Klicka på länken ovanför. Luta dig tillbaka. Blunda. Slappna av. Försök inte urskilja orden, försök inte förstå texten. Känn efter. KÄNN SA JAG!
Leta inte efter dolda budskap. Leta inte i musiken. Leta inte i texten.
Luta dig bakåt. Blunda. Slappna av. Försök inte urskilja orden, försök inte förstå texten. Låt känslorna husera i dig. Låt känslorna göra vad de vill med dig.
Tänk inte på mig. Tänk inte.
Känn, sa jag.
Efterforskning. Research.
Jag rotar runt bland orden för att försöka förstå vad det egentligen är jag håller på med. Vad det innebär att skriva poesi. Dolda budskap, eller endast känsloförmedling?
Jag rotar hur länge som helst, jag har rotat i två dagar. Jag har rotat om nätterna.
Jag försöker få rätsida på orden, jag försöker vara tydlig.
Men jag inser att det är alldeles för sent.
Det är natt.
Dagen har passerat, nästan obemärkt.
Det är natt.
Det är för sent för att få rätsida på orden.
Rätsida på poesin.
Det är för sent för att försöka förstå vad det egentligen är jag håller på med.
Jag lägger det åt sidan.
Jag lägger det åt sidan för natten.
När dagen återvänder ska jag fortsätta forska.
Jag ska rota runt bland orden. Jag ska försöka få rätsida på dem. Jag ska försöka vara tydlig i mitt försök att förklara. Förklara vad det egentligen är jag håller på med.
Satsen. Slutsatsen av det hela ska jag ta med mig tillbaka.
Tillbaka till hemlandet. Tryggheten. De mina. Tillbaka till det inglasade kaféet intill kullerstenstorget.
Öga mot öga med Vargen, ska jag redovisa projektet. Projektet som egentligen är ett försök till att försöka förklara och själv förstå vad det egentligen är jag håller på med.
Vargen, ja. En fotograf som inte läste in för mycket. Kanske han kan hjälpa. Hjälpa mig förklara. Göra de oavslutade meningarna fullständiga. Fullända tafatta svar.
För det är för sent nu.
Jag trasslar in mig i mitt försök och blir osäker.
Jag tvivlar på mig själv.
För första gången tvivlar jag på mig själv.
För första gången blir jag osäker på vad jag försöker åstadkomma.
Döljer jag budskap bland orden? Eller förmedlar jag känslor?
Leta inte efter dolda budskap. Leta inte i musiken. Leta inte i texten.
Luta dig bakåt. Blunda. Slappna av. Försök inte urskilja orden, försök inte förstå texten. Låt känslorna husera i dig. Låt känslorna göra vad de vill med dig.
Tänk inte på mig. Tänk inte.
Känn, sa jag.
Efterforskning. Research.
Jag rotar runt bland orden för att försöka förstå vad det egentligen är jag håller på med. Vad det innebär att skriva poesi. Dolda budskap, eller endast känsloförmedling?
Jag rotar hur länge som helst, jag har rotat i två dagar. Jag har rotat om nätterna.
Jag försöker få rätsida på orden, jag försöker vara tydlig.
Men jag inser att det är alldeles för sent.
Det är natt.
Dagen har passerat, nästan obemärkt.
Det är natt.
Det är för sent för att få rätsida på orden.
Rätsida på poesin.
Det är för sent för att försöka förstå vad det egentligen är jag håller på med.
Jag lägger det åt sidan.
Jag lägger det åt sidan för natten.
När dagen återvänder ska jag fortsätta forska.
Jag ska rota runt bland orden. Jag ska försöka få rätsida på dem. Jag ska försöka vara tydlig i mitt försök att förklara. Förklara vad det egentligen är jag håller på med.
Satsen. Slutsatsen av det hela ska jag ta med mig tillbaka.
Tillbaka till hemlandet. Tryggheten. De mina. Tillbaka till det inglasade kaféet intill kullerstenstorget.
Öga mot öga med Vargen, ska jag redovisa projektet. Projektet som egentligen är ett försök till att försöka förklara och själv förstå vad det egentligen är jag håller på med.
Vargen, ja. En fotograf som inte läste in för mycket. Kanske han kan hjälpa. Hjälpa mig förklara. Göra de oavslutade meningarna fullständiga. Fullända tafatta svar.
För det är för sent nu.
Jag trasslar in mig i mitt försök och blir osäker.
Jag tvivlar på mig själv.
För första gången tvivlar jag på mig själv.
För första gången blir jag osäker på vad jag försöker åstadkomma.
Döljer jag budskap bland orden? Eller förmedlar jag känslor?
1 kommentar:
Får se om det gick fram?
Skicka en kommentar