Lita på magkänslan!

Igår hade vi skrivdag (vi var lediga alltså). Ett boenderåd skulle hållas 10:20,
men jag var för trött för att gå (fick sedan veta att inget av vikt hade yttrats).
När jag äntligen klivit upp och steg in i dushen,
lade jag märke till ömma områden i axelparti, rygg och lår.
Jag började invänta febern.

Men även om jag var ledig och krasslig och rosslig
gick jag till skolan i alla fall.
Jag är ju en sådan disciplinerad och duktig student!
Ja, alltså, anledningen att jag gick till skolan var den att jag visste att ingenting skulle bli gjort så länge jag var kvar hemma.

Jag jobbade i skolan mellan lunchen och middagen.
Tog några pauser för att bl.a. äta äppelkaka och röka cigaretter och busa med Nils.

Under dagen damp ett paket Presidentti Kahvi ner i mitt postfack (tack mamma!).
Jag bjöd mina klasskamrater Annelie och Terese på varsin kopp.
Annelie tyckte att det var "syrligt (?) men gott".

Efter middagen gick jag hem till Jonas.
Julia var nämligen spårlöst försvunnen. Ingen hade sett till henne på hela dagen,
och jag misstänkte att chansen att hitta henne där, var väldigt stor.
Min magkänsla ljög ej.
Jag bjöd även Julia och Jonas på kaffe. Vi hade en trevlig pratstund.

Sedan traskade jag hem över den hala parkeringen.
Jag hade sagt att jag skulle gå hem och vila (sätta mig vid datorn, vill säga).
Jag kände att febern nu tagit min kropp i besittning.
Mycket riktigt! Febertermometern visade 38 grader.

Senare på kvällen kom Johan förbi.
Då låg jag över bordet och kved.
Johan tyckte att jag var ynklig.
Ingen finsk sisu där, nej.
Det var i alla fall mycket trevligt att få besök.
Mycket roligare än att "vila".

Kvällen avslutades med att Johan placerade en snöboll på mitt huvud.