Svenskarna och deras "fika".

Jag blandar ogjorda skrivuppgifter med ett litet alkoholintag och nu även en liten infektion.

I söndags bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag bestämde mig för att tvinga min lata kropp ut. Ut i kylan och blåsten. För att inta lite frisk luft och förhoppningsvis bli lite mindre seg i huvudet.

I samma veva som jag förberedde mig, genom att äta en banan, sa min vän Johan ”Yo” på msn. Han var tillbaka i Fårösund. Tjugo minuter senare drog jag på mig jackan och mössan och lade på mp3-spelaren och sedan kastade jag ut min lata kropp genom dörren, ut i kylan och blåsten.
På lång väg såg jag honom. Det var sannerligen ett kärt återseende. Jag gav honom en välkomnande kram. Insåg att jag hade saknat honom. Hade glömt bort att hans ögon verkligen var så blå.
Så bjöd jag på lakrits-Dumle och vi pratade om jullovet och om allt och om ingenting egentligen och funderade på det faktum att vi faktiskt var tillbaka, här, i Fårösund igen.

Sedan gick jag hem och värmde på mat från dagen innan och såg The Passion Of Christ och åt glass och sedan kunde jag inte hålla mig, utan började se Sex and the City-boxen, IGEN (ja, det här blir väl tredje gången). Efter det satt jag och glodde på datorn ett bra tag innan jag tog mig samman och började förbereda mig för sängen.

Insåg att jag inte var trött överhuvudtaget, så jag började läsa en ny bok (Bortom Dockornas Dal). Vid halv ett knackade någon på mitt fönster. Det var Julia. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att släppa in henne i alla fall. Hon hade inte varit hemma på hela dagen så vi blev att prata i hennes sovrum och sedan bad hon mig följa med ut och röka.

Väl tillbaka i sängen läste jag det kapitel jag höll på med till slut. Vid halv två föll jag troligtvis ner i Drömmarnas Rike.

Halv sex vaknade jag av smärtan som den här lilla infektionen orsakade. Med ens var jag klarvaken. Jämrade mig tyst, där, i mörkret, och försökte lägga mig bekvämt, men jag var alldeles för varm. En halv timme innan väckarklockan skulle ringa, somnade jag om till slut, och när väckarklockan väl ringde, stängde jag helt enkelt av den för att fortsätta sova.

Så vaknade jag en halv timme innan lektionen skulle börja. Det blev ett jävla spring mellan badrummet och sovrummet! Hann varken sminka mig eller ens platta håret, men hann faktiskt med att kasta i mig en skinksmörgås och en kiwi (att springa ner till Markan för att äta frukost var inte ens att tänka på).
Fem minuter försenade stegade jag in i klassrummet, men fick tvärvända och stega ut tillbaka när min vän Johanna ropade:
- Vänd om Josefin! Vi ska dricka te och röka!
Mina klasskamrater hade bestämt att det var onödigt att hålla ett klassråd denna första morgon, att vi ingenting hade att diskutera, så det var lika bra att inleda vårterminen med en sedvanlig fika (svenskarna och deras fika).