När det gäller gymmet, har jag två fantasier. Gymfantasier.
Jag börjar mitt gympass med trettio minuter gång/löpning. Jag försöker koncentrera mig på tv:n och på de digitala, röda sekunderna på intrumentbrädan framför mig. Men istället fantiserar jag om att snubbla och slå ut tänderna mot intrumentbrädan. Det kunde faktiskt hända. Det har hänt förut att jag på löpträningar inte lyft fötterna ordentligt och därför kanat iväg en bit över marken och slått mig sönder och samman. Detta får mig dock inte att sluta.
När jag sedan flåsande tar mig ut i den övre salen, kör jag ben, armar, mage, rygg. I den ordningen (om det inte är fullt med folk och jag blir tvungen att bryta mitt mönster). När jag kommer fram till det sista på listan, har jag nästan hunnit dricka en liter vatten. En liter vatten är väldigt mycket i en liten mage.
Så när jag gör de anatomiska ryggresningarna, fantiserar jag om att kräkas ut allt vatten på golvet framför mig.
Jag har läst någonstans att man inte är rubbad i huvudet, även om man har sådana här sjuka fantasier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha dina fantasier glädjer mig! Kan lova att du inte är rubbad i huvudet för isåfall är jag det också. Inte för att det var nån försäkring kanske...
Man ska ligga på Östersjöns botten ibland. Tror jag.
Jag tänker också att jag ska ramla och slå halvt ihjäl mig när jag springer på löpbandet. Ja menar, det är ju knappast ömöjligt, och särskilt med min lufs-klumpiga springstil :P
Skicka en kommentar