Att skriva; Encyklopedi.

Idag har vi fått skriva en helt egen encyklopedi. Ämnet var skrivande (SHUHEEW!), sedan spånade vi ord. När hela tavla var full av ord fick vi välja ord i tur och ordning. Jag valde orden LÖGN, ENSAMHET, CIGARETTER, KAFFE och BEROENDE.
Nedan följer mina förklaringar.

Lögn. En välanvänd och ofta tilltagen metod. Rekomenderad att användas flitigt inom poesin och prosan, förutsatt att målgruppen går på den.

Ensamhet. Behöver inte alltid bära en negativ laddning. Ensamheten uttrycker sig bäst i samband med skapande av skönlitteratur. Förödande och samtidigt livsviktig.

Cigaretter. Om man befinner sig på trappen, med en cigarett mellan läpparna mitt i natten, kan de ensamma varelserna bakom knuten känna lukten av en (de ensamma varelserna i sammanhanget är orden). Således är det tacksamt att röka cigaretter, eftersom orden kommer fram till en. Bör tilläggas att de är beroendeframkallande.

Kaffe. En dryck som kan förtäras varm, likväl kall. Den är god. Den finska verisionen dock snäppet godare än den svenska. Bra att ha till hands om man har en lång skrivsession framför sig, ty den gör en pigg. Om man vill undvika diarre; rekomenderat dagsintag max 16 stora koppar. Gör sig väldigt bra tillsammans med en cigarett. Även denna produkt är beroendeframkallande.

Beroende. Njutningen och tillfredsställelsen som uppstår genom att skriva ord på papper, är svår att slita sig ifrån. Det blir värre med åren. Man blir beroende av skrivandet på samma sätt som man blir av cigaretter och kaffe, men sällan avvänjer poeten sig från skrivandet.

Efterhand blev jag inspirerad av Nils och fortsatte på samma spår, men inom ett annat ämne. Jag skrev om snö (det har snöat här hela kvällen igår, hela natten och ännu nu på dagen. Var inte våren precis på väg?).

Snö. Vit tjock dimma och kristalliserat vatten. Kan vara både underbart och riktigt förfärligt. Snön kan orsaka problem när det kommer till människors konversationer, eftersom pratbubblorna blir skymda av snön som virvlar. Detta kan undvikas genom att stå nära varandra när man pratar, så man ser vad det står i pratbubblorna, istället för att stå på varsin sida av en parkering.