Break me down, you've got a lovely face.

.

Imorse kom Julia hem. Jag hade precis duschat, så jag drog bara på mig kläderna och så begav vi oss till skolans kafeteria för att fika. Jag hade inte hunnit sminka mig. I kafeterian träffade vi Nils. Nils sa att jag såg snällare ut utan smink.

När fikat var över och alla elever gick till sina lektioner, gick jag hem och sminkade mig. Jag stod inte ut med att se snäll ut. Vad tycker ni? Ser jag snällare ut när jag inte bär kosmetika?

.

Den här dagen har varit rolig. Den har mestadels gått ut på att jag och Nils har varit så elaka mot varandra som möjligt. Mellan episoderna av elakheter har vi inte kunnat hålla oss för skratt.

Ibland känner jag att jag behöver vara lite kaxig och riktigt elak. Just nu är det så.

Det började redan i lördags. På kvällen satt jag och pratade med Stora Stygga Vargen på msn, och jag kunde knappt kontrollera mig själv.

Jag skrev några meningar, tryckte enter, stirrade på konversationsrutan och förvånades över de kaxigheter jag lyckades få ur mig. Det var helt otroligt!

(Här är en bild på Nils och hans katt Tuwa.)

I dessa tider, när jag är elak och kaxig och bara käftas med folk, är jag ändå ganska empatisk gentemot mina medmänniskor. Det är klart att jag förstår att de kanske blir sårade och lite ledsna (nej, jag är inte hjärndöd). Det enda jag är ute efter, är ju att någon ska fatta vinken, och käfta tillbaka. Som Nils! Mina två händer räcker inte till för att räkna alla förolämpningar han har gett mig idag (och alla förolämpningar jag har gett honom). Julia tappade praktiskt taget hakan när hon hörde hemskheterna vi sa till varandra.

Jag har kommit fram till varför jag söker efter någon som är rapp nog i käften för att munnhuggas med. Det är frånvaron av min vän Magnus, som fortfarande är kvar i Ingenstans. Han är på samma nivå som jag, förstår alltid vinken och har skinn på näsan. Dessutom har han en förmåga att alltid lyckas hamna i överläge. Detta resulterar i att det alltid spårar ur. Till sist har vi gått så långt att det inte finns värre saker att säga. Då brukar vi titta på varandra en lång stund, för att sedan inte kunna hålla oss längre. Vika oss dubbla och skratta tills magmusklerna börjar krampa.

Jag beräknar att elakheterna och provoserandet är över imorgon kväll (alternativt onsdag morgon). Då blir jag snäll igen. Äckligt snäll. Jag kanske till och med struntar i att sminka mig (yeah right, like that's gonna happen!).