Skrivdag.

Idag har jag och mina klasskamrater ledigt. Vi har en s.k. "Skrivdag". Hittills har jag inte skrivit någonting. Bortsett från ett dagboksinlägg på svenskfinlands största community. Dagboksinlägget kom att handla om mitt rufsiga hår. Efter hur håret ser ut så har jag tydligen sovit ganska vilt inatt.

Utanför piskar regnet. Det dundrar i plåttaket ovanför. Rena rama stormen. Inte att jag är förvånad, nej. Detta är ju Gotland. En liten ö mitt ute i Östersjön.

Den där mannen T hade skrivit några rader till mig på communityn.
Jag grät
lite grann.
Så lite att det knappt syntes,
men,
jag grät
faktiskt.
Med huvudet i händerna grät jag över de fina orden.

Sedan jag kom hit har jag gråtit två gånger.
Idag grät jag över de fina orden T skrev och förra gången grät jag över fina ord T sa i telefon.

Idag är det 39 dagar kvar tills jag åker tillbaka till Finland.
Idag är det 40 dagar kvar tills jag kliver av bussen i Ingenstans (jag antar att jag tar 14:10-bussen från Vasa).
Jag kommer kliva av bussen på samma plats där jag klev på,
bussen,
den där fredagkvällen när jag gav mig av.
I sedvanlig ordning kommer jag kliva av bussen i Ingenstans,
gå in på macken (om de nu inte har lagt ned macken när jag är tillbaka) och köpa en stor kaffe (två sockerbitar och en skvätt mjölk),
sätta mig i rökrummet
där jag sedan ögnar igenom dagens Vasabladet och kanske också Österbottens Tidning och röker så många Marlboro Mentol jag hinner innan det är dags att traska hem.

Och för första gången sedan jag kom hit,
är jag kapabel till att säga att jag längtar lite.

Nu uthärdar jag inte längre synen av all disk i köket. Jag återkommer.