Hemlandet.

Det är nu bara ett fåtal timmar kvar tills jag kliver ombord på flygplanet i Visby och lämnar ön. Lämnar Gotland, Sverige för grannlandet. Hemlandet Finland. För att fira jul.

"Hemlandet" klingar så ljuvt i mina öron.
Visst är det ofta jobbigt och krångligt att vara svensktalande i Finland.
Och sällan har man identifierat sig själv som en "finne".
Men nu, när jag har spenderat fyra månader i Sverige,
inser jag hur betydelsefullt det finska blodet i mina ådror verkligen är.

Om jag ska vara ärlig är jag riktigt trött på allting för tillfället.
Dessa dagar innan jullovet visar sig saker inte vara de jag trodde att de var.
Lögnen skingras till slut och jag inser att det liv jag levt kanske inte var så som jag trodde.

Och denna längtan har blivit hemskt påfrestande att bära.
Jag längtar tillbaka till tider som var,
jag längtar till framtiden
och jag längtar i samtiden,
i detta nu.
Jag längtar nu.
Jag längtar till nu:et.

Min chockrosa resväska gapar tom på mitt sovrumsgolv.
Igår strukturerade jag. Och slog in julklappar.

Dagen har vi spenderat hemma hos Ludvig på Fårö.
Jag fick en julklapp. Den första för i år! Det var en diktsamling.

Nu, gott folk, ska jag förflytta mig till soffan
för att se några välbehövliga avsnitt SATC. Jag hinner med tre stycker innan middagen.
Jag fryser om fötterna.