Låt den rätte komma in är ändå väldigt välskriven och mycket, mycket spännande. Blev hemskt överraskad igår när jag väl lagt ifrån mig boken och skulle lägga mig och insåg att klockan nästan var två(!).
Det var med blandade känslor jag vaknade upp i den gråa morgonen.
Hela natten hade varit fylld av människor, vilka jag lämnat.
Och människor, vilka lämnat mig.
Ett virrvarr utan varken början eller slut.
En salig röra utav skratt, tårar, fina minnen och minnen man helst skulle glömma, beröring, solsken och förliga vindar och nattsvart hopplöshet. Det bästa av både kärlek och hat.
Det är som om hela världen skulle ha snavat och fallit ner i en djup dvala.
Utanför fönstret låter sig inte en ynka vindpust avslöjas.
Det är cirka fem grader varmt och en tunn dimma har lagt sig.
Calle Schulman berättar på sin blogg att han är så där "mysigt bakis". Sedan berättar han att det på Åland heter "krappola". Jag finner detta mycket intressant. Till och med roande.
Jag ska nu bege mig ut i det lätt dimmiga Fårösund.
Upptäckte igår att Sturm und Drangs låt Rising Son passar utmärkt till min promenadtakt.
Dessvärre blir det väl lite tråkigt att lyssna på den om och om och om igen i en timme.
Efter promenaden ska tonfisksallad med babyspenat (min nya kärlek) intas.
Och halv fem sedvanligt besök vid simhallen.
Ja, i mina ögon ser detta ut att bli en riktigt trevlig söndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar