torsdag, maj 07, 2009

För jag gör människor hela igen.

Innan jag går, måste jag erkänna en sak.
Jag grät sedan också.
Igen.
När jag läste kommentarerna på det här inlägget.

Och nej. Jag kommer aldrig.
Aldrig. Sluta skriva.
Lita på det.

Inga kommentarer: