Om att återleva drömmar.

I drömmen hade ett brev anlänt till mitt lilla postfack. Det var inte vilket brev som helst. Det var ett brev jag länge hade väntat på. Men när jag öppnade brevet visade det sig vara något helt annat än jag först hade trott. Brevet var en enda lång dikt. Och inte vilken dikt som helst. Det var en kärleksdikt.
I drömmen förflyttade jag mig nu. Snabbt som blixten, ja, jag hann knappt lägga märke till det själv. Mittiallt stod jag på en fotbollsplan. Mitt på en fotbollsplan. Och det regnade. Det öste ner. Med båda händerna höll jag brevet. Ljuset var besynnerligt, jag finner inga ord till att förklara.
Jag upptäckte att det stod någon framför mig. Ja, tre meter framför mig, stod mannen som hade skrivit brevet. Inte såg han ut att lida av regnet inte. Jag hade ingen aning om ifall han visste att jag stod där. Han såg ner i gräset.
Jag noterade att regnet som föll, var ett hett sommarregn. Jag bara stod där mitt på fotbollsplanen, genomvåt. Det droppade från håret och mascaran rann och jag stod där med brevet i handen och det hällregnade och orden på pappret som var brevet började småningom försvinna och jag såg från brevet till mannen och tillbaka på brevet och nästa gång jag såg på mannen
tittade han upp, på mig.

När jag vaknade var drömmen påtaglig. Jag kunde ha greppat tag om mannens kraftiga handleder om jag så ville, jag visste ju att de fanns där under täcket någonstans.
Jag tittade på klockan. Alla fyra visarna hade för sekunden dröjt sig kvar på samma siffra; 10.

Jag klev upp och tassade ut i köket. Slog på radion och P3, Morgonpasset. Musik i mina öron och jag ställde mig vi köksbänken för att göra frukost. Och när jag stod där i kylskåpet och grävde efter skinkpålägg började en av programledarna prata, på finlandssvenska! Jag stannade upp mitt i en rörelse. Det visade sig att denna finlandssvenska man var från Vasa, och när jag fått det bekräftat, visste jag att ingenting kunde förstöra min dag.

Så vad har jag gjort idag? Ingenting egentligen. Söndags-slappat. Jag har tvättat mina raggsockor och lagat lite mat. Suttit framför tv:n och alla dess repriser. Diskat lite disk och druckit te och plattat håret bara för att jag tyckte det vore kul.
Och så har jag ju förstås suttit här och skrivit en del. Flyttat lite pengar hit och lite pengar dit. Och lyssnat på musik. Min musik. Jag tackar Gud för Deezer.
Jag har även övervägt att byta mall på min blogg. För tillfället tycker jag bloggen känns lite tråkig. Den är inte riktigt… jag. Min blogg borde ju vara jag. Det är ju min blogg. Men sedan kände jag efter lite grann och jag tänkte att det är nog ett allt för omfattande projekt en regnig söndag som denna (ja, nu pratar vi alla de oändliga färger och typsnitt!).

Nu ska jag gå hem och äta. Kanske att jag lyxar till kvällen med ett fotbad framför filmen ”Hemma Bäst”. Ja, det låter ack så ljuvt i mina piercade öron.
Vi hörs!