Tack för värmen!

Jag vill börja med att tacka. Tacka nära och kära som kommenterat! Fortsätt i den stilen, det värmer mitt hjärta och min själ. Jag blev så hemskt glad imorse när jag kollade bloggen och såg att jag fått sju kommentarer på senaste inlägget. Det gjorde verkligen min dag! Har tänkt på kommentarerna hela dagen. Värme i min mage.

Jag ljög för den här mannen T igår kväll. Jag ringde för att säga go'natt och han frågade om jag fått hemlängtan. "Näej", svarade jag.
Jag ljög. Yes, igår kväll kom första slaget av hemlängtan. Längtan tillbaka till Ingenstans (frågan: kan man längta tillbaka till den hålan?), till den här mannen T, till katterna, kamraterna, jobbet (!) och... ja. Det var dock inget hårt slag, nej.
Jag och Sigrid var hemma hos hennes mormor igår efter skolan för att hämta mattor och gardiner. Vi blev bjudna på kaffe och kex och satt och pratade. Bara det att se Sigrid och hennes mormor tillsammans, fick mig att utveckla en liten, liten hemlängtan (jag kan ju samtidigt berätta, att genast när vi var på väg därifrån och hade gått en bit, var känslan av hemlängtan spårlöst försvunnen igen).

Gardinerna och mattorna, ja! Vi fick tre par gardiner och en matta av Sigrids mormor. På väg hem gick vi via Ica och investerade i två blommor. Det första vi gjorde när vi kom hem var att riva ner de deprimerande, gråa gardinerna som redan fanns i lägenheten. Vardagsrummet fick ett gräddvitt par gardiner, långa sådana. De bäddade in hela vardagsrummet och passade utmärkt till blommorna i fönstret, soffgruppen och mattan. Sedan hade vi ett grönt par och ett par vita spetsgardiner. Vi delade på de gröna, de var så pass breda. Det blev jättefint! Tänk vad lite blomster och tyg kan göra, fantastiskt!