Tröttheten tog över.

Igår var det hiskeligt roligt i skolan. Jag satt längst fram i klassrummet och bara förundrades över allt Ludde pratade om. Vi skrev också. Kul kul kul!
Efter skolan gick jag direkt hem och städade.
Sedan spenderade jag kvällen i min säng med boken Låt den rätte komma in. Unnade mig själv ett ordentligt fotbad också.
Kring halv elva kom Julia och Jonas hem. Jag blev att prata med dem fram till midnatt. Det är oftast väldigt roligt när de kommer hem. Vi brukar bli lite busiga!

Imorse när klockan ringde ville jag bara fortsätta sova.
När jag till slut klev upp, insåg jag att mina lakan var blodtäckta. Inte bra.
Jag slängde i mig en tallrik filmjölk och entrade skolbyggnaden när klockan var exakt 08:30.
I små grupper diskuterade vi boken. Jag kröp ihop i en soffa, under min stora scarf.

Efter fikat gick jag genom duggregnet till Gotlands Idrotts Center.
Det var meningen att vi skulle ha haft "lätt gymnastik", men tanten var sjuk, så vi fick göra vad vi ville.
Johan, Mickey och jag gick ner till hamnen. I duggregnet. Mitt hår blev lockigt. Fick höra att det ser bäst ut så. Det gjorde mig glad.
Vi gick och tittade på en stor segelbåt som sjunkit. Det var bara en liten bit av hytten som stack upp ur vattnet. Och masten såklart.
Mickey försvann. Mittiallt hade han gått iväg, utan ett ord.
Jag och Johan gick till Ica för att se efter om det fanns fastlagsbullar.
Det gjorde det. Vi köpte inga.

Jag lunchade med Julia. Under tiden kom värken. Jag kunde inte sitta upprätt.
Drack te med Liv efteråt. Sedan tillbaka i klassrummet på lektion.
Där fortsatte vi prata om boken.
Förgäves försökte jag hitta bekväma sittställningar, men värken blev bara större och värre och när jag var ute med Johan på fikat kunde jag knappt stå på benen.
Jag fick två Alvedon av Ludde. Jag svär på att jag kunde ha kastat mig över honom av lycka!
När skolan var slut för dagen var värken spårlöst försvunnen. Det var en lättnad.

Jag gick hem. Sänkte persiennerna över sovrumsfönstren. Klädde av mig.
Vanligtvis sover jag inte dagtid. Det händer sig väldigt sällan. Max tre-fyra gånger per år. Jag blir så mosig i huvudet om jag slumrar till i en timme.
Men idag tog verkligen tröttheten över. Jag tror att det ständigt gråa vädret är orsaken.
Hur som helst tog det inte länge innan jag sov som en stock.
Jag drömde mardrömmar. I drömmen var alla otrevliga och elaka. En obehagskänsla över det hela. Men Fong var där, som räddaren i nöden. Kramade mig och drog mig med på äventyr, beskyddande.

Jag vaknade vid middagstid. Med torr mun och snurr i huvudet drog jag på mig kläderna och gick över till skolrestaurangen. Framme vid salladsbuffén började jag grina. För att jag saknade Fong så mycket. Saknade att höra hans röst i mitt öra.

Ikväll har jag lyssnat på Avril Lavigne och tänkt på min Lillasyster.
Druckit jordgubbste och blåbärste och drömt mig bort.
Jag längtar efter att se solen.
Jag har en massa ideer till prosa i mitt huvud.
Jag sysselsätter mig nog med det fram till sängdags.
Sedan har jag några romaninledningar att läsa också,
inför morgondagens lektion.
Jag kan knappt vänta!