Life is great.

Med huvudet i Bungehallens frysdisk fick jag syn på vegebullar (kasvispöyrykät). Då gick tanken på vegenugetter upp i rök, ögonblickligen.

När jag kom hem hade Julia hittat tillbaka till vår gemensamma lägenhet. Hela veckan har hon befunnit sig någon annanstans. Kan hända det också har berott på att hon har varit ute på turné.
Nu var hon i alla fall tillbaka.
Jag kokade pasta. Stekte vegebullarna. Blandade pesto, körsbärstomater och fetaost i pastan. Julia insisterade på att utbringa en skål för söndagar och god mat. Vi tackade även Gud.

På maten drack vi en kopp kaffe och rökte cigaretter.
Mamma slog en signal och jag berättade om fredagens fylleslag och om böcker jag vill köpa, men inte vågar för att de är så tunga och det finns inte en chans att jag skulle få hem all skönlitteratur på flyget sedan.
Julia fick ett drastiskt ryck och möblerade om i sitt sovrum. Det hela började väldigt oskyldigt med att hon bytte gardiner.

Julias man, Jonas, har anlänt.
Jag dricker en söndagsöl i väntan på att vi ska se film.
Summa summarum; Life is just awesome.