Sagan om det underbara landet på andra sidan havet.

Resan gick bra. Skitbra! Grinade lite lagom när vi lyfte och flög bort från ön. Hulkande bad jag den förbryllade flygvärdinnan om mjölk och socker till kaffet. Och JA älskade klasskamrater! Jag läste era små hälsningar i antologin och jag grät lite extra lagom när jag läste dem. Jag älskar er, allihop! Sov som en stock några timmar på en soffa belägen hos min mormor i Umeå inatt. Klev upp kvart över sex och gjorde mig iordning och packade ihop.

Vi körde ner till Holmsund, jag fick mina resehandlingar, kastade ett öga på båtens namn. Båten hette M/S GUTE. Jag tänkte dö. Sedan fick jag se båten. Ja. Med stora bokstäver stod det M/S GUTE VISBY. Jag dog nästan lite till. Väl ombord var väggarna dekorerade med tavlor föreställande innerstan, Stora Karlsö och Tingstäde kyrka. I informationsvideon som visades, sades ”Välkommen till Destination Gotland” på brett gutamål. Jag dog faktiskt. Eller kände mig lite dum, där jag satt i mina marinblå mjukisbrallor med GOTLAND-tryck i feta, vita versaler.

Klev iland, 14:30, finsk tid. Tänkte att; herregud vad grått här är! Träden hade förvisso slagit ut, men inte lika grönskande som på ön.

Kördes raka vägen till salongen där jag fick håret uppfräschat och träffade mina äldsta systrar. Slank in på närmaste R-Kiosk, handlade Pallmall cigaretter, Frezza chokomint (DRICKBAR PÄTKIS!) och en Onnen Sanat. Jag vann inte.

Promenerade från Vöråstan upp till centrum och stövlade in på Citymarket var jag träffade en snickerikompis. Handlade choklad och jordgubbar och Kulta Lonkero. Sprang sedan upp till Rådhusgatan och slog in portkoden, tog hissen upp till sjätte våningen, knackade tre gånger på dörren. Hörde hur den unga mannen jag älskar snöt sig där innanför. Plötsligt öppnades dörren och Fong praktiskt taget kastade sig över mig. Granskade mig och frågade glatt om jag gått upp i vikt. Sa att jag såg sjukt bra ut. Jag slängde Lonkeron i frysen och sköljde jordgubbarna. Gick ner på gatan igen för att möta upp Lillasystern och yngsta svågern och systerdottern. Vi tog hissen upp igen. Placerade oss alla fem på balkongen och njöt i solen i varandras sällskap och Fong och jag drack Lonkero och vi åt så mycket jordgubbar vi förmådde.

 - Hur är det med H då? frågade jag.

 - Ja, det är bra. Han har frågat efter dig, svarade Fong.

 - Va!?

 - Ja, flera gånger faktiskt.

 - Va!? Varför har du inte sagt någonting tidigare!? När har han frågat efter mig?

 - Öh, ja… senast igår, och gången innan det var väl för… tre dagar sedan?

Jag blev stum. H. Den unga mannen vars skratt jag förälskade mig i hemma på jullovet. H, som jag inte pratat med sedan början av februari. Jag trodde att han hade glömt mig, träffat någon annan. Att det var roligt så länge det varade. Att det kanske inte betydde så mycket.

 - Han ville träffa dig idag.

Det kom som ett slag i magen. Ett varmt, härligt slag. Ett oväntat. Jag blev knäsvag. Det blev lite jobbigt att andas. Fong ringde ett samtal. På ett kort ögonblick hade jag förvandlats till en nervös fjortonåring.

Jag kramade Fong hejdå, sedan tog vi vägen under torget, till K-Kenkä. Hanna mötte upp oss. Jag inhandlade skor. Kastade de gamla skruttiga ballerinas som tog in vatten. Hanna och jag hann sedan bara slå oss ner på en bänk i solen nedanför Frihetsstatyn, så ringde han. H.

 - Jag är i närheten. Jag vill gärna komma förbi och säga hej.

Och när H dök upp var Hanna snabb med att skynda iväg. Han kramade mig länge. En stund senare dök Lillasystern och svågern upp. Vi sneddade över torget. Han gick underligt nära mig. Jag förvånades. Det var som om jag inte alls hade varit borta i fyra månader. Att vi bara tog vid där vi avslutade i början på januari. Vansinnigt.

 - När kommer du tillbaka till stan? frågade han.

 - Jag är inte säker. Men antagligen på fredag, svarade jag.

 - Okej. Ring mig. Jag vill att du gör det.

 - Har du saknat mig?

 - Ja.

 - Ha det bra. Vi ses.

Det blev konstigt. Kramen, hans hand som fattade min, den snabba kyssen. Han gick åt ett håll och jag åt ett annat. Knävecken hotade att vika sig under min kropp.

Vi åkte hem till Lillasystern där vi softade ett tag, käkade mackor och drack kaffe. Lyssnade på musik och lekte med Nico. Sedan hoppade vi in i bilen och satte gasen i botten mot Ingenstans. Jag var speedad. Helt freaked out alltså!

I samma ögonblick som vi passerade gränsen, och äntrade Ingenstans bytte CD-spelaren spår och Fronda sjöng ”Jag är tillbaks!” och jag och Lillasystern blev ivriga i baksätet och ropade till svågern att höja volymen och han höjde volymen och allt i mitt liv var glädje och lycka och vi passerade mina älskade restaurang där jag sliter om somrarna och vi åkte ner till havet och magen fylldes av en härlig tillfredsställelse och ett underbart lugn och vi besökte pappa och stötte på mamma och mittiallt klev jag ur bilen, klev ner på grusgången.

Jag är hemma.