Du kan lämna spår bakom min piercade tragus.

Om en knapp timme hoppar vi i minibussarna och sätter riktning mot Visby. Uppläsning nummer två för dagen, går av stapeln klockan sju ikväll, vid Almedalsbiblioteket.

Jag borde gå hem nu och äta lite yoghurt (min nationalrätt, som min näst äldsta syster så högtidligt uttryckte det). Byta om och lugna ner mig. Har varit så speedad hela dagen; Johan hotade att ta livet av mig om jag inte mot förmodan dog på egen hand.

Jag är så kreativ i dessa tider att det rent av blir jobbigt. Jag borde skaffa mig ett litet, litet anteckningsblock som jag kan ha i min byxficka (byxorna i denna bemärkelse, är mina grå Coral Zipper Super Slim, som jag nu har bott i, i ett och ett halvt år - GE MIG JEANS!). Jag får en insikt, krafsar ner bokstäver som blir ord som blir meningar, och sedan lägger jag det ifrån mig, för att börja på någonting nytt. Detta håller inte. Jag måste slutföra saker så länge idén är färsk. Men jag kan meddela att jag har fått en helt ny inställning, skaffat mig en realtion, till hederlig penna och hederligt papper. Förut skrev jag helst på dator, nu är det tvärtom.

Utöver det sammanställer vi vår antologi som bäst och Micke och jag har hittat Förlaget, med stort F, som ska få äran att ge ut den. På sidan av är jag mitt uppe i planeringen av två egna projekt. Begynnelsen av något stort, så att säga.

För min syn, ligger ett skimmer av overklighet. Lite då och då slås jag av hur otroligt det är att jag faktiskt är här. I Fårösund, på Gotland. Att jag lärt känna och älskar alla dessa underbara människor. Att jag tillåts, och har tid, att skriva poesi, dygnet runt. Att behandla och umgås med litteraturen, dagligen.
Samtidigt längtar jag till den där morgonen när jag hoppar upp på cykeln för att bege mig till restaurangen. Den känns avlägsen nu, men jag längtar.
Och jag minns snickeriet för 365 dagar sedan. Snickeriet, ligger mig varmt om hjärtat. Aldrig kommer jag få återuppleva just det, men det kommer för alltid att vara klart som vattnet i en nyutsprungen vårbäck, i mitt minne.