Härmed sjunker lokala Ica ännu mer i status.

Simmade igår förstås eftersom det var måndag. Det var skönt. Det var bara Johan och jag i simhallen. Det var också skönt. Då kunde vi prata om precis vad som helst, men vi kunde också vara tysta. Ibland är det skönt att bara vara tyst tillsammans med någon.

Efter badet träffade jag Julia vid Markan. Det serverades små kebabrullar. Det var gott. Vi åt i en timme. Eller, rättare sagt; jag åt i en timme. Sedan gick vi till Ica.
Julia hade sagt att botemedel mot min lilla infektion nog borde finnas på Ica. Hon hade sagt att slaget av infektion var så pass vanlig och ofta förekommande att de egentligen borde sälja medicin för den i en vanlig matvaruaffär. Och Ica har (är?) ju apoteksombud.
Så kom vi till Ica och stod där framför den låsta, inglasade medicinhyllan utan större framgång. Ett butiksbiträde kom fram till oss och frågade om hon kunde hjälpa till.
Jag berättade vad produkten hette, och butiksbiträdet i sin tur hävdade att hon aldrig ens hört talas om någonting sådant. Det var nära att jag tappade hakan i kakelgolvet.
Julia frågade om de inte hade någon liknande produkt som skulle kunna lindra smärtan.
- Nej, tyvärr, då måste ni åka till Slite.
Jag blev arg. Ska man vara tvungen att hoppa på bussen och åka till Slite för att handla en liten ask med några piller för 150 spänn för att sedan vänta en timme på nästa buss som tar en tillbaka till Fårsöund!? Men LUSKAMMAR!? SÅDANA kan de gott sälja på Ica.
Som plåster på såren köpte jag ett sprillans nytt nummer av Sköna Hem. Det lindrade dessvärre inte min smärta.

Resten av kvällen var jag lite sur och grinig. Egentligen var det meningen att jag och Alida skulle analysera en text tillsammans, men istället drack vi te med några klasskamrater.
När jag kom hem var H inloggad på msn. Min grinighet byttes ut mot en hemskt stark längtan.
Fong var också inloggad. Han skrev att han älskade mig. Det började rycka lite i mina mungipor. Småningom log jag.

Sedan gick jag och la mig.