Gymfantasier del 3 och lite gott och blandat.

Jag vaknade klockan åtta. Nej, tänkte jag, envist. Jag pressade ihop ögonlocken och lyckades somna om. En och en halv timme senare, vaknade jag på nytt och kände inte alls för att sova längre.
Medan jag klädde på mig, funderade jag över vad som har hänt med mig. Har jag drabbats av någon konstig sjukdom månne?
Varje dag den här veckan har jag vaknat innan väckarklockan, och att jag, av alla människor, är uppe innan tio en lördagmorgon, det har nog aldrig hänt förut (ja, om jag inte har haft jobb förstås).

Vid frukostbordet ropade jag. Jag ropade ut mitt begär. Mitt Fong-begär. Det kommer ofta på helgerna när jag inte har massvis med människor runtomkring mig. Det ligger alltid på lur, men på helgerna kryper det fram. Julia led med mig en stund. Sedan gav hon sig av.

Efter frukosten, kastade jag mig på soffan för en stunds läsning. Sedan yrade jag runt i sovrummet, städade. Damsög och bytte sängkläder.
Efter ett tag begav jag mig till gymmet.

Det är bevisat att Fårösundborna inte gymmar på helgerna. Förra lördagen var det inte en kotte där. Idag var det faktiskt lite liv och rörelse i gymmet.
Där var en av männen som jobbar på GIC. Där låg också en herreman på golvet. Två pojkar, vilka antagligen var hans söner, sprang omkring och var galna. Och en dam, som jag antog var barnens farmor. Hon log glatt mot mig.

Jag löpte en halvtimme, samtidigt som jag spanade in skidskytte på tv (vem är jag?). Jag fantiserade. Inte om de hemskheter jag vanligtvis fantiserar om på gymmet. Nej, idag fylldes mitt huvud av mycket trevliga fantasier. Fantasierna peppade mig att ge allt under löppasset.
När jag kom upp till gymmet igen, var det tomt och mörkt. I takt med att jag rörde mig över golvet, tändes belysningen. Jag slängde i SOADS skiva Mezmerize och körde igång.
Minns inte om jag nämnt att jag ökade på vikterna i början av veckan? Hur som helst körde jag på som fan. Var lite orolig att ett kärl någonstans skulle brista, så som jag höll på. Passade på att mäta pulsen medan jag körde lårens framsida, och kom upp i 140 bpm.
Medan jag stretchade, märkte jag att jag skälvde i hela kroppen - tillfredställelse.

Sedan traskade jag hem. Hoppade in i duschen medan riset puttrade på spisen.
Efter maten kastade jag mig återigen på soffan för lite läsning.

Lite senare stod jag i badrummet och trixade. Tyckte mig höra ett konstigt ljud. Kikade ut i hallen. Mycket riktigt; min telefon ljöd. Det är inte vanligt att den gör det. Den ringer varje söndag, det är garanterat. Men överlag är den väldigt tyst.
I samma ögonblick som jag greppade tag om den, slutade den att ljuda. Listan för missade samtal avslöjade att det var en vän, så jag ringde upp.

Vännen berättade att den var i behov av en hammare. Den berättade också om en katt. Frågade vad jag gjorde och vad jag skulle göra ikväll. Vi pratade en stund. Mittiallt kände jag hur mycket jag tycker om min vän. Det var som om känslan i mig gick att ta på. Jag ropade i telefonen:
- Jag tycker så mycket om dig!
Vännen blev glad och när vi sedan sagt "ring om du har tråkigt. Ha det bra! Hej!" kunde jag inte sluta le. Det var också då jag blev uppmärksam på det sociala behovet. Behovet av att umgås.

Jag ringde ett samtal. En kvinna meddelade att abonenten inte kunde nås. Jag ringde ett till samtal. Några signaler gick fram och sedan kom jag till en telefonsvarare. Gud var alltså inte på min sida idag.
Jag satte mig på sängen och tänkte en stund. Plötsligt tändes en glödlampa ovan mitt huvud. SSV!
Jag skyndade mig ut och över parkeringen. Drog kortet genom läsaren och slog in koden, varefter jag sprang upp för stentrappen och fram till nästa kortläsare. Loggade in på närmsta dator och sedan in på msn messenger. Men Nej.
I ren besvikelse sjönk jag ihop på stolen.

Det är lördag kväll i Fårösund. Jag är rastlös och har ingen att leka med.