Det var den bästaste födelsedagspresenten ever.

Så jag gjorde det där man absolut inte gör; jag hoppade upp på cykeln mitt i natten. Jag begav mig till den där macken som en gång i tiderna var vårt andra hem. På väg dit slog det mig att klockan var efter tolv, och att min födelsedag hade börjat.

Nattpratade lite passligt trevligt med busschauffören en bra stund, tills han sa ykstoista ja seitsemänkymmentä. Skämdes dock inte ett dugg, kanske var jag för trött.

D var måttligt full när han mötte mig vid busstationen. Jag hade skitigt hår. Tillsammans utgjorde vi den perfekta duon. Vi var Kultapari. Han kramade mig så hårt att jag trodde han skulle knäcka alla revben på mig.

Majnatten var ljus och varm och hand i hand traskade vi till ena änden av Skolhusgatan.

Aldrig har jag sett hans ögon så,

så som de såg ut

när han sa;

 - Tänk att det är du.

Tre timmar senare, närmre bestämt exakt nollsjunollnoll, vaknade jag upp. Jag hade drömt om snickeriet och en man och jag var riktigt förbannad. En stund senare vaknade D.

 - Är du vaken redan?

 - Ja.

 - Varför?

 - Jag är arg.

På bara ett ögonblick hade D trollat bort ilskan och till sist slappnade jag av och somnade om.

Vid tio kröp han upp i sängen bredvid mig, fullt påklädd, färdig att åka.

En kvart senare klev jag ut på gatan. Inte ett moln syntes till och luften var stekhet.

Vi hoppade in i bilen.

Jag tittade på D nästan hela vägen hem. Han var så snygg att jag kunde ha dött på fläcken. Även om jag hade skitigt hår, var jag också väldigt snygg. Jag insåg att vi var sjukt snygga tillsammans. Våra respektive pilotbrillor gjorde situationen bara ännu mer het.

Det var den bästaste födelsedagsmorgonen någonsin.