fredag, februari 20, 2009

Jag är lycklig här. Nu.

Igår kväll hade vi ju som tidigare sagt, en liten uppläsning på Ungdomens Hus, Fenix, inne i Visby. Alida, Sara och jag. Vi var alla tre väldigt slitna och trötta från uppläsningen kvällen innan, och hade egentligen inte riktigt lust att åka ner och läsa igen. Men eftersom vi redan var presenterade i en liten notis i Gotlands Tidning, kunde vi ju inte dra oss ur, bara för att vi var lite trötta. Kring fem satte vi riktning mot Visby. Väl på plats kändes det ändå väldigt, väldigt bra. Här kommer ett litet bildsjok:
Alida var smart och skrev respons på texter i minibussen på väg till Visby.

Det var inte jag. Jag missbrukade mineralvatten och lyssnade på skitmusik i min skit-mp3. Det var snöstorm och överjävligt halt, så vi fick köra i 60 km/h, eftersom däcken på minibussen är de dåligaste i världen. En knapp mil utanför Visby var jag så kissnödig att jag nästan kissade i bilen. Emma på Fenix hade sagt att vi skulle vara på plats en timme på förhand, vi blev tjugo minuter försenade. Inte på grund av att jag var kissnödig då, på grund av kombinationen av vädret och väglaget och däcken på minibussen.

Väl framme vid Fenix träffade vi Sara. Sara var söt! Och pepp!
Efter ett tag dök även Nils och Linn upp. Det var kul!

Tove, som gick på Ella förra året, spelade och sjöng. Det var så fint! Jag blev lite rörd, tror jag, för att det var så fint alltså. Tove inledde kvällen med fyra låtar hon själv skrivit. Jag läste mina texter efter henne. Två titellösa (en text om en bänk och en balkong och en text om förälskelse) och en text som hade fått tillfälliga titeln Dagboksanteckningar.

De här två killarna var helt fantastiska! Jag tycker synd om er, ni som inte var där, som missade dem. Örongodis!

Alida läste sina verk Kan skelett smälta? och Våning 10 (som för övrigt är en av mina favoriter!). Sara läste också, förstås. Såklart, Dyspnoea, Dagdrömmar och Alla Helgons Dag. Tyvärr fick jag inga foton på henne under hennes läsning.

I slutänden var det en väldigt fin kväll! Vi hade kul som fan! Och om jag ska vara ärlig tyckte jag att jag gjorde bäst ifrån mig igår, av alla de gånger jag har läst inför publik. Synd att jag inte fick det inspelat på skiva.
I bilen på väg tillbaka var jag lycklig. Jag såg ljuset av ett flygplan, långt uppe på den midnattsblå himmelen. Det var på väg bort. Bort från ön. Bort från Gotland. Tänkte att
tänk om jag suttit där nu, i flygplanet, på väg till De Tusen Sjöarnas Land.
Men sedan tänkte jag
äh, varför skulle jag det för? Jag är lycklig här. Nu. Jag gör det jag brinner för, varje dag. Får umgås 24/7 med människor jag trivs med och tycker jättemycket om, människor som brinner för samma sak som jag. Jag älskar varje sekund av livet. Alla dagar är inte underbara, men även de dagar jag mår som sämst, försöker jag älska, på något sätt.
Vi var hemma i Fårösund vid halv elva. Kroppen var tung och trött och det är väldigt länge sedan jag har somnat så gott, som jag gjorde igår. På natten drömde jag om en ung man. En ung man som inte är så långt borta som man kunde tro. En ung man jag tycker väldigt, väldigt mycket om. Det var en fin dröm.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var säkert nervöst och pirrigt. Men ni gjorde det bra...
Du ska inte längta så mycket till de tusen sjöars land nu, utan koncentrera dig på det där du brinner för, annars kommer du att ångra dig när du kommer därifrån...
Kram!

ester-lisa sa...

Mm. Men det skrev jag ju sen också, att varför skulle jag längta till mitt hemland nu, när jag är så sjukt lycklig?