Poetens skyldighet.

Sent i går kväll var jag tvungen att ge mig ut. Så jag gav mig ut i sena kvällen. I kölden. Under stjärnhimmeln.

Ibland kommer känslor. Som små rysningar kryper de längs ryggen. Nerifrån och uppåt. Och precis så var det sent i går kväll.
En känsla kom krypande. Och en bild. Så jag fattade snabbt inloggningskort, hörlurar och telefon och gav mig av. Ut.
Jag var tvungen att småspringa. Till poetens skyldighet hör bland annat att inte tappa bort detaljerna. Så jag var tvungen att småspringa så jag skulle hinna innan detaljerna och bilderna och känslan försvann.

Så till tonerna av ”The Nutcracker” skrev jag om den första snön.