Robin Smygare.

Nyss hemkommen från Visby och Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Det är konstigt egentligen hur kroppen reagerar när nervositeten släpper och allting är över.
Hur händerna blir rödflammiga och lätt börjar skälva. Hur huvudet töms, tröttheten kryper tätt inpå. Och hur jag alltid börjar frysa.

Vi kom till Författarcentrum vid tre och ställde iordning. Sedan körde vi igenom uppläsningen en gång. Efter det for vi alla till Lilla Elefanten och åt middag. Middagen bjöd på många skratt och det var skönt att få slappna av på det sättet innan.

Vi var tillbaka en knappt en timme innan uppläsningen skulle köra igång. En kvinna från Radio Gotland kom. Lyssnare började strömma in. Vi slog oss ned och inväntade klartecken till att börja.

Uppläsningen var indelad i två akter. I första akten läste jag min kritikerrosade Självbiografi (eller bara ren idioti). Det besynnerliga lugnet kom efter första stycket. Jag var kapabel till att hålla ögonkontakt med publiken. Det är alltid skönt. På något vis känns det som om det är mer riktat till dem om man lyckas se dem i ögonen, samtidigt som man läser.
När jag avslutade var det någon, som mitt i alla applåder, ropade "Whooow!". Jag log.

I pausen kom en äldre kvinna fram och berömde mig för Självbiografin. Hon sa att hon tyckte den var väldigt vacker. Lena, som jobbar på Författarcentrum, kom också fram och undrade om det fanns möjlighet att hon kunde få den. Som det värmde! Jag tog glatt emot hennes mailadress och lovade att skicka texten.
Jag blev intervjuad av Radio Gotland. Hon använde konstigt nog ordet "fantasi" i samband med min Självbiografi. Jag gav henne en undrande blick, men svarade någonting i stil med att "jag ville vara helt ärlig med texten, även om jag kringgår sanningen ibland".

Jag inledde andra akten med min text Maskrosbarn. Sedan läste jag även Om nätterna (vilken jag egentligen inte är nöjd med alls). Vid halv nio var det över.
Det är sjukt hur duktiga och bra alla är! Underbart att vi är så olika allihopa, att det blir sådan variation på texterna. Alla som lyssnar på oss kan hitta något de tycker om, något de blir berörda av. Och även om vi är så olika, kommer vi så bra överens! Jag tycker så mycket om min klass. Det är nog den bästa klassen jag någonsin haft.

Nu är jag hemma och jag är trött i kroppen, trött i huvudet. Längtar till min säng. Till täcket och kudden och doften av sköljmedlet och drömmarna.
Imorgon är det vanlig skoldag. Vi har Pauline som handledare. Minns inte riktigt vad hon skulle prata om? Karaktärer? Uppbyggnad av roman? Hm. Jag minns i alla fall att vi skulle ha lite impro(visation). Eftersom jag inte ska vara med på det kanske jag hinner skriva lite respons på texter...

Skrivarlinjen hörs i Radio Gotland imorgon eftermiddag, mellan 15:00-16:00. Vid 17-tiden åker jag och några andra in till Visby och Fenix. Även där kommer jag och några klasskamrater underhålla gotlänningarna med skönlitteratur.
På fredag vankas textsamtal med Oscar som handledare. Hoppas, hoppas, hoppas jag hinner skriva responsen imorgon innan vi åker till Visby, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Det kommer faktiskt bli riktigt, riktigt skönt med en veckas ledighet efter den här tunga (men ack så roliga!) veckan.