Skivan och frånvaron av självdisciplin.

Jag halvsprang hem, sparkade av mig skorna innanför dörren och startade datorn.
Slängde i skivan och tryckte på play när datorn läst in den.
Efter några hundradelssekunder lyssnade mina öron till Soldier side - introt till System Of A Downs skiva Mesmerize.
Den enda skivan av SOAD som inte finns i min ägo, men som förnimmar vackra, underbara minnen.
Ett brett leende spred sig över mitt ansikte och jag svär på att jag svävade en liten bit ovanför golvet.

Halvsprang tillbaka till skolan i hoppet om att det fanns en ledig tvättid under kvällen.
I dörröppningen sprang jag på Nils. Han ville visa mig en bild han hade målat.
Frågade mig sedan om vi skulle dricka en kopp te.
Jag tänkte på boken som låg hemma på mitt nattduksbord. Hundörat i mitten av de 320, tunna pocketsidorna. Visste ju att jag borde svara NEJ. Att jag inte hade tid, överhuvudtaget.
Men min kända brist på självdisciplin gav sig till känna, när jag hörde mig själv svara; Visst!

Vi satt i kafeterian och pratade i en timme.
Oförlåtligt, med tanke på att boken ska vara utläst till imorgon, 08:30.
Men jag kan inte undgå det faktum att konversationen var äckligt givande.
Vi pratade nämligen om projekt.
Han om ett projket som fråntagits honom.
Och jag. Jag om drömmen om ett projekt.

Under samtalets gång utvecklades drömmen. Visionen.
Blev till planer och ett hopp föddes i mig när jag hörde mig själv berätta om mina tankar.
Vet ju, att om drömmen blir verklighet en vacker dag, kommer det bli så sjukt bra!
Passionen som glöder i mig. Kärleken till det skrivna ordet.

Kom precis hem från middagen. Är nu inne i en period då jag tycker att det rentav är tröttsamt och tråkigt att äta mat. Tur är väl att jag är en förnuftig människa (som i och för sig saknar självdisciplin) som äter, även om jag inte alls har lust. Om jag varit annat, skulle jag nog ha tynat bort för länge, länge sedan.

Ska skynda mig till Ica nu. Insupa lite frisk luft och röra lite på mina stackars ben. Resten av kvällen/natten kommer spenderas i soffan/sängen tillsammans med huvudkaraktären Amir.
Vi hörs.