onsdag, maj 20, 2009

Ingenting kommer någonsin bli som förut, och ingenting har heller förändrats.

Första dagen i Ingenstans har tett sig som de flesta dagar i Ingenstans gör. Allting är sig likt alltså. Jag mår som en ko på första grönbetet. Det kan egentligen inte bli bättre.

Jag klev upp. Gled omkring hemmavid ett tag.
Med In Flames i öronen hoppade jag upp på min trogne springare, cyklade den sedvanliga vägen till jobbet för en kaffe med arbetskamrater och chef. Spanade in min arbetslista och förhörde kollegorna angående de nya sommarbarnen jag ska få äran att jobba med under sommaren.

Efter ett tag kom Esa. Vi hoppade in i bilen, drog iväg till nästa stopp. Rico kom också. Vi drack kaffe.
Det fanns egentligen inte så mycket att säga. Det kändes som om jag umgicks med dem senast i förrgår. När kaffekopparna var urdruckna och ett X antal cigaretter rökta, begav vi oss. Rico körde hem och Esa och jag gled omkring. DK:ade. Radio Rock spelade Serj Tankian. Vi handlade lite förnödenheter vid the place where it used to happen.
.
Lillasyster & jag vid havet igår kväll.

Är hemma för en liten stund nu. Jag har redan inlett min Ingenstansiska diet; frukost, ett sjukt antal koppar kaffe, en liten bit mat på kvällskvisten och sedan ännu mer kaffe.
Jag lyssnar på finska rapparen Stig Dogg (som jag vet att Esa bara hatar). Ska strax förse mig själv med dagens varma mål. Ska sedan bege mig hem till kära farmor, efter det hem till Magnus (insåg tidigare idag när vi pratade i telefon att jag har saknat honom hemskt mycket). Hoppas i hemlighet att vi kan åka ut med Mustangen.

Någonstans var jag naiv nog att tro att jag skulle fortsätta ta det lugnt. Men jag behöver bara sätta min fot i Ingenstans för att ha ett sprängfyllt schema. Det är sjukt och samtidigt helt wonderful.
Imorgon döps min söta systerdotter Nicolina. På fredag åker jag tillbaka till vackra Vasa för att umgås med H och förhoppningsvis Fong, och förstås för att fira mina (snart) tjugo år tillsammans med systrar och gamla kombon.

Inga kommentarer: