You're so fit, and you know it.

Det var verkligen en sjuhelvetes bra dag igår! Det må jag säga!

Jag lyssnade på skön musik och pratade i telefon med nära och kära, chattade med mamma på Facebook och promenerade tillsammans med Serj, Daron, John och Shavo. Sedan kokade jag sjukt god sparrissoppa och var nära att äta mig till döds. Jag bälgde även i mig, troligtvis en liter, kaffe och kunde nästan röra vid lyckan inom mig.

På kvällen försökte Julia övertala mig till att hänga med och spana in Melodifestivalen. Jag sa prompt Nej. Planerade att plocka lite i hemmet och sedan avnjuta ett skönt fotbad och ta mig an boken Swede (som för övrigt ska vara utläst på tisdag morgon).

Ärligt talat var jag lite smygsugen på öl, men bestämde mig för att inte gå till Statoil. Det visade sig senare att jag var väldigt lättövertalad. Kanske inte ens det. I slutänden var det väl min egen ide.

Fyra stycken filmer avverkades halvhjärtat och öl efter öl försvann ner genom min strupe. Alkoholen spred sig äckligt långsamt i blodet. Kvällen var ändå den bästa på länge.

Tidigt på förmiddagen befann jag mig vid Bungehallen. Jag förvånades själv över att jag faktiskt var uppe så sjukt tidigt en söndagmorgon. Jag köpte krapulacokis.
Några timmar senare fann jag Julia och hennes man, Jonas, sittandes mitt på parkeringen. Jag anslöt mig till deras sällskap. Jonas var också krapula.

Vi har busat. Buset har urartat ett X antal gånger. Ganska konstigt att grannarna inte ringt polisen. Ibland är det riktigt roligt när man är smått bakfull och bara sovit 4-5 timmar! Idag är en sådan dag, när det är roligt alltså.
Julia och Jonas har gått till havet nu. Jag är ensam. Överväger att dricka krapulacokis nr. 2. Jag lyssnar på nostalgisk musik och ska strax till att värma upp lite sparrissoppa.

Jag kan ana, att inom mig fattas beslut. Utan att jag egentligen kan kontrollera det. Det är sinnessjukt och helt underbart.
Våren är utanför. Den tränger sig på, tar sig in om man öppnar fönstret.
I mitt bröst är det någonting som växer. Sprickfärdigt snart.
Jag fascineras över att jag är kapabel till att vara känslokall, samtidigt som jag svämmar över av känslor. Drar mig till minnes att precis så här var det förra året också, vid den här tiden.

Jag kan inte annat säga, än att jag älskar livet.