Det är natt.

Det kan knappast bli mycket bättre än så här.

Vi såg Helmiä ja Sikoja. Vi åt melon och salta kex med ost och drack vin och öl, Annelie, Johanna, Micke och jag. Jag blev kär i Läde. När eftertexterna rullade över tv-skärmen, dök Alida upp.
Vi begav oss till skolans tv-rum. Där såg vi Stardust. Verkligen härlig film! Den kan jag varmt rekomendera! Jag blev kär i Tristan.

Jag har alltså ikväll bliviti kär två (!) gånger. Det var tamigfan på tiden.

Nu är det natt.
Jag borde sova.
Jag är salongsberusad.
Tänker tillbaka på tiderna på bänken tillsammans med Stora Stygga Vargen.
Jag borde sova.
Suktar efter kaffe.
Tänker tillbaka på den sista sommarmånaden, när jag satt på trappan mitt i natten och drack kaffe och drömde om snickeriet.
Jag borde sova.
Jag är lycklig
men kan ändå inte förbise tanken om att allting, livet, är en cirkelkomposition.
Min andedräkt är pararellen till kärlek.
Mitt sunda förnuft, säger att det är en pararell till känslokallt sex.
Det är natt nu.
Jag borde sova.