Innan jag går, måste jag erkänna en sak.
Jag grät sedan också.
Igen.
När jag läste kommentarerna på det här inlägget.
Och nej. Jag kommer aldrig.
Aldrig. Sluta skriva.
Lita på det.
torsdag, maj 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar