Sannerligen ett nöje.

Det första jag gjorde imorse när klockan ringde var att mäta min kroppstemperatur.
Tack vare den där snöbollen Johan lade på min hjässa igår kväll,
hade temperaturen under natten sjunkit till 36,5.

Snabbt slängde jag i mig frukost i skolmatsalen
och stegade sedan in i klassrummet för att möta en likblek Ludde.
Han var fortfarande inte frisk, men tyckte i alla fall att han behövde komma till skolan (och smitta ner sina elever med kräksjuka, det var ju snällt!).

Vår nya gästlärare, den finlandssvenska poeten Oscar Rossi, var försenad av acceptabla skäl, så Ludde gav oss en uppgift att jobba med fram tills Oscar kom.
När Ludde lämnat klassrummet och jag hade läst igenom texten vi fått,
gav jag mig ut i korridoren för att få utlopp för min vildhet.
Det var sannerligen ett nöje!

Så kom Oscar. Och mittiallt fick jag lite svårt att bestämma mig för hur jag skulle prata. Han själv pratade ju finlandssvenska.
Jag hade tre alternativ;

1. Ingenstansdialekt.
2. En blandning av Vasasvenska och finlandssvenska.
3. Rikssvenska.

Efter en liten diskussion med mig själv i mitt eget huvud,
valde jag alternativ 2.
Det visade sig vara ett smart drag.
Sedan stötte jag på Julia i korridoren och pratade Ingenstansdialekt med henne,
och när jag vände mig till mina klasskamrater bytte jag spår och började prata rikssvenska.
När skoldagen var slut hade jag lite ont i huvudet av allt prat.

Sista avsnittet av De Halvt Dolda börjar strax,
men jag har verkligen inte tid att se det.
Imorgon är det fredag, vilket innebär textsamtal.
Jag har fortfarande tre texter att ge respons på.
Dessutom har jag ännu inte börjat skriva på uppgiften som ska vara inlämnad senast imorgon, 17:00.
Utöver det har jag en tjock pocket (och texten är så liten så liten) att läsa under helgen.
På tisdag vankas litteraturseminarium.

Nu ska jag göra en stor kopp te,
röka några cigaretter (i förebyggande syfte)
och sedan slå mig ner vid arbetsbordet i mitt sovrum
för att under resten av kvällen förlora mig i skönlitteratur.