Våffeldagen och obalans.

Jag möttes av sol denna morgon när jag blickade ut genom fönstret! Ack, en sådan lycka!

I skolan pratade vi om översättning.
Jag fick ett brev från andra sidan världen.

Språket
vi en gång talade
till varandra;
Han glömmer det

För varje brev som dimper ner i mitt postfack, sviktar gramatiken mer och mer. Och ändå har bara ett halvår gått. Inom sex månader får jag brev på engelska.

Jag och Alida gick till gymmet.
Idag var det äntligen dags att öka vikterna.
Körde järnet och trodde mina ben skulle ha livet av mig.

Minns ni mina gymfantasier? De anatomiska ryggresningarna?
Ja, idag var stunden kommen.
Hade bara hunnit med fyra upprepningar, när kräkset, spyan, kom med en väldig fart. I mina fantasier hade jag föreställt mig att endast vatten skulle komma upp, men se Nej, där var det mesta jag ätit tidigare under dagen. Tänkte att det nog skulle bli pinsamt om spyan kom ut på golvet. Så jag bet ihop och svalde spyan. Det sved i strupen.
Hade väldig angst över att dagens träningspass slutade med en sådan obalans mellan mage och rygg, men tänkte att det nog var artigare med obalans än att kräkas på golvet.

Ikväll har Annelie bjudit på våffelkalas, våffeldagen till ära! Det var en gemytlig stund. Solen och klasskompisarna lockade fram det glada humöret igen och nu ska jag gå hem och sova.
Imorgon har vi två stycken uppläsningar.