Jag vet att jag hör hemma här.

Flygbiljetter från ön till Umeå är nu bokade och jag anländer sent den 18:e maj. SAS hade ändrat flygtider, that's why.
Igår höll jag vårtal vid majbrasan. Det gick över förväntan (fast det var jävligt kallt!)! Jag fick många komplimanger för min text "Den unga mannen Vår", och blev dessutom medveten om att jag är någon slags lokalkändis. Fårösundsbor kom fram och berättade att de läst/läser min blogg, och att de gillar den. Jag gillar't!
Jag somnade med ett leende på läpparna.

Idag har jag lapat sol på trappan, iklädd bikini. Lyssnat på soft musik och skrivit brev till den unga mannen på andra sidan världen. Druckit kaffe och handlat glass vid Ica.
Skäms lite över att säga att till och med jag blir illamående över alla fastlänningar som intar ön, helger som denna.
FlexKrediten har fått påfyllning, wich means I'm now rich woman. Dessvärre har jag en månadshyra att betala.
Nu ska jag springa hem till Finska Ambassaden för att göra mat, äta och städa.
Imorgon ska jag göra Visby tillsammans med min bästa vän.

Livet rusar återigen i rapidfart framåt. Jag älskar varje sekund. Vissa demoner har lämnat min kropp och andra intagit den. Det gör ingenting. Jag vet att allt är bra nu. Riktigt bra.
I sinom tid lämnar jag ön för De Tusen Sjöarnas Land. I sinom tid ska jag sluta vänta.
Jag kan inte låta bli att le. Jag kan inte låta bli att längta.
Även om jag vet att jag hör hemma här
i Fårösund,
i Våren.