En väldigt bra onsdag.

Igår hade vi fått ledigt. Jag skulle gå på möte 10:20, och slog således upp ögonen 10:00.
Så gick jag på möte. Sedan softade jag i klassrummet fram till lunch. Åt lunch. Gick tillbaka till skolan och drack te och började fylla i lite blanketter. Umgicks med Nisse. Fortsatte fylla i blanketter. Och sedan gick jag hem och klädde på mig ytterkläder för att sedan bege mig ut för att möta upp Johan nere vid hamnen.

Johan var redan på plats när jag anlände. Vi stod och spejade ut över havet en stund. Det var en fin dag. Inte för kallt, rätt klart, solen sken och värmde. Den ljusaste dagen på länge. Vi började kliva omkring på stenarna. Innan vi visste ordet av var vi på väg.

- Hur långt ska vi gå? frågade Johan.
- Så långt vi kan förstås, det vore ju dumt att vända om nu, svarade jag.
- Vi kan sätta oss där på stenarna i solen, sa Johan.
Och vi fortsatte gå. När vi till slut kom ut till änden, hade solen gått i moln.

Efter en stund började vi gå tillbaka. Det var som ett litet problematiskt äventyr.
Vi kunde inte vara helt säkra på att stenarna verkligen satt fast.
Vi var tvungna att noggrant överväga var vi skulle placera fötterna därnäst. Vissa stenar var hala. Vid något skede hände någonting i mitt högra knä. Inte tänkte jag mer på det. Yttrade bara ett litet ”Aj”, som jag alltid gör när det smärtar i mina knän när jag till exempel får för mig att springa eller gå fort i trappor.

När jag kom hem en timme senare sjönk jag ner på soffan och förlorade mig själv i boken Bortom Dockornas Dal. Läste fram till middagen. Åt middag. Gick hem och fortsatte läsa. Gick till skolan. Fann det jobbigt att gå i trappan, knäet strejkade. Pluggade tillsammans med Alida. Drack te och åt smörgåsar. Rökte cigarett tillsammans med Johanna. Skrattade. Pluggade mer.

Vid nio var jag hemma igen. Hade planerat återgå till min bok. Men Jonas och Julia skulle se på film, och då var jag ju inte sen med att bänka mig i soffan framför Julias laptop. Så åt vi glass och såg filmen ”Almost pregnant”, som till en början verkade vara helt värdelös, men som till slut visade sig vara riktigt okej, riktigt rolig till och med!

När jag sedan lade mig tänkte jag på dagen som passerat. Jag log. Det hade varit en väldigt bra dag.