Salongsberusning.

Inte kan jag någonting åt att jag är salongsberusad. Skyll på vinet. Det överjävligt goda vinet. Och whiskeyn. Skyll på min vän, som försedde mig med alkohol.
Kanske det inte är världens smartaste drag, att dricka sig salongsberusad några timmar innan deadline. Skyll på vinet, det överjävligt goda vinet och whiskeyn.

Solnedgången i Fårösund är allt som oftast; perfekt.
Ja, så perfekt att det stör mig litegrann.
Kanske är jag bara bitter?

Jag har varit så arg ikväll. Ja, riktigt arg!
Arg! när jag satt i köket och skrev prosa och drack rödvin.
Arg! när jag satt på tappan i den perfekta solnedgången och rökte cigaretter.
Arg! när jag städade i mitt sovrum.
Arg! när jag insåg att Mr. Pink inte alls har dött, utan bara varit medvetslös och nu återuppstått.

Jag kan inte, kan inte, kan inte
säga Nej.
Därför säger jag Ja,
och sedan mår jag illa.
Ångets, ångest, ångest!
Straffar ju mig själv på det här viset,
vet ju det.
Borde säga Nej,
men kan inte.

Trodde att jag i och med flytten skulle komma undan,
men beblandade mig bara med en annan,
som var precis likadan.
Och jag vet att jag borde säga Nej.
Vet att den här människan gör mig sjuk.
Men jag kan inte säga Nej,
så jag säger Ja.

Panik nu.
Panik, panik, panik!

Min längtan har aldrig varit starkare.