Jag vaknar med ett ryck tio i sex.

Nu är jag återigen tillbaka i Ingenstans. Det är fest hemma hos Den Där Mannen T, och tydligen gick det inte så som det var tänkt med den där kvinnan som skulle vara i hans egen ålder. Jag har ingen aning om varför eller vad det var som hände. Han har inte berättat, och jag har inte frågat heller. Nej, för det är vi nu, T och jag. Ja, och vi är inte bara älskare, nej, vi är man och kvinna, pojkvän och flickvän. Ett par. T och jag. Mamma är nog i extas. Hon gillar T.

T står vid min sida, håller en arm om min midja och jag smuttar på en Rekorderlig Mansikka-Lime cider. Det skymmer utomhus redan, inifrån dunkar basen från stereoanläggningen. Glad musik. Festmusik. Jag kan snart inte stå still längre.
Alla de unga männen är på plats, även en hel del av mina killar.
Men det som förvånar mig mest är att fjortishororna också är där.
Jag menar, visst, jag har varit borta i ett år, men det här tar ju det hela till en vansinnig och helt overklig nivå!

Den Där Mannen T greppar tag om min arm, leder mig bort till utomhusmöblerna, sätter sig i den enda lediga stolen och jag sätter mig i hans knä, tänder en Marlboro Mentol.
Vi pratar en lång stund med våra vänner som sitter runt bordet. Det blir mörkare utomhus, och med mörkret kommer kylan.

Vid midnatt bestämmer vi oss för att gå in. Jag hinner bara in genom bakdörren, när jag får syn på T’s storebror. Storebror, som även jag kallar Storebror. Han kommer in genom dörren som vetter mot framsidan av trädgården och jag blir eld och lågor.
- Storebror! tjuter jag och springer mot honom.
- Lillasyster! utropar han och tar emot mig när jag kastar mig okontrollerat mot honom.
T sluter upp bredvid oss. Vi pratar och skrattar och allting är helt perfekt. Tills det piper och vibrerar i min ficka och svaret på det där sms:et jag skickade för några timmar sedan kommer.

Jävla slyna! Fattar du ingenting eller!? Jag pallar fan inte hänga med dig! Vill inte veta av dig alls. Du är fan vrickad i huvet.

Jag kan inget annat än stirra på telefonen i min hand. T och T’s storebror betraktar mig frågande.
- Vad är det? frågar storebror till slut.
- I-ingenting, svarar jag, möter hans blick och ler snett.

Festen fortsätter i sedvanlig takt. Den nya lampan i köket ger ifrån sig ett behagligt, varmt sken. Alkoholen gör mig varm och mjuk i kroppen. Efter ett tag glömmer jag det hemska sms:et.

Kring fyra på morgonen har alla gäster gått hem.
T och jag gör oss i ordning för att gå och lägga oss, och av någon konstig anledning har vi bytt sidor i sängen.

I nästa sekvens sitter jag på en bänk bakom kafeterian och bredvid mig på bänken sitter min vän. Vännen som svarade på sms:et. Jag räcker honom den halvrökta cigaretten och han fångar upp min blick. Han kan inte slappna av.
- Herregud. Jag har inte varit riktigt kär sedan… ja…
Och han berättar allt det där jag redan vet. Han börjar småningom skälva. Tårögd.
- Men vännen! utropar jag, lägger en arm om hans axlar och berättar.
Berättar att när september kommer är det två år sedan jag var kär på riktigt. Han lugnar sig, efter ett tag.

Jag vaknar med ett ryck tio i sex. Detta är min nya konstiga vana; jag vaknar någon gång mellan fyra och sex på morgonen och är pigg som attan, ligger vaken och glor i taket i ungefär en timme för att sedan somna om.
Hur som helst så vaknar jag med ett ryck. Jag ligger precis likadant som jag gjorde när jag somnade. Och jag är kissnödig. Så kissnödig så jag… ja, det är en nära-döden-upplevelse.
Jag kastar mig ur sängen, rycker upp dörren och springer naken in på toaletten. Trycket lättar. Ett sorts illamående tar samtidigt fart.
Jag sköljer händerna, småspringer över golvet tillbaka till sängen, kastar mig ner under täcket. Då kommer jag ihåg det hemska sms:et i drömmen. Jag sätter mig upp i sängen, sträcker mig efter telefonen. Och mycket riktigt; ett meddelande mottaget.
Men det är ingen utskällning. Inga anklagelser. Bara en redogörelse och frågan; vad har du gjort?
Aktiverar knapplåset, lägger mig ner igen. Drar upp täcket, halvvägs över magen. Stirrar i taket som vanligt. Tänker att det kvittar det kvittar det kvittar.
Lyssnar till regnet en timme innan jag somnar om. Regnet mot plåttaket är vackert och balansen, harmonin bosätter sig efterhand i magtrakten.