Så går en underbar dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Vet ni, den här dagen har varit så bajs, att jag faktiskt skulle ha lust att gå hem, lägga mig ner på sängen och sova fram till den 19:de december (det är dagen då jag flyger tillbaka till Finland för att fira jul där).

Jag förstår inte varför humöret ständigt ska gå i bergochdalbanor?
Ena dagen är jag gladare än någonsin och har en massa spring i benen,
medan jag dagen efteråt är så less på allt att jag bara vill gå hem och lägga mig och försvinna.

Men var var jag nu i detta uppdaterande?
Jo.
På lördagen vaknade jag av att telefonen ringde. Det var Julia.
- Åh nej, jag har ju lurat mig själv! kved hon i luren när hon upptäckte vad klockan egentligen var och att hon hade ställt in väckarklockan fel.
Nåväl. Jag klev upp och åt frukost, borstade tänder och klädde mig och efter sisådär en timme dök Julia upp och vi gick till bussen.

Jag trodde verkligen att jag hade kontanter på mig, men allt jag hade var plastet och på bussen tog de inte emot kort. Jag såg mig skräckslaget om på Julia. Jag skulle ju ha lånat till Julia av de pengar jag trodde mig ha, men som jag inte hade.
Busschauffören var snäll.
- Jaha, ja… men åker ni tillbaka till Fårösund ikväll eller? Jaha, ja, jamen då får ni stiga på och så är ni ärliga ikväll när ni ska hem tillbaka och betalar för den här resan också.
Jag och Julia visste inte hur vi skulle kunna tacka den trevliga busschauffören. Utsikter för dagen var goda.

Väl framme i Visby började vi med en fika. Men något te hade de inte på kafét, så jag fick läsa kulturtidningar medan Julia åt fralla och drack morgonkaffe.

Vi köpte sängkläder och födelsedagspresenter, drack latte, tittade på kläder och nagellack och anteckningsböcker. Köpte varsitt Rosa Band och pratade om ditt och datt. Åt middag vid Mc Donalds och funderade över den besynnerliga kärleken och åldersgrupper och betraktade människor som kom och gick. Dagen var helt underbar! Humöret var på topp och även om mina fötter gjorde ont var de länge sedan jag känt mig så tillfreds.

Bussresan hem var lång och gav mig nyckeln till inspirationen (detta är visserligen ett gammalt beprövat knep som visat sig fungera utmärkt). Vi betalade för båda resorna och chauffören var förstås tacksam över att vi var ärliga, men sedan, när vi satt oss ner insåg vi att han slagit in Slite – Visby, Visby – Slite.
- Ursäkta, du har bara tagit betalt till Slite, men vi ska stiga av i Fårösund.
Men busschauffören tyckte inte att det gjorde någonting. Han sa att han sedan insett sitt misstag, men det fick gå i alla fall. Han sa att vi fick se det som en bonus. För ärlighetens skull.

Resten av kvällen spenderade jag i soffan tillsammans med Jonas Gardells ”Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter”, en tekopp och ett välbehövligt fotbad. Jag tyckte verkligen att mina fötter förtjänade det efter en lång dag i kilklackskor på kullerstensgatorna.