Så jag vaknade denna morgon av ett frågetecken. Ett frågetecken vid min sida i sängen. Brydde mig inte mer om detta frågetecken, men gav tanken lite mer tid. Tanken att jag kanske borde sluta skicka meddelanden på nätterna. På nätterna, de nätterna när jag ligger sömnlös och tänker alldeles för mycket.
Detta frågetecken väckte mig en stund efter att väckarklockan ringt. En stund, men fortfarande skulle jag hinna. I tid. Så jag klev upp, vinklade persiennerna, lät morgonljuset strömma in. Barfota över linoleumgolvet, städdag idag. Min tur.
Sköljde bort svetten från ansiktet. Och så kom krampen, där, längst nere i magen. Den kommer sällan, men när den väl kommer, är det med kraft.
Kände efter en stund, men Nej. Inget humör för vandringsdag idag inte. No thank you.
Dessutom var jag nog lite emot vandringen också, kan jag erkänna.
Jag har väntat på detta sedan maj, nu är vi inne på vecka två, och allt vi har gjort hittills har varit temadagar, utflykter, gutniska lekar, grillat korv etc. etc.
Ge mig ett papper och en penna och låt mig skriva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar