Jag drog alltså på mig ett par jeans, trädde en stor ribbstickad tröja över min vinterbleka kropp och med ett par heltäckande solbrillor och fortfarande hemskt vått hår, kastade jag mig ut genom dörren. Ut i februarisolen!
Alida hade tillrett linspastej och var nervös att det skulle lukta linser och curry i hennes hem. Det gjorde det inte. Så jag drog ut henne ur hemmet.
Solen bländade och snön var 150 millimeter djup och det blåste lite från havet och Alida berättade om en teveserie hon sett igår kväll.
Väl framme vid prylboden, fick vi genom en svart text på ett orange papper, veta att prylboden mellan den 10:e februari och 4:e april, har öppet endast på tisdagar och torsdagar.
Inte var vi ledsna för det inte! Vi hade ju fått en fin promenad!
Sedan skiljdes vi åt. Jag fortsatte min färd, mot Bungehallen (ja, lokala Ica, alltså).
På Bungehallen var det så mycket folk att jag blev lätt illamående.
Jag kastade ner två påsar chips i korgen (två påsar, för första gången hittills i mitt liv!).
Och jag slutade inte förvåna mig själv heller där,
nej nej.
När jag kom ut från affären och drog på mig vantarna,
upptäckte jag att det fanns en ljuslila orkidé,
mittemellan chipspåsarna.
Mitt mål nu är att hålla den vid liv, åtminstone fram till att min/mina syster/systrar kommer och hälsar på. Sedan får den dö bäst den vill.
Nu ska jag förtära kaffekopp nr. 2 och titta på min orkidé.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Orkidén som jag fick till jul, lever än...dom verkar inte så svårskötta :)
Så länge de inte står för varmt eller får för mycket vatten så lever de nog länge. Man ska helt enkelt låta dem vara ifred ;)
Skicka en kommentar