Sista dagen i Ingenstans.

Jag sov sista natten med H. Det var bedrövligt. Slutet är alltid bedrövligt. H somnade fort och andades väldigt tungt och jag låg stilla där i Hans armar och hade panik. I något skede somnade jag i alla fall för vid elva nästa förmiddag vaknade jag. Het och fylld till bredden av Gotlandsångest. Efter ett tag klev vi upp och jag ringde och väckte Fong.

H och jag gjorde i ordning frukost och efter ett tag kom Fong också. Vi åt alla tre tillsammans och hann umgås en stund innan de var tvungna att åka tillbaka till stan.
Vi kramades och pussades (nej, Fong och jag pussas inte) och sa hejdå. Jag förstod inte att jag faktiskt sa hejdå igen. Än en gång var jag tvungen att skiljas från människor jag älskar över allt annat.

När den röda bilen hade försvunnit bakom kullarna, gick jag in. Drog fram den stora, chockrosa resväskan och satte igång med packandet. Igen.

Kring halv fyra fick jag ett sms. Det löd: Legg på kaffi, ja e vi tett om 10 min.
Så kom Rico. Vi drack kaffe och rökte på trappen. Och så fick han en försenad julklapp också. Jag lyfte bort lite saker från sängen så han skulle ha någonstans att sitta. Vi pratade medan jag packade. Sedan skiljdes också vi åt.

Jag duschade snabbt och slängde i mig lite mat och så halvsprang jag hem till farmor. Umgicks med henne en stund. Hjälpte henne med cd-spelaren hon fått av min farbror. Fick lite pengar och godis och boken ”100 läckra pajer”. Och också vi var tvungna att skiljas åt.

Jag halvsprang hem tillbaka. Packade det sista. 18:40, finsk tid, ringde det på dörren. Det var Esa. Han skulle skjutsa mig till busshållplatsen. Jag pussade en stund på Nicolina. Viskade hejdå. Hon pruttade.
Så sa jag hejdå åt mamma och lillasyster också. ”Hejdå, vi ses i slutet av maj!”.

Esa och jag fick vänta länge innan bussen kom. Vi insåg att det inte fanns några radiokanaler som spelade bra musik. Jag rökte två cigaretter.
Till sist kom bussen. Esa och jag kramades och sa hejdå.

Och så åkte jag, återigen, för sista gången, på lång tid framöver, vägen mellan Ingenstans och Vasa. Hanna väntade på mig vid busstationen. Vi åkte hem till min näst äldsta syster. Min äldsta syster var också där. Vi drack kaffe och pratade och såg på tv.
Vid tio åkte vi därifrån.

Väl hemma hos min äldsta syster packade jag om lite och åt kvällsmål tillsammans med henne och min svåger.
Soffan, som jag tidigare älskat att sova på, som alltid varit onaturligt bekväm, var den här sista natten min värsta fiende. Jag hade svårt att somna. Till slut kom John Blund.
Jag drömde om en av mina vänner på Gotland. Drömmen var obehaglig och när jag vaknade av klockan vid halv fem mådde jag illa och svettades.

Gotland var nu inte långt borta.