Den första snön föll ikväll. Min snö. Den dalade långsamt och ljudlöst.
Jag stod på parkeringen och skälvde och betraktade de små flingorna som uppenbarade sig ur mörkret ovan mig. Hela jag var lugn och lycka. Samtidigt laddad av vildhet.
När jag skriver detta, knackar de på fönstret, snöflingorna.
I takt med knackandet tar ett dunkande fart någonstans i mitt bakhuvud.
Det finns för mycket att älska. Med ens blev världen vit och vacker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det snöade i Ingenstans i går också
Igår gick jag o H till Sandviksparken i skymningen o satt på en upplyst bänk o drack varm choklad... Man blir glad i själen av snö! O varm choklad :-)
Hoppas d hålls vintrigt o fint här tills du kommer hem!
Skicka en kommentar