Det är i juletid det händer.

och Han säger;

 - Kyss mig.

Och jag kysser Honom, ömt. Med händerna om Hans nacke kysser jag honom. I Fongs hall. Framför ögonen på Fong och alla och poliserna som kommit för att köra ut oss, kysser jag Honom. Jag ursäktar mig över mitt kletiga läppcerat och Han ler samtidigt som Han skakar på huvudet.

När jag några sekunder senare, väntar i trapphuset på hissen som ska ta mig ner från sjätte våningen, hör jag Honom ropa mitt namn, och Han fortsätter;

 - Det var rätt kletigt i alla fall!

 - Jag sa ju det! ropar jag tillbaka.

Och i trapphuset där jag väntar på hissen som ska ta mig ner från sjätte våningen,

hör jag poliserna skratta

och jag ler

tänker att,

även om vi blev utkastade,

var det ändå ett rätt roligt slut på en kväll som denna.