Från Vasa till Visby på 5 h & 45 min.

På lördag morgon tidigt, tidigt, tidigt fann vi oss själva utanför flygstationen i Vasa. Gotlandslimpan (ja, tänk att min äldsta syster hade inhandlat Gotlandslimpa!) och yogurten vände sig i magen på mig och jag skulle verkligen ha varit kapabel att röka ett helt paket cigaretter på en gång.
Jag checkade in, väskan blev vägd (600 gram från maxvikten, tänk!) och sedan gick jag och min syster omkring en stund. Texten "Gå ombord!" började snabbt blinka på tvskärmarna och jag var verkligen inte långt ifrån tårarna när jag kramade om min syster och var tvungen att gå.

Så satt jag där på min plats i flygplanet och mitt liv passerade revy i mitt huvud. Sista gången jag skulle få se Österbotten på cirka 4 månader. Vet inte hur vemodigt det kändes egentligen, jag var mest glad. Glad och lycklig över att jag faktiskt har varit så otroligt modig och stark och tagit det här stora steget att bara packa ihop mitt liv och flytta till ett helt okänt ställe för att göra det jag brinner mest för.

En timme senare landade vi på Arlanda i Stockholm. Fick tag på min väska och satte mig på ett kafé för att skriva lite dagbok och äta frukost nummer två.
Så gick jag omkring på Arlanda i tre timmar innan jag fick checka in igen. På min biljett stod det att flyget skulle gå från gate 53. Jag satt utanför gaten och läste skvallertidningar och väntade på att andra passagerare skulle börja flockas utanför gaten, men ingen kom.
Kollade på måfå en av tvskärmarna och återigen blinkade meningen "Gå ombord!". Vad? Flyget skulle gå från gate 58. Tur att jag var uppmärksam i alla fall.

45 minuter senare flög vi in över Visby. Jag kunde knappt tro mina ögon! Det var helt otroligt! Aldrig i mitt liv har jag sett någonting liknande. Och det första jag lade märke till när jag steg av flyget var... just precis; de snåla vindarna. När jag fått min väska tog jag en taxi in till centrum. Taxichauffören berättade lite om Visby och visade mig busstationen. Sedan körde han tillbaka mig till centrum.

Åt en bit mat. Handlade lite nödvändigheter på Coop Forum och satt på en bänk i en halvtimme. Hade velat traska omkring innanför ringmuren en stund, men man går inte långt när man har en packning på 25 kg och dessutom har stigit upp halv fem på morgonen. Så istället begav jag mig till ett kafé. Drack en kopp kaffe och läste Gotlands Guiden i två timmar innan jag traskade iväg till busstationen. Fick vänta en timme på bussen.

Bara bussresan från Visby ut till Fårösund var ett äventyr! Till och med tallarna ser annorlunda ut här (och det är inte bara det att de är vindpinade). Blommor jag inte ens visste fanns! I Slite var det marknad och på vägen tänkte vi köra över en häst. Hästen sprang på vägkanten och när bussen skulle köra om, bestämde sig hästen för att springa över till andra sidan.
17:10 steg jag av bussen på vägen ovanför skolan. Julia kom och mötte upp mig och så gick vi tillsammans till receptionen så jag skulle få mina nycklar till lägenheten.

Packade upp och fick träffa min rumskompis, Sigrid, samt hennes mamma och styvpappa. Senare kom också hennes morföräldrar på besök. Sigrids mamma är härifrån Fårösund, så Sigrids mormor och morfar bor här, bara en liten bit från skolan. Det är shysst. Sigrid vet allt om Fårösund och det mesta om Gotland. Hon svarar på mina knepiga frågor om denna idyll.

Jag somnade i det ögonblick mitt huvud vidrörde kudden den kvällen. Jag var så matt i kroppen. Och så hemskt förväntansfull och ivrig!
Jag vet inte vad som väntar mig här. Jag är här för att utveckla mitt skrivande och också mig själv som människa. Det kommer nog bli hur bra som helst, tror jag.
Nu är det dags för lunch, jag återkommer senare med uppgifter om söndagen och det mest närvpirrande; första skoldagen (som var igår).