på textsamtalet och Oscar och då var jag kvick med att hoppa upp och in i duschen.
Så idag har jag alltså hängt med den finlandssvenska poeten Oscar Rossi. Vi hängde bakom skolan med varsin kopp te och en massa mentolcigaretter. Jag pratade Ingenstansdialekt och njöt i hans umgänge. Jag sa en massa bra saker om Ulf Eriksson. Oscar sa: Det ska jag hälsa honom. Då sa jag: Okej. Och så pratade vi om någonting annat.
Jag fick sjukt bra respons på min text Maskrosbarn.
Molnen skingrades under lunchen och solen kom fram. Snön på parkeringen började smälta. Solen var varm mot mitt ansikte och mina ben när jag stod ute på gården och blundade.
Vi fick tårta till efterrätt.
Efter ett sjukt roligt och givande textsamtal, umgicks jag med mina klasskamrater i kafeterian.
Vi drack kaffe och Calle bjöd på kanelbullar.
Så idag har jag alltså hängt med den finlandssvenska poeten Oscar Rossi. Vi hängde bakom skolan med varsin kopp te och en massa mentolcigaretter. Jag pratade Ingenstansdialekt och njöt i hans umgänge. Jag sa en massa bra saker om Ulf Eriksson. Oscar sa: Det ska jag hälsa honom. Då sa jag: Okej. Och så pratade vi om någonting annat.
Jag fick sjukt bra respons på min text Maskrosbarn.
Molnen skingrades under lunchen och solen kom fram. Snön på parkeringen började smälta. Solen var varm mot mitt ansikte och mina ben när jag stod ute på gården och blundade.
Vi fick tårta till efterrätt.
Efter ett sjukt roligt och givande textsamtal, umgicks jag med mina klasskamrater i kafeterian.
Vi drack kaffe och Calle bjöd på kanelbullar.
Jag ringde Fong. Fong var glad och gullig och rolig och jag blev varm och sprudlande lycklig i själen av honom. Han berättade en massa saker. T.ex. att samma dag som jag tänkte att det var tre veckor sedan jag pratade med honom sist, hade han tänkt precis samma sak. Och att han har fått jobb. Där han ville. Där det var planerat. Och jag skrek och ropade GRATTIS och Fong skrek och skrattade och sedan skojade vi en stund och det gjorde så ont när han sa att han saknade mig. Vi fnissade när han sa ”vi hörs snart och så ses vi, om tre månader”.
Jag drack mer kaffe med klasskamraterna och vi tittade i klädkataloger och drömde om pengar och oändligt långa shoppingturer.
Sedan lyssnade vi på Incubus skiva Light Grenades och spelade Trivial Pursuit.
Jag drack mer kaffe med klasskamraterna och vi tittade i klädkataloger och drömde om pengar och oändligt långa shoppingturer.
Sedan lyssnade vi på Incubus skiva Light Grenades och spelade Trivial Pursuit.
.
När jag kom hem, upptäckte jag massvis med söta fåglar utanför mitt vardagsrumsfönster. När jag sedan gick och handlade, köpte jag mat till dem. Jag unnade mig själv nya numret av Cosmopolitan. Och lite choklad.
Det har varit en overkligt bra dag! Det pirrar i kroppen när jag tänker på allt det som hänt idag! Jag var så glad ikväll att det enda jag fick i mig vid middagen var lite rivna morötter, två knäckebröd och två glas lingonsaft.
Jag har sportlov nu. Det känns bra. Det känns som om det behövs. Jag har planerat vildheter och fanskap. Tänkte börja med att hälla ut mandelbiskvier över hela golvet hemma i lägenheten, och sedan trampa på dem, bara för att det låter så roligt.
Men jag ska börja med att sova. Nu. Godnatt!
Det har varit en overkligt bra dag! Det pirrar i kroppen när jag tänker på allt det som hänt idag! Jag var så glad ikväll att det enda jag fick i mig vid middagen var lite rivna morötter, två knäckebröd och två glas lingonsaft.
Jag har sportlov nu. Det känns bra. Det känns som om det behövs. Jag har planerat vildheter och fanskap. Tänkte börja med att hälla ut mandelbiskvier över hela golvet hemma i lägenheten, och sedan trampa på dem, bara för att det låter så roligt.
Men jag ska börja med att sova. Nu. Godnatt!
fredag, februari 20, 2009
Jag är lycklig här. Nu.
Igår kväll hade vi ju som tidigare sagt, en liten uppläsning på Ungdomens Hus, Fenix, inne i Visby. Alida, Sara och jag. Vi var alla tre väldigt slitna och trötta från uppläsningen kvällen innan, och hade egentligen inte riktigt lust att åka ner och läsa igen. Men eftersom vi redan var presenterade i en liten notis i Gotlands Tidning, kunde vi ju inte dra oss ur, bara för att vi var lite trötta. Kring fem satte vi riktning mot Visby. Väl på plats kändes det ändå väldigt, väldigt bra. Här kommer ett litet bildsjok:
Alida var smart och skrev respons på texter i minibussen på väg till Visby.
Det var inte jag. Jag missbrukade mineralvatten och lyssnade på skitmusik i min skit-mp3. Det var snöstorm och överjävligt halt, så vi fick köra i 60 km/h, eftersom däcken på minibussen är de dåligaste i världen. En knapp mil utanför Visby var jag så kissnödig att jag nästan kissade i bilen. Emma på Fenix hade sagt att vi skulle vara på plats en timme på förhand, vi blev tjugo minuter försenade. Inte på grund av att jag var kissnödig då, på grund av kombinationen av vädret och väglaget och däcken på minibussen.
Väl framme vid Fenix träffade vi Sara. Sara var söt! Och pepp!Efter ett tag dök även Nils och Linn upp. Det var kul!
Tove, som gick på Ella förra året, spelade och sjöng. Det var så fint! Jag blev lite rörd, tror jag, för att det var så fint alltså. Tove inledde kvällen med fyra låtar hon själv skrivit. Jag läste mina texter efter henne. Två titellösa (en text om en bänk och en balkong och en text om förälskelse) och en text som hade fått tillfälliga titeln Dagboksanteckningar.
De här två killarna var helt fantastiska! Jag tycker synd om er, ni som inte var där, som missade dem. Örongodis!
Alida läste sina verk Kan skelett smälta? och Våning 10 (som för övrigt är en av mina favoriter!). Sara läste också, förstås. Såklart, Dyspnoea, Dagdrömmar och Alla Helgons Dag. Tyvärr fick jag inga foton på henne under hennes läsning.I slutänden var det en väldigt fin kväll! Vi hade kul som fan! Och om jag ska vara ärlig tyckte jag att jag gjorde bäst ifrån mig igår, av alla de gånger jag har läst inför publik. Synd att jag inte fick det inspelat på skiva.
I bilen på väg tillbaka var jag lycklig. Jag såg ljuset av ett flygplan, långt uppe på den midnattsblå himmelen. Det var på väg bort. Bort från ön. Bort från Gotland. Tänkte att
tänk om jag suttit där nu, i flygplanet, på väg till De Tusen Sjöarnas Land.
Men sedan tänkte jag
äh, varför skulle jag det för? Jag är lycklig här. Nu. Jag gör det jag brinner för, varje dag. Får umgås 24/7 med människor jag trivs med och tycker jättemycket om, människor som brinner för samma sak som jag. Jag älskar varje sekund av livet. Alla dagar är inte underbara, men även de dagar jag mår som sämst, försöker jag älska, på något sätt.
Vi var hemma i Fårösund vid halv elva. Kroppen var tung och trött och det är väldigt länge sedan jag har somnat så gott, som jag gjorde igår. På natten drömde jag om en ung man. En ung man som inte är så långt borta som man kunde tro. En ung man jag tycker väldigt, väldigt mycket om. Det var en fin dröm.
Tips!
Jag vill tipsa alla tedrickare (OCH SITTKISSARE! - alla fan av Jonas Gardell borde skratta nu.) om detta underbara te! Jag köpte Lipton Tahiti, med smak av vanilj och ananas, i eftermiddag när jag handlade, provade nyss sörpla i mig en kopp, och det var det härligaste jag varit med om på länge (kan den här dagen bli bättre? Jag bara undrar?)! Jag uppmanar även alla kaffedrickare att svälja stoltheten och köpa en liten fin förpackning pyramid-påsar.
Enjoy!
torsdag, februari 19, 2009
Hey man look at me rockin' out - I'm on the radio.
Om ni vill lyssna på Sara och mig i radion, gör så här:
Gå in på http://www.sr.se/gotland/kultur.
Uppe i högra hörnet kan ni se en liten orange ruta, där det står "LYSSNA IGEN", klicka på den.
Leta er sedan fram i kalendern till den 19:onde februari.
Lyssna på sändningen 15:00-15:30.
Vi hörs ganska sent i sändningen.
Ni kan ju alltid försöka räkna hur många gånger jag säger ordet "liksom". Herrejävlar.
Nu har Micke klockat mina texter. Jag är uppe i ~8 minuter. Det är ganska bra, med tanke på att jag fick 10 och ändå bara har 3 texter.
Ska gå hem och byta om. Om en knapp timme åker vi iväg till Visby och uppläsning nr. 2. Kommer bli så bra så bra!
Gå in på http://www.sr.se/gotland/kultur.
Uppe i högra hörnet kan ni se en liten orange ruta, där det står "LYSSNA IGEN", klicka på den.
Leta er sedan fram i kalendern till den 19:onde februari.
Lyssna på sändningen 15:00-15:30.
Vi hörs ganska sent i sändningen.
Ni kan ju alltid försöka räkna hur många gånger jag säger ordet "liksom". Herrejävlar.
Nu har Micke klockat mina texter. Jag är uppe i ~8 minuter. Det är ganska bra, med tanke på att jag fick 10 och ändå bara har 3 texter.
Ska gå hem och byta om. Om en knapp timme åker vi iväg till Visby och uppläsning nr. 2. Kommer bli så bra så bra!
You'll always be the one for me.
Idag saknar jag Fong något oerhört. Jag saknar så det gör ont i bröstet. Jag saknar så att jag nästan kunde göra vad som helst för att få flyga hem till Vasa och Rådhusgatan och honom. Imorse när jag klev upp och fick syn på anslagstavlan, och en bild på oss från min senaste födelsedag, slog det mig, att jag inte pratat med Mannen i Mitt Liv på tre veckor.
Om jag skulle få syn på honom nu, antar jag att jag skulle rulla ihop mig till en liten boll på golvet och börja grina. Eller också bli helt galen och börja springa runt och skrika hejvilt.
På fredag eftermiddag kör sporlovet igång, vilket innebär att det i år är 7 år sedan vi blev de bästaste av kamrater.
Nu får det vara sluttjatat. Jag börjar ju bli blödig. Jag har texter att klocka. Hej.
onsdag, februari 18, 2009
Robin Smygare.
Nyss hemkommen från Visby och Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.
Det är konstigt egentligen hur kroppen reagerar när nervositeten släpper och allting är över.
Hur händerna blir rödflammiga och lätt börjar skälva. Hur huvudet töms, tröttheten kryper tätt inpå. Och hur jag alltid börjar frysa.
Vi kom till Författarcentrum vid tre och ställde iordning. Sedan körde vi igenom uppläsningen en gång. Efter det for vi alla till Lilla Elefanten och åt middag. Middagen bjöd på många skratt och det var skönt att få slappna av på det sättet innan.
Vi var tillbaka en knappt en timme innan uppläsningen skulle köra igång. En kvinna från Radio Gotland kom. Lyssnare började strömma in. Vi slog oss ned och inväntade klartecken till att börja.
Uppläsningen var indelad i två akter. I första akten läste jag min kritikerrosade Självbiografi (eller bara ren idioti). Det besynnerliga lugnet kom efter första stycket. Jag var kapabel till att hålla ögonkontakt med publiken. Det är alltid skönt. På något vis känns det som om det är mer riktat till dem om man lyckas se dem i ögonen, samtidigt som man läser.
När jag avslutade var det någon, som mitt i alla applåder, ropade "Whooow!". Jag log.
I pausen kom en äldre kvinna fram och berömde mig för Självbiografin. Hon sa att hon tyckte den var väldigt vacker. Lena, som jobbar på Författarcentrum, kom också fram och undrade om det fanns möjlighet att hon kunde få den. Som det värmde! Jag tog glatt emot hennes mailadress och lovade att skicka texten.
Jag blev intervjuad av Radio Gotland. Hon använde konstigt nog ordet "fantasi" i samband med min Självbiografi. Jag gav henne en undrande blick, men svarade någonting i stil med att "jag ville vara helt ärlig med texten, även om jag kringgår sanningen ibland".
Jag inledde andra akten med min text Maskrosbarn. Sedan läste jag även Om nätterna (vilken jag egentligen inte är nöjd med alls). Vid halv nio var det över.
Det är sjukt hur duktiga och bra alla är! Underbart att vi är så olika allihopa, att det blir sådan variation på texterna. Alla som lyssnar på oss kan hitta något de tycker om, något de blir berörda av. Och även om vi är så olika, kommer vi så bra överens! Jag tycker så mycket om min klass. Det är nog den bästa klassen jag någonsin haft.
Nu är jag hemma och jag är trött i kroppen, trött i huvudet. Längtar till min säng. Till täcket och kudden och doften av sköljmedlet och drömmarna.
Imorgon är det vanlig skoldag. Vi har Pauline som handledare. Minns inte riktigt vad hon skulle prata om? Karaktärer? Uppbyggnad av roman? Hm. Jag minns i alla fall att vi skulle ha lite impro(visation). Eftersom jag inte ska vara med på det kanske jag hinner skriva lite respons på texter...
Skrivarlinjen hörs i Radio Gotland imorgon eftermiddag, mellan 15:00-16:00. Vid 17-tiden åker jag och några andra in till Visby och Fenix. Även där kommer jag och några klasskamrater underhålla gotlänningarna med skönlitteratur.
På fredag vankas textsamtal med Oscar som handledare. Hoppas, hoppas, hoppas jag hinner skriva responsen imorgon innan vi åker till Visby, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!
Det kommer faktiskt bli riktigt, riktigt skönt med en veckas ledighet efter den här tunga (men ack så roliga!) veckan.
Det är konstigt egentligen hur kroppen reagerar när nervositeten släpper och allting är över.
Hur händerna blir rödflammiga och lätt börjar skälva. Hur huvudet töms, tröttheten kryper tätt inpå. Och hur jag alltid börjar frysa.
Vi kom till Författarcentrum vid tre och ställde iordning. Sedan körde vi igenom uppläsningen en gång. Efter det for vi alla till Lilla Elefanten och åt middag. Middagen bjöd på många skratt och det var skönt att få slappna av på det sättet innan.
Vi var tillbaka en knappt en timme innan uppläsningen skulle köra igång. En kvinna från Radio Gotland kom. Lyssnare började strömma in. Vi slog oss ned och inväntade klartecken till att börja.
Uppläsningen var indelad i två akter. I första akten läste jag min kritikerrosade Självbiografi (eller bara ren idioti). Det besynnerliga lugnet kom efter första stycket. Jag var kapabel till att hålla ögonkontakt med publiken. Det är alltid skönt. På något vis känns det som om det är mer riktat till dem om man lyckas se dem i ögonen, samtidigt som man läser.
När jag avslutade var det någon, som mitt i alla applåder, ropade "Whooow!". Jag log.
I pausen kom en äldre kvinna fram och berömde mig för Självbiografin. Hon sa att hon tyckte den var väldigt vacker. Lena, som jobbar på Författarcentrum, kom också fram och undrade om det fanns möjlighet att hon kunde få den. Som det värmde! Jag tog glatt emot hennes mailadress och lovade att skicka texten.
Jag blev intervjuad av Radio Gotland. Hon använde konstigt nog ordet "fantasi" i samband med min Självbiografi. Jag gav henne en undrande blick, men svarade någonting i stil med att "jag ville vara helt ärlig med texten, även om jag kringgår sanningen ibland".
Jag inledde andra akten med min text Maskrosbarn. Sedan läste jag även Om nätterna (vilken jag egentligen inte är nöjd med alls). Vid halv nio var det över.
Det är sjukt hur duktiga och bra alla är! Underbart att vi är så olika allihopa, att det blir sådan variation på texterna. Alla som lyssnar på oss kan hitta något de tycker om, något de blir berörda av. Och även om vi är så olika, kommer vi så bra överens! Jag tycker så mycket om min klass. Det är nog den bästa klassen jag någonsin haft.
Nu är jag hemma och jag är trött i kroppen, trött i huvudet. Längtar till min säng. Till täcket och kudden och doften av sköljmedlet och drömmarna.
Imorgon är det vanlig skoldag. Vi har Pauline som handledare. Minns inte riktigt vad hon skulle prata om? Karaktärer? Uppbyggnad av roman? Hm. Jag minns i alla fall att vi skulle ha lite impro(visation). Eftersom jag inte ska vara med på det kanske jag hinner skriva lite respons på texter...
Skrivarlinjen hörs i Radio Gotland imorgon eftermiddag, mellan 15:00-16:00. Vid 17-tiden åker jag och några andra in till Visby och Fenix. Även där kommer jag och några klasskamrater underhålla gotlänningarna med skönlitteratur.
På fredag vankas textsamtal med Oscar som handledare. Hoppas, hoppas, hoppas jag hinner skriva responsen imorgon innan vi åker till Visby, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!
Det kommer faktiskt bli riktigt, riktigt skönt med en veckas ledighet efter den här tunga (men ack så roliga!) veckan.
Mat.
Om 45 minuter åker vi in till Visby.
Jag har inte en blekaste aning om var min klass är någonstans.
Borde gå över till Markan och äta lunch.
Inte behöver man vara lack bara för att man inte är sprudlande glad.
Jag funderar mycket över vänskap.
Jag har inte en blekaste aning om var min klass är någonstans.
Borde gå över till Markan och äta lunch.
Inte behöver man vara lack bara för att man inte är sprudlande glad.
Jag funderar mycket över vänskap.
Kroppsdelar.
Igår var mitt högra knä nära att säga upp kontraktet med resten av min kropp. Inte tänkte jag mer på det, knäna har ju bråkat i några år redan. Idag är knäet ömt och det är smärtsamt att ta sig ner och upp för trappen (visserligen var det ännu mer smärtsamt igår).
Man tycker ju inte att en nittonåring (ja, snart tjugo) skulle ha utslitna knän. Undrar just när jag ska ta mig tid att åka till någon och kolla upp dem. Hm.
Man tycker ju inte att en nittonåring (ja, snart tjugo) skulle ha utslitna knän. Undrar just när jag ska ta mig tid att åka till någon och kolla upp dem. Hm.
Liten, liten dikt.
I två veckor kan man leva på det
att någon försiktigt
fört sitt pekfinger
över ens handrygg.
att någon försiktigt
fört sitt pekfinger
över ens handrygg.
tisdag, februari 17, 2009
Tankeutveckling.
Igår åt jag lunch med Nils och hans fru Linn. Båda två kan prata lite teckenspråk. Under lunchen hann de demonstrera en hel del. Jag var mäkta imponerad!
Jag tänkte sedan att det vore rätt praktiskt faktiskt, att kunna prata teckenspråk, även om man fysiskt sett inte har något behov av det.
Tänk er ett ställe där det är så mycket ljud att ni inte kan höra vad motparten säger. Vad enkelt att istället bara kunna välja att teckna allt till varandra.
Tanken ledde till minnen av de få krogbesök jag gjort. Under dessa krogbesök har jag mestadels varit tvungen att stå tätt, tätt intill mina vänner och (nästan) skrika dem i öronen för att de överhuvudtaget ska få någon sorts uppfattning om vad jag har på hjärtat.
Exempel:
- Ska vi gå ut och röka?
- Va?
- Ska vi gå ut och röka?
- Va sa du!?
- Jag sa: Ska vi gå ut och röka!?
- Jag hör inte vad du säger! Det är för mycket ljud!
- JAG FRÅGADE OM VI SKA GÅ UT OCH RÖKA!?
- MEN JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER!?
- SKIT I DET DÅ! JAG GÅR SJÄLV!
- VA!?
Egentligen är det ett väldigt dåligt exempel, med tanke på att det är väldigt enkelt att få motparten att förstå vad man vill, när det gäller rökning. Men ni förstår vad jag menar...
Min tanke utvecklades dramatiskt senare under dagen, och fick mig till slut att göra detta yttrande:
- Jag vill lära mig finska.
Yes. Det var nog första gången i mitt liv som jag använde ordet "vill" i samma mening som ordet "finska". Ett pyttelitet steg för mänskligheten, men ett jättekliv för Josefin.
För om man har viljan att lära sig, lär man sig också i sinom tid.
Jag tänkte sedan att det vore rätt praktiskt faktiskt, att kunna prata teckenspråk, även om man fysiskt sett inte har något behov av det.
Tänk er ett ställe där det är så mycket ljud att ni inte kan höra vad motparten säger. Vad enkelt att istället bara kunna välja att teckna allt till varandra.
Tanken ledde till minnen av de få krogbesök jag gjort. Under dessa krogbesök har jag mestadels varit tvungen att stå tätt, tätt intill mina vänner och (nästan) skrika dem i öronen för att de överhuvudtaget ska få någon sorts uppfattning om vad jag har på hjärtat.
Exempel:
- Ska vi gå ut och röka?
- Va?
- Ska vi gå ut och röka?
- Va sa du!?
- Jag sa: Ska vi gå ut och röka!?
- Jag hör inte vad du säger! Det är för mycket ljud!
- JAG FRÅGADE OM VI SKA GÅ UT OCH RÖKA!?
- MEN JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER!?
- SKIT I DET DÅ! JAG GÅR SJÄLV!
- VA!?
Egentligen är det ett väldigt dåligt exempel, med tanke på att det är väldigt enkelt att få motparten att förstå vad man vill, när det gäller rökning. Men ni förstår vad jag menar...
Min tanke utvecklades dramatiskt senare under dagen, och fick mig till slut att göra detta yttrande:
- Jag vill lära mig finska.
Yes. Det var nog första gången i mitt liv som jag använde ordet "vill" i samma mening som ordet "finska". Ett pyttelitet steg för mänskligheten, men ett jättekliv för Josefin.
För om man har viljan att lära sig, lär man sig också i sinom tid.
Haha!
Det mest komiska är, att varken Annelie eller Micke har något minne av att de har "pratat i telefon" med varandra, haha!
Festbilder!
Här kommer bilder från helgens festligheter!
Kvällen inleddes med världens godaste smörgåstårta!
Och alla åt och åt och åt...
Glada miner: Sara, Micke och Johanna.
Några hade problem med synen... (Micke och Alida)
De flesta verkade gilla Tequila. Det gjorde inte jag.
Det utövades även en hel del massage...
Ja, en hel del, sa jag.
Rickard och jag strålade med glada miner, minsann!
Annelie var jättesöt! (Som vanligt)
Jag dansade så håret yrde!
Och kramades med Micke.
Folk pratade i telefon med varandra...
Verkar som om Annelie var tvungen att ropa för att Micke skulle höra vad hon sa.
måndag, februari 16, 2009
Inför...
Inför kommande uppläsning (JA, GLÖM NU FÖR I HELVETE INTE ATT KOMMA OCH LYSSNA PÅ OSS VID ÖSTERSJÖNS FÖRFATTARCENTRUM PÅ ONSDAG KVÄLL KLOCKAN SJU!) är det mycket som händer. Texter ska klockas och väljas ut och program ska sättas och Encyklopedin ska renskrivas och affisherna (ja, förvisso är de ju redan uppklistrade lite överallt här på ön) och ja, jag vet inte allt.
Det är på grund av den kommande uppläsningen som jag inte har haft tid att underrätta er om mina bravader idag. Nu är jag trött och planerar krypa till kojs för att samla krafter inför morgondagen. Ni kan ju hålla tummarna för en uppdatering vid något skede imorgon.
Så mycket kan jag ju i alla fall berätta, att jag fick brev från Staterna idag. Ja! Efter den officiellt (inofficiellt slutade den ju bara för en stund sedan) avslutade skoldagen fann jag i mitt postfack ett brev från New York.
Jag läste det på vägen hem från Bungehallen.
Hela vägen läste jag brevet och det har nog aldrig tagit så lång tid att gå hem från Bungehallen förut. Det var minsann ett långt brev. Dessutom hade jag inga vantar på mig. Jag tror jag förfrös tummarna.
Men det var det tamigfan värt, för jag log hela vägen hem och jag ler varje gång jag tänker på brevet.
Nu snöar det igen, och jag tror faktiskt att sängen nyss ropade mitt namn. Adios!
Det är på grund av den kommande uppläsningen som jag inte har haft tid att underrätta er om mina bravader idag. Nu är jag trött och planerar krypa till kojs för att samla krafter inför morgondagen. Ni kan ju hålla tummarna för en uppdatering vid något skede imorgon.
Så mycket kan jag ju i alla fall berätta, att jag fick brev från Staterna idag. Ja! Efter den officiellt (inofficiellt slutade den ju bara för en stund sedan) avslutade skoldagen fann jag i mitt postfack ett brev från New York.
Jag läste det på vägen hem från Bungehallen.
Hela vägen läste jag brevet och det har nog aldrig tagit så lång tid att gå hem från Bungehallen förut. Det var minsann ett långt brev. Dessutom hade jag inga vantar på mig. Jag tror jag förfrös tummarna.
Men det var det tamigfan värt, för jag log hela vägen hem och jag ler varje gång jag tänker på brevet.
Nu snöar det igen, och jag tror faktiskt att sängen nyss ropade mitt namn. Adios!
söndag, februari 15, 2009
You guys make me so hot.
Ikväll, när jag satt i köket och åt filmjölk och pratade i telefon, kom Julia hem.
Hon stannade upp och stirrade storögt på mig;
- Herregud, du ser för jävlig ut! Har du spytt?
Det var ju ganska snällt sagt.
Igår kväll, på festen, fick jag veta av mina klasskamrater att jag står för sexigheten i vår klass. Jag förstod ingenting. Frågade hur det kunde vara möjligt.
- För att du är väldigt sexig.
Då blev jag mycket glad. Det är länge sedan någon har sagt så till mig, öga mot öga.
(Ja, sen är det ju den här vännen som, åtminstone, varannan dag genom sms påminner mig om hur sexig jag är, men det är en lite annan sak.)
Idag har jag inte känt mig så sexig. Men att vara krapula är ju inte precis sexigt heller. Jag får ta igen det imorgon.
Det blev inga popcorn. Åtminstone inte än. Det blir en saftig tonfisksallad istället (önskar att jag hade dressing). Kanske popcorn sen. Får se.
Jag längtar till skolan imorgon.
Hon stannade upp och stirrade storögt på mig;
- Herregud, du ser för jävlig ut! Har du spytt?
Det var ju ganska snällt sagt.
Igår kväll, på festen, fick jag veta av mina klasskamrater att jag står för sexigheten i vår klass. Jag förstod ingenting. Frågade hur det kunde vara möjligt.
- För att du är väldigt sexig.
Då blev jag mycket glad. Det är länge sedan någon har sagt så till mig, öga mot öga.
(Ja, sen är det ju den här vännen som, åtminstone, varannan dag genom sms påminner mig om hur sexig jag är, men det är en lite annan sak.)
Idag har jag inte känt mig så sexig. Men att vara krapula är ju inte precis sexigt heller. Jag får ta igen det imorgon.
Det blev inga popcorn. Åtminstone inte än. Det blir en saftig tonfisksallad istället (önskar att jag hade dressing). Kanske popcorn sen. Får se.
Jag längtar till skolan imorgon.
Mer sådana fester åt folket!
Jag drack Tequila igår. För första gången i mitt liv. Slickade i mig saltet och kastade i mig shotten och sög sedan på citronen.
En endaste shot, och det var nog första och sista gången också. Fy va äääckligt!
Vred mitt ansikte i en fasansfull grimas och ropade sedan något om ett tuggummi. Ja.
Kvällen började i alla fall med att vi åt världens godaste smörgåstårta!
Det var Therese som hade gjort den och hon hade verkligen lyckats!
Vid åtta gick vi över till tv:rummet och tittade på Melodifestivalen.
Det var mys!
Sedan gick vi tillbaka hem till Alida och Harry och käkade chips och drack kopiösa mängder alkohol. Och åh, som jag dansade! Jag hade lovat mig själv att inte dansa men likväl hoppade jag vild och galen omkring i köket. Oj huhhu.
Vid ett tillfälle låg jag även på golvet.
Vet ej hur det egentligen gick till.
Minns att jag först stod mittemot Micke och pratade (?) och mittiallt låg jag på golvet och Micke såg chockad ut och mina vänner kom rusande och frågade hur det hade gått och jag fick veta att jag slagit i huvudet på två ställen innan jag till slut landade. Mystiskt...
Idag har jag legat i sängen hela dagen. Det var synd för det har varit soligt och jättefint ute. Jag försökte faktiskt kliva upp vid två. Hade tänkt äta lite filmjölk, men vid diskbänken vände jag och gick tillbaka.
Har legat i sängen och tänkt på den där smörgåstårtan. Åh...
Klockan sex ikväll vaknade jag av att telefonen ringde. Det var en vän. Det var bra. Då tog jag mig själv i kragen och klev upp och åt filmjölk medan jag pratade.
Jag har druckit krapulacokisen och nu suktar jag efter läckerheter. Kom nyss på att det finns micropopcorn med smörsmak i köksskåpet. Wohow!
Borde se över lite texter. Imorgon ska alternativa uppläsningstexter klockas och sedan väljas ut. Alida och jag är ansvariga för programmet. Uppläsningen är nu på onsdag. Den 18:e. Vid Översättarcentrum i Visby. Klockan sju.
Och kvällen därpå ska Sara, Alida och jag läsa vid Fenix i Visby. Klockan sju även där.
Nu ska jag nog poppa popcorn och kanske, kanske tvätta bort sminket från igår. Haha. Oj vad kul vi hade!
En endaste shot, och det var nog första och sista gången också. Fy va äääckligt!
Vred mitt ansikte i en fasansfull grimas och ropade sedan något om ett tuggummi. Ja.
Kvällen började i alla fall med att vi åt världens godaste smörgåstårta!
Det var Therese som hade gjort den och hon hade verkligen lyckats!
Vid åtta gick vi över till tv:rummet och tittade på Melodifestivalen.
Det var mys!
Sedan gick vi tillbaka hem till Alida och Harry och käkade chips och drack kopiösa mängder alkohol. Och åh, som jag dansade! Jag hade lovat mig själv att inte dansa men likväl hoppade jag vild och galen omkring i köket. Oj huhhu.
Vid ett tillfälle låg jag även på golvet.
Vet ej hur det egentligen gick till.
Minns att jag först stod mittemot Micke och pratade (?) och mittiallt låg jag på golvet och Micke såg chockad ut och mina vänner kom rusande och frågade hur det hade gått och jag fick veta att jag slagit i huvudet på två ställen innan jag till slut landade. Mystiskt...
Idag har jag legat i sängen hela dagen. Det var synd för det har varit soligt och jättefint ute. Jag försökte faktiskt kliva upp vid två. Hade tänkt äta lite filmjölk, men vid diskbänken vände jag och gick tillbaka.
Har legat i sängen och tänkt på den där smörgåstårtan. Åh...
Klockan sex ikväll vaknade jag av att telefonen ringde. Det var en vän. Det var bra. Då tog jag mig själv i kragen och klev upp och åt filmjölk medan jag pratade.
Jag har druckit krapulacokisen och nu suktar jag efter läckerheter. Kom nyss på att det finns micropopcorn med smörsmak i köksskåpet. Wohow!
Borde se över lite texter. Imorgon ska alternativa uppläsningstexter klockas och sedan väljas ut. Alida och jag är ansvariga för programmet. Uppläsningen är nu på onsdag. Den 18:e. Vid Översättarcentrum i Visby. Klockan sju.
Och kvällen därpå ska Sara, Alida och jag läsa vid Fenix i Visby. Klockan sju även där.
Nu ska jag nog poppa popcorn och kanske, kanske tvätta bort sminket från igår. Haha. Oj vad kul vi hade!
lördag, februari 14, 2009
Don't spoil a perfectly good story by telling it aint true.
Pinsam update: Jag kunde inte för någonting i världen hitta de där förbaskade nylonstrumpbyxorna.
Det kändes måttligt frestande att springa iväg till Bungehallen för att köpa ett par, när jag nu ändå har varit där en gång tidigare idag.
Som tur var hade Alida ett par att låna ut.
Trappen har blivit helvetiskt hal. Jag måste komma ihåg det senare inatt när jag ska hem.
Det kändes måttligt frestande att springa iväg till Bungehallen för att köpa ett par, när jag nu ändå har varit där en gång tidigare idag.
Som tur var hade Alida ett par att låna ut.
Trappen har blivit helvetiskt hal. Jag måste komma ihåg det senare inatt när jag ska hem.
Snart.
Tidigare i veckan fantiserade min kompis Nils om hur jag (som finne) beter mig när jag får lite alkohol i blodomloppet. Johanna räddade situationen genom att säga "Josefin är väldigt städad när hon är full".
Ja, jo, det är jag.
Bortsett från de där gångerna när jag klättrar ut genom badrumsfönster, cyklar omkull och skrapar upp armbågar och stukar fötter, kräks nudlar (alternativt nyponsoppa) genom näsan, snor glassar från pizzerior och badar bubbelpool med kläderna på.
Ja, jo, det är jag.
Bortsett från de där gångerna när jag klättrar ut genom badrumsfönster, cyklar omkull och skrapar upp armbågar och stukar fötter, kräks nudlar (alternativt nyponsoppa) genom näsan, snor glassar från pizzerior och badar bubbelpool med kläderna på.
Jag slutar inte förvåna mig själv.
Jag drog alltså på mig ett par jeans, trädde en stor ribbstickad tröja över min vinterbleka kropp och med ett par heltäckande solbrillor och fortfarande hemskt vått hår, kastade jag mig ut genom dörren. Ut i februarisolen!
Alida hade tillrett linspastej och var nervös att det skulle lukta linser och curry i hennes hem. Det gjorde det inte. Så jag drog ut henne ur hemmet.
Solen bländade och snön var 150 millimeter djup och det blåste lite från havet och Alida berättade om en teveserie hon sett igår kväll.
Väl framme vid prylboden, fick vi genom en svart text på ett orange papper, veta att prylboden mellan den 10:e februari och 4:e april, har öppet endast på tisdagar och torsdagar.
Inte var vi ledsna för det inte! Vi hade ju fått en fin promenad!
Sedan skiljdes vi åt. Jag fortsatte min färd, mot Bungehallen (ja, lokala Ica, alltså).
På Bungehallen var det så mycket folk att jag blev lätt illamående.
Jag kastade ner två påsar chips i korgen (två påsar, för första gången hittills i mitt liv!).
Och jag slutade inte förvåna mig själv heller där,
nej nej.
När jag kom ut från affären och drog på mig vantarna,
upptäckte jag att det fanns en ljuslila orkidé,
mittemellan chipspåsarna.
Mitt mål nu är att hålla den vid liv, åtminstone fram till att min/mina syster/systrar kommer och hälsar på. Sedan får den dö bäst den vill.
Nu ska jag förtära kaffekopp nr. 2 och titta på min orkidé.
Alida hade tillrett linspastej och var nervös att det skulle lukta linser och curry i hennes hem. Det gjorde det inte. Så jag drog ut henne ur hemmet.
Solen bländade och snön var 150 millimeter djup och det blåste lite från havet och Alida berättade om en teveserie hon sett igår kväll.
Väl framme vid prylboden, fick vi genom en svart text på ett orange papper, veta att prylboden mellan den 10:e februari och 4:e april, har öppet endast på tisdagar och torsdagar.
Inte var vi ledsna för det inte! Vi hade ju fått en fin promenad!
Sedan skiljdes vi åt. Jag fortsatte min färd, mot Bungehallen (ja, lokala Ica, alltså).
På Bungehallen var det så mycket folk att jag blev lätt illamående.
Jag kastade ner två påsar chips i korgen (två påsar, för första gången hittills i mitt liv!).
Och jag slutade inte förvåna mig själv heller där,
nej nej.
När jag kom ut från affären och drog på mig vantarna,
upptäckte jag att det fanns en ljuslila orkidé,
mittemellan chipspåsarna.
Mitt mål nu är att hålla den vid liv, åtminstone fram till att min/mina syster/systrar kommer och hälsar på. Sedan får den dö bäst den vill.
Nu ska jag förtära kaffekopp nr. 2 och titta på min orkidé.
Nylonstrumpebenen orsakade lidande.
Jag gör en skinka, och firar Alla Hjärtans Dag med att raka benen.
Detta endast på grund av att jag planerar vara lite onykter ikväll.
Varför raka benen när man ämnar vara onykter? kanske ni undrar.
Jo, för att jag således också planerar dra på mig ett par nylonstrumpbyxor.
För en onykter kväll utan nylonstrumpbyxor, existerar ej i mitt huvud.
Kan även tilläggas att under tiden jag eliminerade gorilla-håret på mina klena ben,
hade jag en total repair-inpackning i håret.
När benen var blanka och lena som babyrumpor, hade varmvattnet tagit slut.
Så jag har redan lidit ganska rejält denna vackra lördag.
Nu ska jag klä på mig och sedan hämta min söta Alida.
Vi ska gå och se efter om vi hittar coola tee's för en billig peng.
Detta endast på grund av att jag planerar vara lite onykter ikväll.
Varför raka benen när man ämnar vara onykter? kanske ni undrar.
Jo, för att jag således också planerar dra på mig ett par nylonstrumpbyxor.
För en onykter kväll utan nylonstrumpbyxor, existerar ej i mitt huvud.
Kan även tilläggas att under tiden jag eliminerade gorilla-håret på mina klena ben,
hade jag en total repair-inpackning i håret.
När benen var blanka och lena som babyrumpor, hade varmvattnet tagit slut.
Så jag har redan lidit ganska rejält denna vackra lördag.
Nu ska jag klä på mig och sedan hämta min söta Alida.
Vi ska gå och se efter om vi hittar coola tee's för en billig peng.
Filmjölkens förbannelse.
Igår hände någonting väldigt mystiskt.
Jag handlade nämligen.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle köpa jordgubbfilmjölk eller hallonblåbärfilmjölk.
Till slut tog jag en liter hallonblåbär.
Men. När jag kom hem och packade upp, var där iallafall en förpackning jordgubbsfilmjölk?!
Jag ropade rakt ut;
- NEEEEEJ!
Men inte hjälpte det ett dugg.
Jag har precis vaknat och nu ska jag äta jordgubbsfilmjölk med banan (och några mackor och lite frukt) och dricka kaffe (och juice).
Den här dagen kommer bli en bra och rolig dag!
Jag handlade nämligen.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle köpa jordgubbfilmjölk eller hallonblåbärfilmjölk.
Till slut tog jag en liter hallonblåbär.
Men. När jag kom hem och packade upp, var där iallafall en förpackning jordgubbsfilmjölk?!
Jag ropade rakt ut;
- NEEEEEJ!
Men inte hjälpte det ett dugg.
Jag har precis vaknat och nu ska jag äta jordgubbsfilmjölk med banan (och några mackor och lite frukt) och dricka kaffe (och juice).
Den här dagen kommer bli en bra och rolig dag!
torsdag, februari 12, 2009
Initiativet.
Innan vi började skriva vår egen encyklopedi, fick vi läsa några förklaringar ur sammanställningen "Encyklopedi för förälskade". Såhär skriver Carl Johan de Geer om ordet Initiativ:
En man och en kvinna befinner sig i samma rum. Att närma sig den andra förefaller, trots inre önskemål, omöjligt för båda parter. Initiativ i denna situation kan vara av olika slag. Själsligt initiativ såsom poesi. Eller fysiskt initiativ, som att ramla omkull, drabbas av blödande sår, flytta tunga möbler eller på annat sätt väcka uppseende rent fysiskt. Varför göra saken så invecklad, frågar ni. Svaret är enkelt: en osynlig mur skiljer dem åt.
Vi skrattade gott. Vi gillar Carl Johan de Geer!
En man och en kvinna befinner sig i samma rum. Att närma sig den andra förefaller, trots inre önskemål, omöjligt för båda parter. Initiativ i denna situation kan vara av olika slag. Själsligt initiativ såsom poesi. Eller fysiskt initiativ, som att ramla omkull, drabbas av blödande sår, flytta tunga möbler eller på annat sätt väcka uppseende rent fysiskt. Varför göra saken så invecklad, frågar ni. Svaret är enkelt: en osynlig mur skiljer dem åt.
Vi skrattade gott. Vi gillar Carl Johan de Geer!
Att skriva; Encyklopedi.
Idag har vi fått skriva en helt egen encyklopedi. Ämnet var skrivande (SHUHEEW!), sedan spånade vi ord. När hela tavla var full av ord fick vi välja ord i tur och ordning. Jag valde orden LÖGN, ENSAMHET, CIGARETTER, KAFFE och BEROENDE.
Nedan följer mina förklaringar.
Lögn. En välanvänd och ofta tilltagen metod. Rekomenderad att användas flitigt inom poesin och prosan, förutsatt att målgruppen går på den.
Ensamhet. Behöver inte alltid bära en negativ laddning. Ensamheten uttrycker sig bäst i samband med skapande av skönlitteratur. Förödande och samtidigt livsviktig.
Cigaretter. Om man befinner sig på trappen, med en cigarett mellan läpparna mitt i natten, kan de ensamma varelserna bakom knuten känna lukten av en (de ensamma varelserna i sammanhanget är orden). Således är det tacksamt att röka cigaretter, eftersom orden kommer fram till en. Bör tilläggas att de är beroendeframkallande.
Kaffe. En dryck som kan förtäras varm, likväl kall. Den är god. Den finska verisionen dock snäppet godare än den svenska. Bra att ha till hands om man har en lång skrivsession framför sig, ty den gör en pigg. Om man vill undvika diarre; rekomenderat dagsintag max 16 stora koppar. Gör sig väldigt bra tillsammans med en cigarett. Även denna produkt är beroendeframkallande.
Beroende. Njutningen och tillfredsställelsen som uppstår genom att skriva ord på papper, är svår att slita sig ifrån. Det blir värre med åren. Man blir beroende av skrivandet på samma sätt som man blir av cigaretter och kaffe, men sällan avvänjer poeten sig från skrivandet.
Efterhand blev jag inspirerad av Nils och fortsatte på samma spår, men inom ett annat ämne. Jag skrev om snö (det har snöat här hela kvällen igår, hela natten och ännu nu på dagen. Var inte våren precis på väg?).
Snö. Vit tjock dimma och kristalliserat vatten. Kan vara både underbart och riktigt förfärligt. Snön kan orsaka problem när det kommer till människors konversationer, eftersom pratbubblorna blir skymda av snön som virvlar. Detta kan undvikas genom att stå nära varandra när man pratar, så man ser vad det står i pratbubblorna, istället för att stå på varsin sida av en parkering.
Nedan följer mina förklaringar.
Lögn. En välanvänd och ofta tilltagen metod. Rekomenderad att användas flitigt inom poesin och prosan, förutsatt att målgruppen går på den.
Ensamhet. Behöver inte alltid bära en negativ laddning. Ensamheten uttrycker sig bäst i samband med skapande av skönlitteratur. Förödande och samtidigt livsviktig.
Cigaretter. Om man befinner sig på trappen, med en cigarett mellan läpparna mitt i natten, kan de ensamma varelserna bakom knuten känna lukten av en (de ensamma varelserna i sammanhanget är orden). Således är det tacksamt att röka cigaretter, eftersom orden kommer fram till en. Bör tilläggas att de är beroendeframkallande.
Kaffe. En dryck som kan förtäras varm, likväl kall. Den är god. Den finska verisionen dock snäppet godare än den svenska. Bra att ha till hands om man har en lång skrivsession framför sig, ty den gör en pigg. Om man vill undvika diarre; rekomenderat dagsintag max 16 stora koppar. Gör sig väldigt bra tillsammans med en cigarett. Även denna produkt är beroendeframkallande.
Beroende. Njutningen och tillfredsställelsen som uppstår genom att skriva ord på papper, är svår att slita sig ifrån. Det blir värre med åren. Man blir beroende av skrivandet på samma sätt som man blir av cigaretter och kaffe, men sällan avvänjer poeten sig från skrivandet.
Efterhand blev jag inspirerad av Nils och fortsatte på samma spår, men inom ett annat ämne. Jag skrev om snö (det har snöat här hela kvällen igår, hela natten och ännu nu på dagen. Var inte våren precis på väg?).
Snö. Vit tjock dimma och kristalliserat vatten. Kan vara både underbart och riktigt förfärligt. Snön kan orsaka problem när det kommer till människors konversationer, eftersom pratbubblorna blir skymda av snön som virvlar. Detta kan undvikas genom att stå nära varandra när man pratar, så man ser vad det står i pratbubblorna, istället för att stå på varsin sida av en parkering.
onsdag, februari 11, 2009
Svikt.
I skolan har vi pratat om prosadikter och brevromaner.
Då tänker jag på brevet hon skickade
från Fårösund,
till New York.
Jag tänker på den avslutande meningen i brevet,
frågan;
"Varför litade du inte på mig?".
Inte anklagande, nej.
Nu, med facit i hand, vet hon ju att han hade all rätt att inte lita på henne.
Men då, på den tiden, var det frustrerande och dödande och hon förstod inte alls varför.
Och nu undrar hon.
Vad var det som utlöste det där sviktandet?
Dessutom har jag fått riktit bra idéer.
Kreativitet i överflöd, må jag säga!
Det är mulet och kallt och det blåser lite grann,
men jag ska byta om nu och gå ut i skogen.
Då tänker jag på brevet hon skickade
från Fårösund,
till New York.
Jag tänker på den avslutande meningen i brevet,
frågan;
"Varför litade du inte på mig?".
Inte anklagande, nej.
Nu, med facit i hand, vet hon ju att han hade all rätt att inte lita på henne.
Men då, på den tiden, var det frustrerande och dödande och hon förstod inte alls varför.
Och nu undrar hon.
Vad var det som utlöste det där sviktandet?
Dessutom har jag fått riktit bra idéer.
Kreativitet i överflöd, må jag säga!
Det är mulet och kallt och det blåser lite grann,
men jag ska byta om nu och gå ut i skogen.
tisdag, februari 10, 2009
Minitsunami.
Jag skulle nyss till att skölja färg ur håret.
Hade ingen större lust att naken hoppa in i duschen så här dags (med stor risk för att varmvattnet tar slut),
så jag ställde mig bredbent, framstupa, med endast huvudet i duschen.
Färgen blandades ut med vattnet och rann ner i golvsilen.
Mina strumpor blev lite blöta, man lyckas ju alltid stänka lite.
När ingen mer färg fanns att skölja ur,
virade jag ett badlakan runt mitt huvud, ställde mig upp,
och upptäckte att
hela badrumsgolvet var täckt av vatten.
Så nu har jag skurat.
Men va e no betär enn he,
en sen tisdagkväll som denna?
Idag har jag köpt ett par Cheap Monday-jeans för 40 spänn.
Viltsu skulle ha sagt; He va kaap.
Nu ska jag sova.
Hade ingen större lust att naken hoppa in i duschen så här dags (med stor risk för att varmvattnet tar slut),
så jag ställde mig bredbent, framstupa, med endast huvudet i duschen.
Färgen blandades ut med vattnet och rann ner i golvsilen.
Mina strumpor blev lite blöta, man lyckas ju alltid stänka lite.
När ingen mer färg fanns att skölja ur,
virade jag ett badlakan runt mitt huvud, ställde mig upp,
och upptäckte att
hela badrumsgolvet var täckt av vatten.
Så nu har jag skurat.
Men va e no betär enn he,
en sen tisdagkväll som denna?
Idag har jag köpt ett par Cheap Monday-jeans för 40 spänn.
Viltsu skulle ha sagt; He va kaap.
Nu ska jag sova.
måndag, februari 09, 2009
I remember mama said.
Allting började en vårdag för några år sedan (sisådär sex, sju?). Jag var nyung och upprorisk och gjorde allt i min makt för att gå motströms. Det var på den tiden när jag tjuvrökte på allmänna tak och bakom flagnande staket.
Det var lördag förmiddag och solen sken och det var varmt ute och jag hade precis invigt min vårjacka. De asfalterade vägarna i Ingenstans var fortfarande täckta av sand och grus och min kickboard hade inte sett dagsljus sedan slutet av september.
Allting började den där soliga lördagsförmiddagen när mamma och jag var ute och gick. Vi gjorde en avstickare till The Place Where It Used To Happen (ja, centrum av Ingenstans) för att handla lite smått och gott. Och kattmat.
Radio Nova var sedvanligt inställd all over the place och jag minns fortfarande vilka sneakers jag hade och hur min EDT doftade.
Jag släntrade omkring bland hyllorna och dagdrömde om pojkar. Mamma var på bra humör och vi skrattade där bland hyllorna.
Plötsligt var jag tvungen att stanna upp, stelna till mitt i en rörelse, tvungen att lyfta handen för att mamma skulle förstå att nu skulle hon hålla käften.
En feel good låt. En dansvänlig melodi. En sång att le och skratta till.
Och mittiallt var hela det där ögonblicket fullständigt perfekt. Oersättligt.
Det var som om jag genast insåg vad meningen med livet egentligen var.
Kanske kunde man säga att mitt liv började där. Den där soliga lördagsförmiddagen när jag och mamma skrattade bland hyllorna när vi skulle handla kattmat. Kanske mitt liv började där.
Vi tog den långa vägen hem sedan. Sången fanns hela tiden i mitt huvud och solen sken och jag var varm i kroppen och vinden lekte i mitt hår och jag hade precis invigt min vårjacka. Det var en lycklig dag. Och kanske kunde man säga att mitt liv började där.
När jag hade fått av mig mina sneakers innanför dörren, startade jag genast datorn. Jag frågade mamma, och visst, visst visste hon vad den där låten hette. Så jag laddade ner den. Det tog inte ens en minut.
Hela eftermiddagen spenderade jag i vardagsrummet. Med att dansa mig yr till den där sången. Till den där melodin. Den som fick mig att le och skratta.
Allting började den där vårdagen för några år sedan.
Det har gått sisådär sex, sju år sedan jag för första gången hörde den där sången. Den blev ett betydande soundtrack i mitt liv. Något jag alltid går tillbaka till när jag känner mig deprimerad. Det är ingen skillnad hur dåligt jag än mår, för när jag hör den där låten, är det som om jag återupplever den där soliga lördagsförmiddagen bland hyllorna med mamma.
Det var lördag förmiddag och solen sken och det var varmt ute och jag hade precis invigt min vårjacka. De asfalterade vägarna i Ingenstans var fortfarande täckta av sand och grus och min kickboard hade inte sett dagsljus sedan slutet av september.
Allting började den där soliga lördagsförmiddagen när mamma och jag var ute och gick. Vi gjorde en avstickare till The Place Where It Used To Happen (ja, centrum av Ingenstans) för att handla lite smått och gott. Och kattmat.
Radio Nova var sedvanligt inställd all over the place och jag minns fortfarande vilka sneakers jag hade och hur min EDT doftade.
Jag släntrade omkring bland hyllorna och dagdrömde om pojkar. Mamma var på bra humör och vi skrattade där bland hyllorna.
Plötsligt var jag tvungen att stanna upp, stelna till mitt i en rörelse, tvungen att lyfta handen för att mamma skulle förstå att nu skulle hon hålla käften.
En feel good låt. En dansvänlig melodi. En sång att le och skratta till.
Och mittiallt var hela det där ögonblicket fullständigt perfekt. Oersättligt.
Det var som om jag genast insåg vad meningen med livet egentligen var.
Kanske kunde man säga att mitt liv började där. Den där soliga lördagsförmiddagen när jag och mamma skrattade bland hyllorna när vi skulle handla kattmat. Kanske mitt liv började där.
Vi tog den långa vägen hem sedan. Sången fanns hela tiden i mitt huvud och solen sken och jag var varm i kroppen och vinden lekte i mitt hår och jag hade precis invigt min vårjacka. Det var en lycklig dag. Och kanske kunde man säga att mitt liv började där.
När jag hade fått av mig mina sneakers innanför dörren, startade jag genast datorn. Jag frågade mamma, och visst, visst visste hon vad den där låten hette. Så jag laddade ner den. Det tog inte ens en minut.
Hela eftermiddagen spenderade jag i vardagsrummet. Med att dansa mig yr till den där sången. Till den där melodin. Den som fick mig att le och skratta.
Allting började den där vårdagen för några år sedan.
Det har gått sisådär sex, sju år sedan jag för första gången hörde den där sången. Den blev ett betydande soundtrack i mitt liv. Något jag alltid går tillbaka till när jag känner mig deprimerad. Det är ingen skillnad hur dåligt jag än mår, för när jag hör den där låten, är det som om jag återupplever den där soliga lördagsförmiddagen bland hyllorna med mamma.
”And when I feel that I, I can’t go on, well these precious words keep me hangin’ on.”
Såhär.
Under sju dagar är antalet sidladdningar av bloggen uppe i åttahundratjugosex. Jag undrar vilka ni läsare är?
Jag sitter i skolan och dricker kaffe och ute lyser solen.
Det ser nästan ut som om det är vår.
Springet i benen kommer småningom tillbaka.
Nu ska jag ta mig kragen och skriva dialog.
Någonting jag noterade i slutet av förra veckan var, att i en kort utläggning om Travis Pastranas konster, använde min vän Johan ordet "såhär" nio gånger.
Det kan vara bra att veta i ett senare skede.
Jag sitter i skolan och dricker kaffe och ute lyser solen.
Det ser nästan ut som om det är vår.
Springet i benen kommer småningom tillbaka.
Nu ska jag ta mig kragen och skriva dialog.
Någonting jag noterade i slutet av förra veckan var, att i en kort utläggning om Travis Pastranas konster, använde min vän Johan ordet "såhär" nio gånger.
Det kan vara bra att veta i ett senare skede.
söndag, februari 08, 2009
Bestyr överstyr.
Idag har vi varit lite skeptiska gentemot mangaporr. Att detta överhuvudtaget förekommer är ju ganska mystiskt. I forskningssyfte surfade vi in på redtube och snabbt hittade vi hur många sidor som helst. Vi hittade en video som bara var fyra minuter kort. Men inte ens de ynka minuterna klarade vi av att se.
Vi förundrades över att det faktiskt finns människor där ute som blir upphetsade av detta. Det är ju helt absurt! Men sen finns det ju människor som blir upphetsade av mycket mer konstiga saker också.
Sedan storstädade vi, såsom sig bör på söndagar. Kastade ut mattor på vädring och städade toaletten och dammsög och skurade.
Medans jag duschade, stekte Julia potatismos och fisk.
Det smakade bra med potatismos och fisk efter städningen.
När vi hade ätit och dukat av fick jag lust att köpa något.
Jag surfade omkring på Levykauppa Äx, och förstå min förvåning och glädje när jag hittade härliga filmen Helmiä ja Sikoja för endast 3,90€!
Jag beställde den genast. Med portot blev det inte mer än 6,40€. Jag tyckte det var överkommligt. Dagens fynd!
Äntligen har Julia tagit sig i kragen och uppdaterat sin blogg!
Och sen har ännu en vän börjat blogga.
Spana in!
Vi förundrades över att det faktiskt finns människor där ute som blir upphetsade av detta. Det är ju helt absurt! Men sen finns det ju människor som blir upphetsade av mycket mer konstiga saker också.
Sedan storstädade vi, såsom sig bör på söndagar. Kastade ut mattor på vädring och städade toaletten och dammsög och skurade.
Medans jag duschade, stekte Julia potatismos och fisk.
Det smakade bra med potatismos och fisk efter städningen.
När vi hade ätit och dukat av fick jag lust att köpa något.
Jag surfade omkring på Levykauppa Äx, och förstå min förvåning och glädje när jag hittade härliga filmen Helmiä ja Sikoja för endast 3,90€!
Jag beställde den genast. Med portot blev det inte mer än 6,40€. Jag tyckte det var överkommligt. Dagens fynd!
Äntligen har Julia tagit sig i kragen och uppdaterat sin blogg!
Och sen har ännu en vän börjat blogga.
Spana in!
Inför mötet med John Blund.
Filmen var dålig, te't var äckligt och det blev bara game over hela tiden när jag spelade Castlevania. Dessutom har jag brutit en nagel.
Nåja. Sova borde jag väl lyckas rätt bra med i alla fall... hoppas jag.
Godnatt!
Nåja. Sova borde jag väl lyckas rätt bra med i alla fall... hoppas jag.
Godnatt!
De svenska unga männen och det finska godiset.
Det är en helt vanlig skoldag. Det är fika.
Jag sitter tillsammans med Johan i kafeterian.
Johan läser tidningen och jag gör egentligen ingenting. Tittar mig mest omkring.
Nils släntrar in i kafeterian, utbrister, när han får syn på mig:
- Ja vill ha Tupla!
Varefter Johan lutar sig över bordet och kvider:
- Åh, jag vill ha Pätkis!
Snacka om att de svenska unga männen föll för det finska godiset!
(Och jag förstår dem, Marabous slemmiga chokladkakor är ju inte något man hänger i granen precis...)
Jag sitter tillsammans med Johan i kafeterian.
Johan läser tidningen och jag gör egentligen ingenting. Tittar mig mest omkring.
Nils släntrar in i kafeterian, utbrister, när han får syn på mig:
- Ja vill ha Tupla!
Varefter Johan lutar sig över bordet och kvider:
- Åh, jag vill ha Pätkis!
Snacka om att de svenska unga männen föll för det finska godiset!
(Och jag förstår dem, Marabous slemmiga chokladkakor är ju inte något man hänger i granen precis...)
lördag, februari 07, 2009
Lördag kväll.
Jag har bland annat diskat och tvättat kläder och druckit kaffe och umgåtts med Johanna och Liv och Julia och lagat mat och ätit mat och handlat semlor och tittat på Melodifestivalen och spelat Castlevania.
Någonting i min nacke har nog kommit i kläm.
Har plågats av huvudvärk hela dagen.
Det strålar liksom ut i nacken.
Men. Utöver huvudvärken är allting riktigt härligt!
Nu ska jag glida ner till bottenvåningen och dricka te och titta på film.
Efter filmen låter jag sängen ta över.
Någonting i min nacke har nog kommit i kläm.
Har plågats av huvudvärk hela dagen.
Det strålar liksom ut i nacken.
Men. Utöver huvudvärken är allting riktigt härligt!
Nu ska jag glida ner till bottenvåningen och dricka te och titta på film.
Efter filmen låter jag sängen ta över.
Umgängde med unga kvinnor.
Jag vaknade halv elva. Jag hade drömt om två män. Och en blandning av Fårösund och Rådhusgatan hemma i stan. En gammal kombo. Och två kattungar.
Jag slumrade en timme. Sedan klev jag upp och tinade blåbär och bröd och gjorde iordning frukost.
Nu är jag mätt.
Har druckit smultron- och vaniljte och rökt mentolcigarett på trappen.
En dimma letade sig in över ön redan i förrgår. Dimman ligger fortfarande kvar.
Igår kväll handlade jag mat.
Läste i soffan hemma.
Gick till skolan sedan
gjorde popcorn och te
och såg filmen Låt den rätte komma in
tillsammans med några klasskamrater.
Filmen var en stor besvikelse,
vi hade väl haft för stora förväntningar.
Sedan gick jag hem och somnade.
Jag tänkte igår att livet är så oförutsägbart.
Man tror man vet vem man är,
men vet man?
För ett år sedan spenderade jag mina kvällar och helger
med mina pojkkompisar och de unga männen och andra män.
Umgicks mest med det motsatta könet.
Nu satt jag i tv:rummet, tillsammans med sju unga kvinnor,
åt popcorn och tittade på film.
Och jag tittade lite i smyg på de unga kvinnorna
och tänkte att jag ju tycker om dem,
att jag trivs med dem.
Tänkte att
jaha, besynnerligt egentligen och aldrig hade jag kunnat förutse, men detta är mitt liv nu och jag trivs och mår bra
Nu ska jag lyssna på Frusciante medan jag diskar.
Jag slumrade en timme. Sedan klev jag upp och tinade blåbär och bröd och gjorde iordning frukost.
Nu är jag mätt.
Har druckit smultron- och vaniljte och rökt mentolcigarett på trappen.
En dimma letade sig in över ön redan i förrgår. Dimman ligger fortfarande kvar.
Igår kväll handlade jag mat.
Läste i soffan hemma.
Gick till skolan sedan
gjorde popcorn och te
och såg filmen Låt den rätte komma in
tillsammans med några klasskamrater.
Filmen var en stor besvikelse,
vi hade väl haft för stora förväntningar.
Sedan gick jag hem och somnade.
Jag tänkte igår att livet är så oförutsägbart.
Man tror man vet vem man är,
men vet man?
För ett år sedan spenderade jag mina kvällar och helger
med mina pojkkompisar och de unga männen och andra män.
Umgicks mest med det motsatta könet.
Nu satt jag i tv:rummet, tillsammans med sju unga kvinnor,
åt popcorn och tittade på film.
Och jag tittade lite i smyg på de unga kvinnorna
och tänkte att jag ju tycker om dem,
att jag trivs med dem.
Tänkte att
jaha, besynnerligt egentligen och aldrig hade jag kunnat förutse, men detta är mitt liv nu och jag trivs och mår bra
Nu ska jag lyssna på Frusciante medan jag diskar.
fredag, februari 06, 2009
Hon står ensam på balkongen.
På torsdagar får vi en skrivuppgift av någon av våra handledare. Senast 17:00, på fredagkvällen veckan därpå, ska texten vara inlämnad till klasskamraterna i ens textsamtalsgrupp + handledaren som kommer hålla i textsamtalet. Textsamtalet är det centrala på en skrivarlinje.
Det är inte ett måste att följa uppgiften som vi fått, den fungerar mer som ett hjälpmedel.
Ludde säger alltid att "det viktiga är inte vad ni skriver, utan att ni skriver".
Förra veckan var Malin här, så det var hon som gav oss skrivuppgiften som skulle vara inlämnad senast idag.
Uppgiften: Skriv en prosatext om en person som står ensam på en balkong. Ingenting särskilt händer. Valfritt perspektiv.
Här är texten jag lämnade in idag. Den har ännu ingen titel.
Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.
Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.
Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
- Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
- Bileet?
- Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
- Ja ha int vari i bastun här ida.
- Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
- Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
- Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
- Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.
Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.
- Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.
Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
- Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
- Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.
Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.
Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.
Det är inte ett måste att följa uppgiften som vi fått, den fungerar mer som ett hjälpmedel.
Ludde säger alltid att "det viktiga är inte vad ni skriver, utan att ni skriver".
Förra veckan var Malin här, så det var hon som gav oss skrivuppgiften som skulle vara inlämnad senast idag.
Uppgiften: Skriv en prosatext om en person som står ensam på en balkong. Ingenting särskilt händer. Valfritt perspektiv.
Här är texten jag lämnade in idag. Den har ännu ingen titel.
Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.
Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.
Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
- Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
- Bileet?
- Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
- Ja ha int vari i bastun här ida.
- Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
- Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
- Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
- Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.
Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.
- Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.
Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
- Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
- Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.
Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.
Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.
Efter en natt i Nils' bil...
… återfinns nu Nils’ DS i min ägo. Således kommer jag mestadels spendera min helg med att spela Castlevania. Och kanske även lite Zelda. För också det spelet har Nils försett mig med. Det kallar jag vänskap.
Everybody gets their way.
WHÄÄÄ!
Jag loggade nyss in på min nätbank bara för skojs skull,
och upptäckte plötsligt att där fanns EN MASSA PENGAR!
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till!
Huhhu! WHIE!
Jag loggade nyss in på min nätbank bara för skojs skull,
och upptäckte plötsligt att där fanns EN MASSA PENGAR!
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till!
Huhhu! WHIE!
Det är konstigt ibland.
Det är så konstigt ibland.
För mittiallt slår det mig att jag är väldigt långt hemifrån.
Att jag inte kan ta bussen hem, bara för en helg,
om jag så skulle ha lust.
När jag kommer på att jag är väldigt långt hemifrån,
blir jag alltid lite smått panikslagen.
Bara för en stund sedan,
i klassrummet,
när vi lyssnade på Jack Johnson,
tänkte jag på förra våren
på mina systrar och mina vänner och snickeriet och Stora Stygga Vargen
och jag smålog,
för jag tyckte att det var en väldigt fin tid.
Jag var väldigt lycklig då
och jag smålog när jag tänkte på allt det där.
Det kändes så nära.
Och mittiallt slog det mig att jag ju
låg i soffan i klassrummet i skolan i Fårösund på Gotland
mitt i Östersjön
och jag bläddrade i antologin som förra årets skrivarlinje gav ut
och jag föll pladask för David Poohls dikt ”Jag bygger med dessa ord”
och det var varmt i min mage
och jag insåg att jag var,
väldigt långt hemifrån
och då blev jag lite panikslagen
och det kändes lite konstigt.
Så där som det känns ibland.
För mittiallt slår det mig att jag är väldigt långt hemifrån.
Att jag inte kan ta bussen hem, bara för en helg,
om jag så skulle ha lust.
När jag kommer på att jag är väldigt långt hemifrån,
blir jag alltid lite smått panikslagen.
Bara för en stund sedan,
i klassrummet,
när vi lyssnade på Jack Johnson,
tänkte jag på förra våren
på mina systrar och mina vänner och snickeriet och Stora Stygga Vargen
och jag smålog,
för jag tyckte att det var en väldigt fin tid.
Jag var väldigt lycklig då
och jag smålog när jag tänkte på allt det där.
Det kändes så nära.
Och mittiallt slog det mig att jag ju
låg i soffan i klassrummet i skolan i Fårösund på Gotland
mitt i Östersjön
och jag bläddrade i antologin som förra årets skrivarlinje gav ut
och jag föll pladask för David Poohls dikt ”Jag bygger med dessa ord”
och det var varmt i min mage
och jag insåg att jag var,
väldigt långt hemifrån
och då blev jag lite panikslagen
och det kändes lite konstigt.
Så där som det känns ibland.
torsdag, februari 05, 2009
Fina tider.
Det första som hände idag var att jag fick en jättefin komplimang. Dessutom av en jättefin människa.
I skolan fortsatte vi läsa om den gotiska litteraturen. Jag skämdes över att jag tyckte att det var tråkigt och därför satt och spelade Castlevania på min lånade DS istället. Det var pinsamt när vår gästlärare Pär frågade någonting av mig, och jag precis höll på att besegra ett monster och sa ”Va!?” alldeles för högt. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla.
På fikat gjorde jag och Johan affärer. Han lånade ut en laddare till mig och jag gav honom en Pätkis. Sedan drack vi te och rökte.
Jag åt lunch med Julia. Vi satt tillsammans med Johanna och Johanna och diskussionen rörde svampar och ägg. När Johanna och Johanna gått, spottade jag och Julia vattenmelonkärnor på varandra. Jag träffade Julia mitt i nyllet. Julia missade varje gång.
När jag kom tillbaka till klassrummet efter lunch låg det ett papper på bordet vid min plats. Det var en dikt. Som Johan hade skrivit till mig. Som tack för att jag gav honom en Pätkis. Det tyckte jag var jättegulligt.
När skoldagen var över drack jag kaffe och språkade med Alida, Sara, Johanna och Liv. Det var en hemskt rolig stund! När kaffekoppen hade kallnat gick jag hem och tvättade bort sminket, för att sedan bege mig till simhallen.
Jag simmade med Alida och Johan. Vi var väldigt duktiga. Pausade knappt någonting. Till tonerna av John Frusciantes senaste skiva verkade allting gå så lätt.
Innan vi gick hem, fick jag skivan av Johan. Det var väldigt snällt, tycker jag.
Med drypande vått hår åt jag pizza med Julia. När tallriken var tom och magen full, gick jag hem för att hänga upp mina fuktiga badlakan och packa lilla väskan.
När lilla väskan var packad, mötte jag upp Johanna i klassrummet. Johanna skrev mejl och jag städade. Sedan fikade vi. Och hämtade vatten till blommorna i klassrummet.
Vi har pluggat flitigt nu, ända sedan klockan halv åtta. Vi har skrivit respons på våra klasskamraters texter. Jag var väldigt trött efter simningen och middagen, så jag har bälgat i mig kaffe för att hålla mig pigg. Vi har lyssnat på John Fruscianteskivan som jag fick av Johan, och Jack Johnson.
Det har varit en riktigt fin vecka. Imorgon står textsamtal på schemat och nu ska jag klä på mig och gå hem. För jag är trött.
PS! Nils har börjat blogga! DS.
I skolan fortsatte vi läsa om den gotiska litteraturen. Jag skämdes över att jag tyckte att det var tråkigt och därför satt och spelade Castlevania på min lånade DS istället. Det var pinsamt när vår gästlärare Pär frågade någonting av mig, och jag precis höll på att besegra ett monster och sa ”Va!?” alldeles för högt. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla.
På fikat gjorde jag och Johan affärer. Han lånade ut en laddare till mig och jag gav honom en Pätkis. Sedan drack vi te och rökte.
Jag åt lunch med Julia. Vi satt tillsammans med Johanna och Johanna och diskussionen rörde svampar och ägg. När Johanna och Johanna gått, spottade jag och Julia vattenmelonkärnor på varandra. Jag träffade Julia mitt i nyllet. Julia missade varje gång.
När jag kom tillbaka till klassrummet efter lunch låg det ett papper på bordet vid min plats. Det var en dikt. Som Johan hade skrivit till mig. Som tack för att jag gav honom en Pätkis. Det tyckte jag var jättegulligt.
När skoldagen var över drack jag kaffe och språkade med Alida, Sara, Johanna och Liv. Det var en hemskt rolig stund! När kaffekoppen hade kallnat gick jag hem och tvättade bort sminket, för att sedan bege mig till simhallen.
Jag simmade med Alida och Johan. Vi var väldigt duktiga. Pausade knappt någonting. Till tonerna av John Frusciantes senaste skiva verkade allting gå så lätt.
Innan vi gick hem, fick jag skivan av Johan. Det var väldigt snällt, tycker jag.
Med drypande vått hår åt jag pizza med Julia. När tallriken var tom och magen full, gick jag hem för att hänga upp mina fuktiga badlakan och packa lilla väskan.
När lilla väskan var packad, mötte jag upp Johanna i klassrummet. Johanna skrev mejl och jag städade. Sedan fikade vi. Och hämtade vatten till blommorna i klassrummet.
Vi har pluggat flitigt nu, ända sedan klockan halv åtta. Vi har skrivit respons på våra klasskamraters texter. Jag var väldigt trött efter simningen och middagen, så jag har bälgat i mig kaffe för att hålla mig pigg. Vi har lyssnat på John Fruscianteskivan som jag fick av Johan, och Jack Johnson.
Det har varit en riktigt fin vecka. Imorgon står textsamtal på schemat och nu ska jag klä på mig och gå hem. För jag är trött.
PS! Nils har börjat blogga! DS.
onsdag, februari 04, 2009
Wohoo!
Imorse blev jag väckt på det absolut bästa sättet man kan bli väckt på. Min dag började alltså väldigt jävla bra!
Sedan gick jag till skolan för att studera och umgås med Johanna. Johanna var söt.
I skolan fick vi para ihop dikter med författarkaraktärer. Jag var näst bäst i klassen (Linn var bäst!). Wohoo!
Flitiga klasskamrater. Från vänster till höger: Johanna, Johanna, Linn, Johanna och Alida.
Innan lunchen umgicks jag med Nils.
Nils ritade.
Jag läste om den gotiska litteraturen. Sedan åt vi lunch. Vi blev mätta.
Efter lunchen damp det ner ett vadderat kuvert i mitt postfack. I kuvertet fanns mitt pass... 
... och en Maxi Tupla! Wohoo! TACK!
Det har alltså varit en riktigt, riktigt bra dag!
tisdag, februari 03, 2009
Öppen scen.
Ikväll hölls det öppen scen, i samband med kvällsfikat. Det bjöds på musik och skönlitteratur och kaffe och te och kakor och klementiner. Det var fint. Jag skulle ha läst, om jag hade haft någonting att läsa.
Här sjöng Liv. Julia spelade gitarr. Det glittrade om dem båda!
Som avslutande nummer, sjöng några av Ella-tjejerna "I believe I can fly". Och Ylva flög! (Med lite hjälp av Gabi.)
Sedan brast Ylvas vingar. Inga elever skadades under uppvisningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
