Morgongåva.

En solig marsmorgon som denna kunde inte ha börjat bättre;

För det första hade jag drömt om en man. Den där mannen på den där omskrivna bänken. Mannen som ristade in solar, kinesiska tecken och sina initialer.

Jag glömde att borsta håret, tände en cigarett och begav mig till Markan i sällskap av Julia.
När frukosten var uppäten, gick jag över till skolan.
Jag hämtade en kopp te.

I samma ögonblick som huvudingången blev synlig,
steg någon in genom den.
Människan badade i ljus.
Jag blev bländad, men fick ändå en uppfattning om klädseln,
och utefter den, förstod jag att det var min vän Johan.

I handen höll han ett paket. En brun kartong med röda stämpel på.
Min förtjusning över detta paket gick ej att dölja.
Paketet var visserligen adresserat till Johan himself, men innehållet var mitt (räkningen också, för den delen).

Jag blev glad och Johan verkade vara glad och jag blev ännu gladare och
en solig marsmorgon som denna,
kunde inte ha börjat bättre.