Resan från Fårösund till Ingenstans.

Vid tre tiden hoppade min vän Johan och jag i bilen och satte riktning mot Visby. Planet skulle lyfta 16:30, svensk tid. Väl framme vid flygplatsen sa vi hejdå och när jag checkat in mitt bagage behövde jag inte vänta länge innan jag fick gå ombord.
Jag satt vid fönstret och betraktade Visby som försvann bort. Och inte tog det länge alls innan jag fick syn på Stockholm. Det var så vackert! Allt ljus! Landningen var skakig.

På väg från terminal 5 till terminal 3, fick jag syn på Finlands fana. Oj, ett sådant leende som spred sig över mitt ansikte! En liten glöd i magtrakten. Och farbröder i sina telefoner pratade fort på finska.
Jag åt en banan och snabbt fick jag gå ombord igen, ett lite större flygplan.

Mellan två finska herrar drack jag vatten på väg från Stockholm till Helsingfors. Jag lutade mig tillbaka. Blundade och tänkte på människorna i Ingenstans.
Och vilken känsla sedan när vi fick meddelande om att vi skulle landa om tio minuter! Huhhu!

Landningen var lugn. Planet rullade in. Jag sneglade ut genom fönstret. Stora, blåa, neonbokstäver stavade; HELSINKI – VANTAA. Nackhåret reste sig. Och håret på underarmarna. Jag rös i hela kroppen! En sådan ståtlig rad med blå-vita flaggor som piskade i vinden. Det regnade lätt. Jag var äntligen hemma.

Nej, hemma var jag inte riktigt ännu. Jag skulle ju ännu med ett anknytande flyg. Jag tog mig från terminal 2 till terminal 1. När jag skulle in till terminalen, och hade lagt väskan, bältet och jackan i den gråa lådan, tittade kvinnan på mig och frågade någonting på finska. Jag uppfattade överhuvudtaget ingenting. Hon pratade för fort.
- Svenska, tack, sa jag.
Varpå kvinnan suckade uppgivet och jag nu insåg att jag verkligen befann mig i hemlandet.
- Har dy nåkra flutande drucker? hasplade hon fram efter en stunds betänketid.
- Nej, nej, sade jag och gick felfritt genom kontrollen.

Planet från Helsingfors till Vasa skulle lyfta 21:30, finsk tid. När jag väl bänkat mig vid gate 24 och tittat noggrant på alla bilder i Helsingin Sanomat, fick jag, och de andra resenärerna, besked om att planet var försenat.
22:05 lyfte vi och Mitt Älskade Vasa var inte längre långt borta.

22:50 vidrörde flygplanshjulen landningsbanan. Jag var nu tillbaka i Gamla Vasa – min tidigare ”hemort”. Mina äldre systrar och min bästa tjejkompis väntade på mig där. Så glad jag var att se dem!
Vi åkte till ABC och drack kaffe och uppdaterade varandra.
Sedan for jag hem till min näst äldsta syster och vi pratade länge länge innan jag somnade sött på hennes soffa.