Regn.

Regn. Det regnar.
Ja, ett lätt duggregn faller över Fårösund, som det sig bör.
Detta är Gotland. Höst på Gotland, inbilla dig ingenting annat.
Man ser inte havet, ens från loftgången.
Dimman är tjock, som det sig bör.
Inbilla dig ingenting annat.

Inatt var jag för en gångs skull tillbaka i Ingenstans. Otroligt nog. Jag tror inte jag har drömt om det stället sedan hit jag kom. Jag skrev om mina vänner igår kväll, i ett brev, och alla dessa vänner jag skrev om i brevet, medverkade i drömmen.
Till en början var drömmen riktigt trevlig och familjär, men mot slutet blev stämningen ruggigt kall, den där mannen T, i egen hög person, hoppade på något vis in i drömmen och var väldigt otrevlig mot mig, rent ut sagt elak.

Obehaget från drömmen fastnade någonstans i mig. Jag lyckades inte skaka av mig obehaget. Jag kunde inte intala mig själv att ”det bara var en dröm”. Det gick inte. Obehaget och kylan var där, ända fram till efter lunch.

Hur som helst så har vi idag gått igenom skrivuppgiften vi fick igår, sett en film om Sonja Åkesson. Sedan hade vi friskvård.
Sparrissoppa och ostmackor till lunch, namnam, mums. Plommon paj och kaffe som efterrätt, ännu mera mums! Sedan skrivövningar. Och så var skolan slut för dagen.

Jag, Johanna, Annelie och Terese gick på en föreläsning efter skolan. Den hette ”Kulturella minnesbilder på Gotland”. Jovars, retande intressant, men släcka lamporna när de skulle visa diabilder var väl inte nödvändigt? Jag höll på att somna där på raden längst bak.

Jo, jag har en del att göra ikväll. Läsa lite texter, läsa några kompendier, läsa lite böcker, kanske sig skriva ett brev, ja… sådana saker.
Och så hoppas jag att Julia får tid till att dricka kaffe med mig.

Regn. Det regnar.
Inbilla dig ingenting annat.