Jag samlade på detaljer.

Jag måste verkligen be om ursäkt för att jag inte har skrivit. Bloggen startades ju med tanken att jag skulle dela med mig av min vardag här på Gotland. Så att Ni, nära och kära där hemma, lätt skulle kunna hålla koll på mig. Ett smart drag med tanke på att det blir billigare än att hela tiden ringa och skicka brev. Ett smart drag med tanke på att jag är kapabel att nå ut till många samtidigt.

Så vad har då hänt? Ja… senast jag skrev någonting var i fredags. Då skrev jag om någon som kommit att dela min verklighet. Den nya verkligheten. Jag skrev om färger och jag skrev om en brygga.

På fredag kväll traskade jag, Johanna, Annelie, Ellinor och Liv iväg till kollektivet. Jag drack lite finsk öl och väl framme upptäckte jag en kylskåpshylla fylld med päroncider. Det visade sig att denna hylla var mig ämnad. Så jag började dricka cider. Det hände ingenting egentligen. Jag satt i trappen och tittade på människorna och tänkte och skrattade när någon sa någonting roligt (för det bör man ju göra) och pratade med Fong i telefon och när jag började överväga att gå hem, hände någonting. Detta hände; jag skar mig i tummen. Jag skar mig i tummen på en ciderburk.

Detta resulterade i att jag och han, som kommit att dela min verklighet, hamnade på hans badrumsgolv. På ett besynnerligt sätt var det hemskt trevligt att sitta på badrumsgolvet tillsammans med denna unga man. Fråga mig inte hur länge vi satt där, men efter en tid slutade i alla fall tummen blöda. Då dök Julia upp.

Så vi förflyttade oss till köksgolvet och vi hade säkerligen suttit där alla tre i en timme när vi upptäckte att det var helt tyst. Alla hade gått hem. Alla förutom Julia och jag.
Så Julia bestämde sig för att gå, och varför jag inte gick samtidigt har jag heller ingen aning om, men jag blev kvar. Kvar med den unge mannen i hans soffa och vi var fulla och trötta och när vi tittade på klockan var klockan fem på morgonen och han lät mig vara kvar.

Sex timmar senare vaknade jag. Jag vaknade med en arm om min midja. Uthärdligt bakfull och den unge mannen var tvungen att bege sig iväg någonstans. Bort.
- Ligg kvar om du vill fortsätta sova, sa den unge mannen.
Pussade mig på munnen och begav sig ut, ut genom dörren. Jag låg kvar. Blixtstilla. Betraktade taket. Betraktade sedan min bara fot och förmiddagssolen som lekte över den.
Vaknade på nytt efter två timmar. Klev upp och tassade barfota över trägolv. Först toaletten, sedan vattenkranen i köket, kylskåpet. Filmjölk med jordgubbsmak. Skålen i min hand i soffan i solen som letade sig genom gardiner, fördragna. Ringde Fong, varefter jag la mig på nytt.

Jag låg där och samlade på ljuva detaljer i mitt huvud och vad som kändes som femton minuter, var egentligen två timmar. Det var nog dags att gå hem.
Med hans doft på min hud och iklädd kilklackar vandrade jag genom ett höstvackert Fårösund, hem. Hem, hem till mig.